Positivt besked!
Idag var jag hos läkaren. Nervös var jag. Jag skulle nämligen få veta svaret på biopsin jag gjorde för snart en månad sen.
Jag hade förberett mig väl, föräldrarna skulle följa med och även min faster som är läkare. Det kändes rätt säkert. Dom är bra på att ställa frågor, jag glömmer alltid bort att fråga viktiga saker när jag väl är där.
Det blev lite konstigt. Mamma fastnade i biltrafik, pappa missade bussen och min faster fick parkera min bil, så att jag åtminstonde kunde hinna i tid till besöket. Det var en ny läkare. Hon berättade att svaret dom hade fått från patologen var lite luddigt. Man kunde nämligen inte konstatera att det var metastaser (dottertumörer) eftersom att det inte fanns några levande celler i tumörerna. Skiten är alltså död. Dock ville hon inte riktigt ropa hej än. Hon var hyfsat samlad och tyckte att visst, det här var ju bra, men hon menade väl att man inte riktigt kunde garantera att det är helt dött. Min faster frågade "kunde beskedet varit MER positivt än så här?". Då svarade hon att ja, visst hade det varit mer positivt att det inte funnits några tumörer alls. Men det var inte vårt utgångsläge, så hon höll med om att det här var det mest positiva beskedet som jag kunde få och hon höll med om att det såg bra ut. Hon medgav också att dom hade förväntat sig att hitta levande cancerceller, så dom var lite förvånade, faktiskt.
Så nu ska här firas. Hittills har vi firat varje positivt besked i cancersvängen med tårta, och så även idag. Prinsesstårta står på menyn.
Jag har fortfarande en liten klump i magen. Jag hade hoppats att läkarna på något sätt bara skulle stå där med tårta och göra vågen för mig när jag fick beskedet. För mig är det ju det bästa som kunde hända. Men visst, jag förstår att dom måste vara lite pesimistiska, det ser ju så fantastiskt bra ut, men cancer är cancer och man kan aldrig garantera något. Men det är som pappa sagt, det är som ett cyckellopp, tour de Ditt. Vi har tagit oss ganska långt, men än är inte loppet helt över. Men varje delseger firas!
Den här delsegern ska firas ordentligt!
Jag hade förberett mig väl, föräldrarna skulle följa med och även min faster som är läkare. Det kändes rätt säkert. Dom är bra på att ställa frågor, jag glömmer alltid bort att fråga viktiga saker när jag väl är där.
Det blev lite konstigt. Mamma fastnade i biltrafik, pappa missade bussen och min faster fick parkera min bil, så att jag åtminstonde kunde hinna i tid till besöket. Det var en ny läkare. Hon berättade att svaret dom hade fått från patologen var lite luddigt. Man kunde nämligen inte konstatera att det var metastaser (dottertumörer) eftersom att det inte fanns några levande celler i tumörerna. Skiten är alltså död. Dock ville hon inte riktigt ropa hej än. Hon var hyfsat samlad och tyckte att visst, det här var ju bra, men hon menade väl att man inte riktigt kunde garantera att det är helt dött. Min faster frågade "kunde beskedet varit MER positivt än så här?". Då svarade hon att ja, visst hade det varit mer positivt att det inte funnits några tumörer alls. Men det var inte vårt utgångsläge, så hon höll med om att det här var det mest positiva beskedet som jag kunde få och hon höll med om att det såg bra ut. Hon medgav också att dom hade förväntat sig att hitta levande cancerceller, så dom var lite förvånade, faktiskt.
Så nu ska här firas. Hittills har vi firat varje positivt besked i cancersvängen med tårta, och så även idag. Prinsesstårta står på menyn.
Jag har fortfarande en liten klump i magen. Jag hade hoppats att läkarna på något sätt bara skulle stå där med tårta och göra vågen för mig när jag fick beskedet. För mig är det ju det bästa som kunde hända. Men visst, jag förstår att dom måste vara lite pesimistiska, det ser ju så fantastiskt bra ut, men cancer är cancer och man kan aldrig garantera något. Men det är som pappa sagt, det är som ett cyckellopp, tour de Ditt. Vi har tagit oss ganska långt, men än är inte loppet helt över. Men varje delseger firas!
Den här delsegern ska firas ordentligt!
Kommentarer
Postat av: Sofie
Hej Edit!
Ville bara säga grattis och säga att det var jobbigt att läsa din blogg. Jag letade efter lite svar angående min cancer, blodcancer, och råkade hamna här. Det är inget lätt att leva med, vilken cancer det än må vara så tär det ju på en psykiskt.
Men glad att du mår bättre! =)
Massa kramar från mig
Trackback
