En stukad fot

Läkarbesöket i måndags gick bra. Jag fick göra ett nytt hörseltest (lika som jag gjorde veckan innan jag började med cellgifterna) och sen fick jag träffa en läkare som pratade med mig om resultatet. Hörseltestet gick rätt bra. Jag tyckte själv att allt var lättare på höger öra. Hon frågade mig om jag upplevde att hörseln på något öra var sämre, men det gör jag inte, inte vanligtvis i alla fall. Men jag tyckte nog att det blev svårare på vänster öra. Jag vet inte varför och jag minns inte om jag kände så förra gången heller. Men hörseltestet visade ingen onormal hörsel. Jag har bra hörsel och om cellgifterna har förstört något (vilket det har, eftersom jag har tinnitus) så kan dom i alla fall inte mäta det. Vilket kändes skönt.

Läkaren sa det samma. Han tyckte inte att det fanns så mycket att göra, utan trodde att kroppen så småningom skulle lära sig att "tänka bort" tinnitusen. Vilket den gör rätt ofta. Jag försöker att inte lägga fokus på att den är där. Det tjuter bara, men jag har varken svårt att koncentrera mig på saker eller svårigheter att somna på kvällen. Så han tyckte att vi inte skulle göra mer, och om jag kände att jag ville ha någon hjälp framöver skulle jag kontakta honom.

Idag var jag hos sjukgymnasten. Vi hade bokat in några strech-tider där hon tryckte ut musklerna i rumpan på mig och strechade mig i övrigt, baksida lår och så. Idag var näst sista tiden, men eftersom att jag tänkte att jag inte skulle vara i stan alls nästa vecka (då jag hade sista tiden bokad), så avbokade jag den tiden. Och då tyckte hon att vi skulle böja avsluta min tid hos henne. Vilket vi gjorde. Det kändes lite konstigt. Där har jag gått i mer än ett halvår nu och tränat och så ska jag nu bli normal och träna på ett vanligt gym och ha en sjukgymnast där som hjälper mig. Men det känns bra. Det ska bli kul att börja träna på ett vanligt gym, där alla andra friska människor tränar!

Men... När jag var på väg hem från sjukgymnasten så tänkte jag åka och köpa lite lunch. Så när jag gick in på Ica Maxi, precis i dörrarna, så ramlar jag.. Klantiga jag.. Jag lyckades på något sätt (tror jag) inte riktigt få fram foten på mitt vänstra (opererade) ben. Vilket slutade med att jag satte ner det böjt och ramlade framåt. Och eftersom att jag inte ramlar ihop på huk utan i stort sett till 90-graders vinkel och sen kastar mig framåt för att inte göra illa mitt ben, så hamnade foten på något konstigt sätt under mig och jag vred till den. Så jag tror den är stukad. Den gör ont, den är dock varken blå eller svullen vilket jag ser som ett gott tecken.

Så nu får jag kanske ta det lugnt några dagar för smärtan i foten! (Skit också). Men sen är det full fart som gäller.

Kommentarer
Postat av: Ronia pedersen

Otur tjejen =/ hoppas det blir bra med foten snart :) kram Ronia

2011-07-08 @ 21:19:45
URL: http://roniapedersen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0