Sarkom

I morse vaknade jag, klockan 02.50. Jag vet inte ens om det går att säga att det var "i morse". Jag var iof hyfsat pigg när klockan ringde. Dock hade jag kunnat somna om och sova gott i många timmar till. Men så blev det inte riktigt.

Jag skulle nämligen köra pojkvännen till T-centralen, där han skulle möta upp fyra vänner för att sen flyga (utan mig) till Los Angeles och spendera tre veckor där borta (helt utan mig)! Från vad det verkade, var min pojkvän tröttare än jag när han steg upp, och det var ändå för hans skull vi gick upp. Men det gick bra. Alla väskor kom med, trots tröttheten. Och alla killar tror jag kom med planet (även om jag fick oroande sms om att tre av dom var försvunna på Arlanda).

Frågan är bara nu, vad fan ska jag göra i tre veckor utan min pojkvän? Jag har dock kommit på tre missions att utföra:

Nummer 1, få upp lite flås. Mamma och jag brukar alltid ha som grej att när det är semester, då går vi morgonpromenader. Egentligen väldigt ologiskt att gå upp förbannat tidigt, när man äntligen har chansen att sova länge, för att gå ut och gå. Men så gör vi. Och det är tanken att denna ritual ska upptas även denna sommaren. 

Mitt mission nummer 2, jag tänkte lära mig spanska. Egentligen kan jag spanska, i alla fall en aning av spanska, eftersom att jag läste det när jag gick i grundskolan. Det var några år sen nu.. och jag har inte pratat eller övat ett ord spanska sen dess.. och min pojkvän pratar flytande spanska. Så vi får se hur det går... Jag tänkte i alla fall försöka.

Mission nummer 3, jag tänkte bli brunare än Alvaro (min pojkvän). (Här ska också tilläggas att Alvaros pappa är från Uruguay och att han har latinska, ganska tydliga gener. Vilket gör att han redan innan han solat är brunare än jag och när han väl är i solen (för det är soligt i Californien så här års) blir knallbrun, tillskillnad från mig som bara blir röd). Men det är i alla fall ett mission. Jag får bara hoppas att solguden är med mig och att jag hittar precis rätt solkrämsfaktor så att jag blir brun och inte röd.

Annars är inte tanken att jag ska göra så mycket. Mormor och morfar lovar mig varje år att vi ska åka Ålandsbåt för att köpa godis och spela på banditer. Så det ska vi klart göra. Och så ska jag tokfira att det gått ett år sen jag blev sjuk. Jag funderar på att köpa typ raketer eller så (fast jag tror nog jag skippar det, jag skjuter raketer i tanken istället, mer praktiskt så.. billigare också...). Firas ska det i alla fall.

Sen har jag ju också sjukt mycket tid att uppdatera min blogg, att läsa böcker, bada i isvak... jag menar havet... busa med hundarna, plocka bär.. Ja, ni vet allt sånt där skoj man kan göra. Det ska jag göra.. och så vips har det gått tre veckor och Alvaro är hemma igen.

Just ja, jag glömde berätta att när jag lämpat av pojkvännen och hans enorma ryggsäck på T-centralen så tänkte jag att jag kunde passa på att köra ut till landet. Det kändes verkligen inte som någon idé att åka hem och lägga sig och sova för att senare åka till landet. Jag tog allt i ett svep och körde på en gång. Det var inte heller mycket trafik (jag såg två stillastående bilar från Danderyd till Rimbo) så det gick rätt snabbt. Klockan 05.26 svängde jag in på vår lilla väg och lyckades väcka både Tea och mamma. Men jag kan meddela att man blir lite trött av att gå upp klockan 02.50... Därför tänkte jag nog ta en liten tupplur nu, så man orkar med resten av dagen!