Tips till cancersjuka

Jag tänkte att jag skulle tipsa lite om hur man bäst är cancersjuk. Eller bäst vet jag inte, men det fungerade för mig och kommer säkert fungera för någon annan också. Det är inget revolutionerande, bara normalt vett.. Men jag tänkte ändå att jag kunde skriva det här..

1. När man får sin cancerdiagnos tänker nog alla människor: Cancer = döden. Det gjorde även jag. Och på något sätt tror jag det är behövligt (i alla fall prata om döden och inse att det är något som kan inträffa). För det är en sjukdom som årligen tar människoliv, så naturligtvis tänker man på döden. Men bara för att människor dör i cancer betyder inte det att du dör i cancer bara för att du fått diagnosen. Mycket med sjukdomen handlar om inställning. Cellgiftsbehandlingen blir jobbigare om man förväntar sig att den ska vara jobbig och har man ställt sig in på att dö så gör man troligtvis det också. Jag tror därför att det är viktigt att vara positivt inställd till det mesta med sin sjukdom.

2. Jag tror också att det är viktigt att låta sig själv vara sjuk och låta det ta den tid det tar att vara sjuk. Tror man på att man blir frisk, så blir man det också så småningom.. Men jag tror inte det går fortare för att man försöker ignorera det faktum att man är sjuk och behandlas för sin sjukdom. Dock har jag insett under min sjukdomsperiod att man måste få hantera sin sjukdom på sitt sätt. Låta den ta så mycket tid och energi som man låter den. Men jag tror inte på sättet att ignorera den helt, att agera som om den inte finns och aldrig funnits. Tex att då jobba precis lika mycket som tidigare. Jag tror också att det ligger lite pristige i det där med att jobba undertiden man är sjuk. Att "titta på mig, jag är cancersjuk OCH jobbar heltid". Det fungerar säkert för någon.. men långt i från alla. Och vi som inte jobbar när vi är sjuka tycker inte jag ska känna någon press.

3. Hitta det som funkar för dig. Vissa människor vill börja meditera, gå på yoga eller hitta andra sätt att hantera sin sjukdom. Andra går på samtalsterapi (vilket jag tror är väldigt bra om man har svårt att prata med folk i sin närhet om hur man upplever sjukdomen), några försöker få bort tankarna på sjukdomen och försöker vara normala då och då, genom att jobba/gå i skola, eller socialisera med vanligt folk på olika sätt. Några (som jag) försöker hitta alternativa metoder till att bli frisk. Tex genom att läsa böcker och få kunskap i varför man drabbas av sjukdomen och vad man kan tänkas göra åt saken. Man måste få låtas hitta ett sätt som funkar för en själv.

Jag tror dock det finns några saker som är väldigt viktiga att tänka på: Det första är att cancer bara dödar dig om du ger upp. Vilket jag förstår många människor gör efter långa och/eller jobbiga sjukdomsår.. Jag vet bara själv vilka tankar jag hade när jag mådde som sämst och hade näringsbrist. Vi kan bara konstatera att det var inga trevliga tankar och att jag hoppas dom håller sig borta länge! Men jag tror på det faktum att när hjärnan ger upp ger också kroppen upp, och så länge man tror på att man kan bli frisk och leva ett bra liv så lever man vidare. Måste kanske tilläggas att detta inte är något studerat faktum från min sida, det är bara en tro.

Det andra, som jag också tror är väldigt viktigt, att man måste prata om sina känslor. Vissa dagar känner man att livet är piss, att man ger upp, man känner ångest och oro. Det är fullt normalt och jag tror det är viktigt att man ska kunna prata med någon om det. Och om man absolut inte vill prata med någon (ens en psykolog/kurator) så skriv. Skriv blogg eller dagbok eller vad, som hjälper dig att hantera det som du känner. Jag tror det är livsfarligt att gå runt och ha en massa känslor i kroppen som aldrig får komma ut. Jag tror också att det är viktigt att man inom familjen/vänskapskretsen ska kunna prata om det mesta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0