Läkarbesök

Yes, nytt läkarbesök idag. Det gick bra, även om det var tungt att komma tillbaka till samma väntrum och samma besöksrum som när vi fick beskedet att jag hade cancer. Både jag och pappa tyckte att våra minnen sen den dagen kom tillbaka, bara genom att sätta sig i samma besöksrum och vänta på läkaren. Som jag skrivit tidigare träffade vi dock inte Otte Brosjö, utan Henrik Bauer, Ottes kollega. (Det roliga var att dom ser ungefär likadana ut, ingen större skillnad mer än att Henrik var något längre). Han var nöjd så länge jag var nöjd. Jag frågade lite saker kring protesen och belastning av protesen. Men annars var det inget revolutionerande med besöket. Vi frågade också lite om röntgen av benet. Han tyckte inte att vi behövde röntga benet oftare än en gång per år ungefär. Det verkade onödigt att röntga oftare om man inte har några besvär. Och det har jag ju inte än så länge.

Det börjar snart närma sig årsdagen för när vi satt där, första gången och fick höra "Det är värre än så.. Du har cancer". Det känns konstigt att det snart gått ett år. Det känns också konstigt att det inte gått mer än ett år. Ibland känns det som om det var en evighet sen jag hade cancer och ibland känns det som om jag fortfarande är sjuk. Just nu är jag inne i en period där jag bara älskar att vara normal. Att kunna gå på stan utan att det syns att jag har/har haft cancer. Utan att folk glor på mig för att jag hoppar på kryckor och inte har något hår. Det känns skönt att jag slipper vara så stillasittande och ha så ont som jag hade en period med tumören och efter benoperationen. Det känns skönt att bara kunna vara, att kunna njuta av livet och av sommaren.

Jag vet inte exakt vad jag ska göra på min årsdag och dagarna runt i kring. Jag tror jag ska fira. Inte fira att jag fick cancer, men fira att det gått ett år sen dess och att jag mår bra. Vi har ju firat alla andra positiva dagar med fika och tårta. Jag tror jag ska göra det samma på årsdagen.

I boken jag läser "Anti Cancer - Ett nytt sätt att leva" så skriver författaren att han gör ungefär det samma. Han firar inte direkt, men han tar några dagar för sig själv, runt i kring hans årsdag av cancer varje år och minns hur det var, vad han kände och att han är glad och lycklig över att få leva. Lite samma tänker jag. Det är svårt att vara arg och bitter över sin sjukdom, jag tycker det i alla fall. Den har på något sätt fått mig att uppskatta livet mycket mer än vad jag gjorde innan. Och jag kunde uppskatta livet otroligt mycket redan innan jag fick cancer. Men när allt sätts i relation med hur det är att vara allvarligt sjuk, infinner sig på något sätt en lycka över att man mår bra och att dom man älskar mår bra. Den lyckan kunde jag ta för givet tidigare och jag är glad över att jag kan känna den idag.

Kommentarer
Postat av: Ulla Benerbäck

Kram..vackert skrivet..

2011-06-20 @ 17:58:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0