Långängen
Jag blev sjuk mitt i sommaren. Eller snarare, jag sökte vård och fick veta att jag var sjuk mitt i sommaren. Det har inte ens gått ett år sen dess och ändå gått så bra. Men det var inte det jag skulle skriva om. Det jag skulle skriva var att jag till och från får tillbaka minnen, tankar, känslor som fanns i mig då när jag gör vissa saker. En större del av sommaren var vi här ute på landet och mycket påminner om tiden när jag var sjuk.
Igår till exempel när jag skulle borsta tänderna fick jag en flashback av hur jag kände mig och hur jag mådde dom där veckorna vi hade här ute. När jag mådde så dåligt och var helt utslagen efter första cellgiftsbehandlingen, eller när jag skulle in och opereras och fick tvätta mig med sån bakteriedödande tvål. Jag har också minnen efter min större benoperation när vi åkte ut till landet varje helg. Lukten i bilen påminner mig alltid om när jag satt och tog upp hela baksätet för att jag blev tvungen att ha benet utsträckt när vi åkte..
Det känns skönt att ha det som minnen. Att det känns som att det är så det har varit, men inte är. Att jag kan se en framtid och att jag vill framåt. Och att allt hittills gått bra. Det gör mig glad och det gör mig lycklig.
Men det är väl så, när man mår dåligt, oavsett vad det beror på, så måste man bara härda ut. På något sätt blir det bättre om man tror på att det blir bättre. Och det är så skönt att kunna titta tillbaka och tänka att "vad långt jag kommit sen jag mådde sådär". Alltid skönt när man ser förändringar till det bättre.
Så, till alla er som mår dåligt och längtar efter en annan tid.. Det blir verkligen bättre, kämpa på och var lite envis så brukar det mesta lösa sig så småningom!
