Torsdag.
Vaknade tidigt idag när pojkvännen skulle gå till jobbet. Är trött men hittar ingen ro att sova.
Min tinnitus är extrem just nu. Det tjuter något så fruktansvärt. Jag försöker att inte tänka på det men ibland får jag nästan panik över hur det tjuter. Jag vet att ökad tinnitus kan vara ett tecken på att kroppen är stressad. Så jag får försöka stressa ner, trots att jag tycker att jag är hur lugn som helst.
Såg en film här om dagen. 127 timmar heter den och handlar om en kille som fastnar i en ravin när han är ute på vandring i Grand canyon. Han fastnar med armen mellan klipporna och en sten. Efter 127 timmar bestämmer han sig för att kapa av sin egen arm för att komma loss och överleva.
När jag såg filmen så kände jag igen mycket från mig själv. Precis i början när han fastnar och hur han försökte tänka logiskt hur han skulle komma loss. Hur han sen blir arg, för att sen komma på olika sätt att komma loss. Precis alla stegen gick jag igenom med min cancer och mitt benbrott. Just det där att vägra ge upp. Att vägra sätta sig och bara vänta på att någon/något ska hjälpa en. Man måste våga ta kampen!
Igår såg jag ett helt annat program på tv. Där en kvinna uttryckte det så bra. Hon sa ungefär att om man har något/någon/några att leva för, då kan man ta hur mycket skit som helst. Då klarar man av att fightas på riktigt. Det stämmer verkligen. Det är viktigt att man är nöjd, trivs med sitt liv och trivs med dom runt omkring sig. Man måste ha ett liv värt att fightas för. Någon gång i livet kommer man utsättas för svårigheter och prövningar. Det gäller att man har något att fightas för då.
Ny dag, nya möjligheter.
Vad ska du göra idag?
