Sarkom

Kom iväg till gymmet i fredags. Riktigt skönt faktiskt. Borde komma iväg oftare men lyckas alltid prioritera att göra annat (typ som att bli trött). Jag ska verkligen försöka komma iväg i alla fall två gånger i veckan. Jag känner verkligen att jag behöver det. Glädjande nog hade jag inte tappat allt för mycket styrka eller kondition. Yay!

 

Helgen har spenderats ute på landet med mamma, pappa, hundar, sambo, bror och brors flickvän. Brorsans tjej är från Thailand och kom till Sverige för första gången i måndags. Jättekul att träffa henne. Dock inser man hur dålig engelska man har när man ska försöka prata med någon annan som inte heller har engelska som modersmål. Det blir endel svengelska och vi i familjen får försöka hjälpa varandra för att kunna förklara. Tur att hon förstod engelska och kunde prata mycket själv. Och så är ju brorsan engelsklärare, så han kan bättre engelska än någon av oss andra. Men det har varit rikigt trevligt. Alvaro fyllde ju år också, vilket vi firade och han fick en schwartzwald-tårta som han önskade sig som födelsedagstårta.

 

Har faktiskt inte tänkt så mycket på cancern i helgen. Det känns väldigt skönt att jag kan tänka bort den ofta. Det är nog behövligt, annars hade jag nog gått ner mig och blivit väldigt ledsen/deprimerad, vilket hade påverkat mitt allmäntillstånd och mitt liv. Jag är glad så länge jag kan leva ett liv utan att tänka på cancern jämt.

 

För dig som läser min blogg kanske det låter konstigt ibland. Jag skriver ofta vad jag känner och tycker och ibland är det nog svårt som läsare att hänga med. I början, när jag fick beskedet, var jag väldigt negativ och var helt säker på att det var en tumör dom hade hittat i höften. Nu är jag inte alls så säker på att det är så. Och det är nog svårt att hänga med i alla tankar och reflektioner som jag har. Allt kommer ju faktiskt inte ut i bloggen. Men jag kan meddela att jag tänker mycket. För även om jag inte tänker på cancern 24h om dygnet så tänker jag på det ibland. Och när jag väl tänker så är det mycket tankar. Jag försöker tänka logiskt, har olika hypoteser och försöker reda ut vad som är sagt och vad som inte är sagt. Vad som skulle kunna vara sant och vad som inte är sant. Det blir endel tankar och man pendlar mycket mellan hopp och förtvivlan. Jag försöker alltid tänka logiskt och vara positiv. Det är inte alltid det blir så (som när man får beskedet tex), men jag kämpar på med mina tankar varje dag. Speciellt att försöka leva i nuet och inte sväva iväg och anta en massa saker som inte är givna än. Ingen vet vad som händer på fredag och fram till fredag så ska jag leva precis som vanligt. Sen får vi ta det därifrån.

 

En sak är säker, jag har mål i livet som jag inte uppmått än. Det finns så mycket jag vill göra och åstadkomma innan jag dör, så att gå ännu en omgång med cancern (om det så krävs) gör jag gärna om det betyder att jag får uppnå mina drömmar.