Sarkom

Jaha, det här blev ju inte alls som jag hade tänkt.. Inte som någon hade tänkt faktiskt.

 

Mamma, pappa och Alvaro var med mig på sjukhuset för att få träffa Otte Brosjö inför operation. Vi kom dit 30 minuter innan utsatt tid. Jag hade duschat i sån där lösning man ska göra inför att man ska opereras. Jag hade gjort allt och var förberedd på att opereras i morgon. En sköterska kom och sa att Otte var lite försenad och att vi fick vänta på honom. Så vi satt i dagrummet och tittade på tv innan han kom. Han kände knappt igen mig. Det var trots allt två år sen och några cm hår extra på mitt huvud nu. Men han slog sig ned i dagrummet tillsammans med oss.

Så frågade han hur jag mår. Jag svarade att jag mår bra. Han frågade om funktionen i mitt ben och hur interferonet fungerade. Jag sa att det fungerade bra och frågade om jag kunde ta interferonet nu inför operationen. Då sa han att han vill inte operera mig i morgon. För på MR-röntgen som jag gjorde igår visade det sig att tumören är mycket, mycket större än vad dom sagt. Han beklagade sig och tyckte att hans kollegor på ortopeden och onkologi-avdelningen gjort fel. Man ska inte göra en bedömning av en tumör med hjälp av datortomografi som dom gjort.  Man måste göra det med en MR, och det var därför han beställde en. Han hade sett bilderna på morgonen och konstaterat att tumören är alldeles förstor för att kunna göra en bra operation. Om han skulle operera mig i morgon skulle det skapa ett stort hål i min buk, han skulle bli tvungen att ta bort massvis med muskler och det skulle mest bara vara hud kvar. Funktionen skulle bli så dålig att jag för evigt skulle halta och kanske till och med gå med käpp eller kryckor. Dessutom skulle tumören vara tillbaka inom 6 månader. Och det ville han inte.

 

Han vill att någon typ av behandling ska sättas in, för att minska tumörens storlek. Möjliga alternativ var strålning och cytostatika. Vi får se om det blir både och eller bara det ena av de två alternativen. Det är känt sen länge att jag tål cytostatika väldigt dåligt.. Så det kanske bara blir strålning. Vi får se.

 

Sen sa han att han hade funderat på hur tumören kunde bli så stor utan att man upptäckt den. Han hade gått tillbaka och tittat på förra röntgen. Min onkolog hade begärt en CT på thorax (lungor) och buken, precis en sån jag gjorde nu i juni. Det här var den röntgen jag gjorde i januari innan vi åkte till Oman. Dock hade det inte utförts en thorax/buk på mig, utan bara en thorax/övre buk och då hade inte mitt bäcken kommit med. Hade man upptäckt den redan då hade den troligtvis varit liten och lättopererad, så som vi trodde att den var nu. Det är inget att gräva ner sig över nu. Gjort är gjort och den är upptäckt nu. Och jag litar stenhårt på Otte. Han sa att han vill göra mig frisk och ändå ha bra funktion av kroppen så att jag kan leva mitt liv. Vilket känns jättebra.

Något annat som också var positivt var att han hade sett bilderna på skelettscintografin och där hade man inte upptäckt några fler tumörer. (Dock pratade han lite om den där förändringen i lungan som min onkolog sa var en normal förändring. Otte var inte helt säker..)

 

Otte skulle i alla fall prata med onkologen som var i tjänst (vilket var Foukakis som jag inte träffat, bara pratat i telefon en gång med). Onkologen var sedan den som skulle få besluta vilken typ av behandling som skulle sättas in. Operation av tumören kommer ske när den krympt ungefär till halva storleken förhoopningsvis om någon/några månader.