Intralase

Det är så ballt. Skithäftigt. Jag kan se! Ni som också har/har haft synfel vet vad jag pratar om. Den där känslan om hur det känns att kunna se helt perfekt utan linser eller glasögon. Well, jag vet det nu. Det känns skithäftigt!

Igår gjorde jag min intralase-behandling. Jag var smått nervös över allt som kunde gå fel, men framförallt smärtan. Hur ont skulle det göra?

Behandlingen gick ganska snabbt och läkaren pratade under hela behandlingen om hur bra det gick och hur fint det såg ut. Det var dock ganska obehagligt att ligga där. Inte för att det gjorde ont, utan för att man till vissa delar inte ser så mycket eller ens ser alls. Å andra sidan ska man bara fokusera på en lampa, och det klarar man. Har man sen bara tilltro till att det kommer bli bra så kan man ligga kvar på britsen utan panikkänslor.

Men efter behandlingen såg jag skitdåligt. Jag fick ett par solglasögon, tog pojkvännen under armen och gick. Jag såg suddigt, var otroligt ljuskänslig och ögonen bara rann. Det gjorde det hela vägen hem. Sen gjorde jag inte många knop. Man skulle inte titta på tv i början, och jag kan meddela att det gick inte heller. Så efter att jag ätit lite middag (utan att direkt se maten på tallriken) så gick jag och la mig. Så sov jag i nästan 2 timmar innan jag la mig i soffan och lyssnade på tv. Så efter en stund så började jag öppna ögonen. Det kändes rätt bra och jag började kunna se. Jag såg allt, tydligt. Precis så tydligt som man ser när man har linser eller glasögon. Och jag var knappt ljuskänslig heller. Fantastiskt. Kollade lite på en film på tv, åt en macka och sen gick jag och la mig.

Nu är det dagen efter och det känns fantastiskt. Det enda är att ögonen känns lite trötta. Lite som när man har gråtit länge. Och det har jag ju. Fast inte av sorg. Men ingen smärta, ingen ljusskygghet att tala om, inget skav.. Det känns så bra!

Fick lite goda nyheter igår i mitt jobb-fiskande. Hoppas att det ger något!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0