Sörfyld!

Det började med att jag däckade efter träningen i tisdags. Det händer ganska sällan att jag blir så trött att jag bara somnar i soffan när jag kommer hem. Men det gjorde jag i tisdags och redan då borde jag listat ut att något var på gång. Så i onsdags morse när jag vaknade, gjorde halsen ganska ont, men jag tog hundarna på en promenad och gjorde mig i ordning för att träffa potentiella arbetsplats-arbetsgivare, eller vad man kan kalla dom. Så började jag känna mig febrig och trött. Jag tog två alvedon och gick iväg. Mötet gick bra och då kände jag mig helt okej, trots ont i halsen.

Men när jag kom hem mådde jag piss. Jag frös och ville bara sova. Älsklingen gjorde mat så jag fick vila en liten stund, men jag och pappa hade planerat att titta på SM-slutspelet i damhandbollen. Så vi skulle ses i Nacka bollhall på kvällen. Trots att jag drog på högsta värme och stolsvärme när jag åkte så frös jag. Väl inne i bollhallen frös jag som en tok. Satt med halsduk, fleecejacka och fingervantar på och frös. Mannen bredvid mig satt i t-shirt och klagade många gånger över värmen i hallen.

Och så skulle vi ta oss ut.. Jag trodde jag skulle DÖ så kallt det var.. Och även om termometern i bilen visade 8 grader plus ute, så kändes det som minus 50 typ. Jag frös så jag skakade. Men jag drog på värmen och stolsvärmen igen och körde hem pappa innan jag själv kom hem. Väl hemma tog jag tempen som visade 39.4 grader..

Sen dess har jag legat däckad.. Men nu börjar det bli bättre. Febern är i stort sett borta (hoppas jag) men halsen känns fortfarande av och orken är inte den samma. Mamma och pappa var snälla att ta med sig mina två små guldklimpar till landet över helgen, så jag kan kurera mig istället för att behöva gå hundpromenader.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0