Kämpigt

Det har faktiskt inte varit så kämpigt som jag föreställde mig att det skulle vara. Klart att jag varit trött, lite extra hungrig (och med det lite illamående när hungern är extrem) och förstoppad. Men utöver det har jag inte mått speciellt dåligt.

Smaken är förändrad, som jag visste att den skulle vara. Naturliga smaker blir jättekonstiga, det är nästan som om det blir mindre smak. Fast äckliga smaker blir extra förstärkta. Så det gäller att äta sånt man vet att man tycker är okej, trots smaken.

Sen har jag också haft en väldig smärta i ena axeln. Exakt vad det beror på vet jag inte, men det har gjort extremt ont. Så idag började jag ta Alvedon som smärtlindring. Hoppas att det blir bättre snart.

Men annars tycker jag att det trummar på bra. Jag vet inte om det beror på att jag i något års tid nu gått på cellgifter i tablettform och att kroppen då anpassat sig, att det är därför jag inte upplever någon extrem "vägg" eller vad jag ska kalla det. Det kan också vara pga den lite lägre dosen. Men det är klart, man känner sig lite som en säck potatis.

Men jag vet också att det bara kommer bli bättre dessa två veckor jag är hemma. Nu gäller det bara att mobilisera energi till nästa behandling. Just nu ser jag inte fram emot den alls faktiskt. Men jag får väl ge mig själv en present i form av en DVD-BOX eller så som gör sjukhusvistelsen mer behaglig.

I morgon åker jag hem till sambon och stan. Även om det är skönt att vara på landet så vill jag också komma hem. Hem ljuva hem!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0