Sarkom

Eller.. Man kanske inte ens kan säga att 02.00 på natten är tidig morgon. Det är bara natt.. Och vi är skittrötta, jag och Alvaro. Vi gick upp 02 för att åka iväg till Arlanda. Plågsamt att ta sig upp så tidigt. Men nog värt det i slutänden. Vi är nämligen på väg till Oman på resa. Sol, bad och värme! Det ska bli så skönt. Fast just nu sitter vi på Arlanda. Flyget är försenat nästan 3 timmar. Vi skulle åkt kl 06. Men vid incheckningen så visade det sig att planet var försenat.

Så nu försöker vi roa oss bäst vi kan på flygplatsen. Men när man är trött vill man bara sova.

Ha en härlig vecka kära bloggläsare!

Jag är ute på landet med mamma och pappa. Livet är som vanligt lugnt och skönt här ute. På dagen tog vi en liten promenad med hundarna. Det kändes riktigt bra i foten!

Nu håller pappa på att titta igenom gamla videoband som farmor haft. Väldigt blandade inspelningar och roliga beskrivningar på kassetterna om vad som är inspelat.

Men några videokassetter är avspelningar från tv när min farfar var med i olika tv-program. Han var ordförande i IOGT-NTO 1973-1985 och deltog i debatter och program på tv under den tiden. Min farfar dog innan jag ens hade hunnit fylla fyra år. Jag har inga minnen av honom men har hört mycket om honom och har sett många bilder på honom. Men att se inspelningar av honom, höra hans röst och dialekt är jättekonstigt. Det är väldigt kul, men han låter inte alls som jag föreställer mig.

Snart åker jag och pojkvännen iväg på vår resa till Oman. Det ska bli väldigt skönt att komma iväg, att få sola och bada en vecka. Jag ska njuta till fullo!

(Bilden är på min farfar. Vi är nog inte så lika.)

Igår var jag på gymmet. Det kändes väldigt skönt att jag tog mig dit även om det inte var en vanlig gym-dag för mig. Lite utav en seger! Det jobbigaste var nog att jag valde helt fel tid att vara på gymmet. Det var nästan proppat, och många ungdomar som inte har någon större koll på hur man tränar på gym. En kille satt vid samma maskin i 10 minuter och gjorde samma övning. Utan att ta paus! Så jag bestämde mig för att försöka träna på förmiddagar/lunchtid de dagar jag ska träna.

Idag tänkte jag simma. Det har jag inte gjort på väldigt länge. Jag hoppas att det går bra med foten. Min sjukgymnast tyckte att jag kunde gå på botten också. Så om det inte går att simma med foten så får jag väl testa det.

Men först blir det en fika med vännerna Cecilia och Madeleine!

(Lägger ut en bild på en bänk mamma och pappa fick i 60-års present av några vänner).

På något konstigt sätt blir alltid måndagar väldigt stressiga. Jag ska hinna med så mycket på så kort tid. Som vanligt ska jag till Sofiaängen och arbetsträna idag. På måndagar är jag där på eftermiddagen vilket innebär att jag måste hinna med att träna och äta två gånger innan jag tar mig dit. Det blir alltid lika problematiskt. Idag har jag bestämt att jag inte ska träna innan Sofiaängen. Jag måste tänka på min fossing som gör lite ont och att den gör mer ont efter träning. Funderar på att träna ikväll istället. Eller i morgon. Det går lika bra.

Funderar också på att ta upp simningen igen. Jag simmade ju några gånger i våras. Och jag kan tänka mig att det kan vara bra för en sån som jag. Det borde ge både rörlighet i foten och konditionsträning utan belastning för foten.

Men jag är förvånad över att jag inte tappat med kondition på de här 8 veckorna med gips. Det måste vara på grund av att jag hoppat på kryckor. För det är jobbigt. Det känns bra att jag inte behöver börja om från noll. Nu är det bara foten som ska må lite bättre så kan livet återgå till det normala igen!

Ha en trevlig dag!

(Bjuder på en bild på ett av mina vackra ärr.)

Jag mår bra! Foten mår okej. Den är fortfarande stel och svullen och gör ont till och från. Men jag tycker att det blir bättre. Idag var jag på gymmet och tränade, själv den här gången. Det gick bra. Kändes så skönt att köra på som vanligt. Kroppen blev trött. :-)

Jag och pojkvännen har bokat en resa. En vecka i Oman. Ett land inte helt olikt från Jordanien som jag, familjen och fasters familj var i för ett år sen. Alvaros kollega hade dessutom varit i Oman för bara någon månad, på exakt samma hotell och han gav det mycket bra betyg. Så nu gäller det bara för mig att hålla mig frisk och på benen till den 31 januari. Jag ska göra allt jag kan för att vi ska få komma iväg på resan!

Nu längtar jag till våren. Jag gör sällan det, men jag har inte samma balans som tidigare i och med foten. Så det gäller att vara försiktig med vart man sätter fötterna och att man har sina dobbar på sig eller med sig. Just därför vill jag ha vår nu. Jag vill inte fundera på isfläckar mera!

Myshelg med pojkvännen den här helgen. Lillhunden är med mig. Bim-Bim fick följa med mamma och pappa ut på landet. Jag klarar inte att gå med båda två än. Men var för sig går det ganska bra.

Trevlig helg!

Idag var jag och tränade på riktigt! Jag gick igenom mitt vanliga program med sjukgymnasten. Även om foten inte alltid ville som jag så kändes det bra. När fotleden är uppvärmd känns det nästan normalt. Det är i efterhand fotleden bråkar med mig. Nu till exempel.. Jag hade planer på att åka kommunalt till arbetsträningsplatsen. Men det blir taxi istället.

Det var verkligen fullt på gymmet idag. Det brukar vara endel människor där måndag förmiddag men idag var det nästan slagsmål om maskinerna. Men jag har hört att trängseln blir mindre om någon månad när de flesta av dessa människor tappar sugen.. Det ska tydligen vara ett populärt nyårslöfte att börja träna, men för många varar det inte så länge. Undra om det finns någon statistik på hur många som hänger i och verkligen fortsätter träna resten av året. Siffran är nog tyvärr ganska liten.

Arbetsträningen var det ja.. Fan att man inte kan få Sjukresor till arbetsträningen. Det irriterar mig. Jaja. Taxibolaget blir väl glad iaf..

Jag har gått ganska mycket i helgen, vilket har resulterat i att foten har blivit mindre stel. Det gör lite ont att gå, men det känns väldigt mycket bättre efteråt. Idag var till och med jag och pojkvännen ute på en kort liten promenad. Det kändes väldigt skönt att komma ut. Jag har knappt vågat vara ute och gå nu när det har varit så isigt ute. Jag fick broddar av mamma för hälen, men igår köpte jag broddar för framdelen av foten. Så nu har jag broddar över hela skon och känner mig väldigt säker när jag går ute. Jag är fortfarande livrädd att ramla, men den där värsta panikkänslan jag hade i början har börjat försvinna. Snart kanske jag vågar gå ut helt själv också, utan att någon går bredvid mig.

Annars har helgen varit lugn. Vi var på premiären av Hamilton i fredags. Den var okej. Lite fåniga repliker ibland, men Persbrant var ändå rätt bra i rollen som Hamilton.

I morgon ska jag till sjukgymnasten. Jag hoppas på att få någon typ av godkännande från henne att jag kan börja träna igen. Det hade varit riktigt skönt att komma igång med gymträningen igen!

Sen ska jag till min arbetsträning och se om vi kan komma överens om ett sätt att få mig tillbaka i arbetsträningen igen. Det hade verkligen varit skönt!

I´m on my way back!

Jag har skrivit om det förut. Men kanske inte så utförligt så ni bloggläsare förstår hur bra och viktig denna dryck är.

Många säger att grönt te är väldigt äckligt. Jag kan hålla med till viss del. Det är visst inte gott, men när man vet om hur nyttigt det är, så blir det i alla fall lite godare. Min pappa började dricka grönt te efter att han hade varit i Japan första gången. Jag kommer ihåg att jag tyckte att det luktade hö på morgonen när han gjorde i ordning en kanna te och kunde inte för mitt liv tänka mig att dricka det.

Men jag ändrade uppfattning när jag läste Anti-Cancerboken.

* För det första, i det gröna teet finns det mycket antioxidanter och endel vitaminer och mineraler. Bara för den sakens skull känns det nyttigt att dricka en eller flera koppar grönt te om dagen.

* För det andra, det finns goda belägg för att grönt te kan förhindra många sjukdomar. I det gröna teet finns nämligen ämnen som skyddar våra celler i kroppen från att dö, skadas och åldras. Nu tror jag iof inte att man blir yngre av att dricka grönt te. Men i Japan där grönt te är vanligt förekommande har man mindre cancerfall och man har en hög medelålder. Det finns inget som säger att det BARA är det gröna teets förtjänst, men om det bara påverkade liiiite, så är det väl värt att dricka någon kopp om dagen, eller hur?

* För det tredje, och det här är den absolut viktigaste anledningen till att dricka te. Både för oss som har/har haft cancer, men också för er som ännu inte fått cancer. Den här anledningen är nämligen så fruktansvärt bra så ni kommer känna när ni börjar dricka teet att det är som att dricka medicin. Det finns nämligen ett ämne i det gröna teet som hindrar cancertillväxt. DET ÄR SANT! Ämnet hindrar cancern från att bilda nya blodkärl till tumören, och utan mycket blodkärl och förmågan att snabbt få energi till tumören kommer tumörens förmåga att växa, avstanna.

Då tänker ni: jaha, men vadå? Det är väl jävligt dumt att dricka något som både smakar pecka och som gör så att man inte kan bilda nya blodkärl. Well, det fina med det gröna teet är nämligen att det förhindrar bara SNABB blodkärlsbildning. En tumör bildar nämligen blodkärl i snabbare takt än vad kroppen normalt skulle bilda blodkärl. Och som jag har förstått det, så finns det många forskare där ute i den stora världen som försöker hitta ett läkemedel som gör just detta som det gröna teet redan gör!

* För det fjärde, så finns det forskning som visar på att ämnen i grönt te gör att man minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Och det är väl toppen, med tanke på hur vi lever i dagens samhälle och hur många människor som drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar? Det är helt klart en sak jag vill försöka undvika i alla fall.

* För det femte. I Anti-Cancerboken så skriver författaren (som också är läkare för er som missat det), att grönt te har förmågan att rena vår lever. I levern samlas nämligen en massa skit när levern renar vårt blod. Och teet gör på något sätt (exakt hur vet jag inte) att man får ut den där skiten.

* För det sjätte. Och det här är också en bra anledning för er som tänker på er vikt. Man tror nämligen att grönt te kan underlätta viktnedgång genom att det ökar på matsmältningsprocessen. Exakt hur det där fungerar är jag inte helt 100 på. Men om man vill testa att dricka grönt te för den sakens skull så är det väl bara att testa tycker jag!

Jag kan faktiskt ge er ett litet tips, ni som funderar på att börja dricka grönt te nu efter min fina utläggning, eller till er som testat att dricka grönt te och tyckte att det smakade skit. Jag har sett i te-affärer, att det finns gröna teer med smak. Så man behöver inte dricka grönt te som det är, utan kanske med någon god smak, som gör att det blir lättare att motivera sig att dricka.

Det är väl en himla enkel sak bara att börja dricka grönt te? Tyvärr finns inte lika många av dessa fördelar i svart eller rött te.

En annan sak som jag vill göra er uppmärksam på. I Anti-Cancerboken så beskrivs det att upphettning av plast (som förekommer när man kokar vatten i vattenkokare) tyvärr frisätter endel dåliga ämnen. Därför ska man helt undvika det. Koka istället vattnet till teet på vanligt hederligt sätt. I en kastrull på spisen!

Hmm, av någon anledning har jag svårt att somna. Antingen beror det på att jag sover med min Jack Russell i sängen för första gången på 8 veckor. Eller så beror det på att jag de senaste dagarna sovit bredvid min pojkvän och nu sover utan honom. Eller så beror det på en hel del annat som jag inte vet om eller kommer på.

Jag håller på att förändra min livsstil lite. Jag förändrade mycket förra året när jag började träna på allvar. Nu har jag tagit ytterligare ett steg genom att på allvar tänka på vad jag äter. Sen jag läste cancerboken har jag ändrat endel saker i mina matvanor men mycket var kvar att ändra. Nu har jag ändrat matvanorna lite till och det känns riktigt bra.

Efter jul- och nyårshelgerna var det framförallt ett stort sockersug som jag blev tvungen att hantera. Mycket kakor och mycket mat hade intagits. Men jag tycker att kroppen reagerat bra på den anammade förändringen. I början var det klart jobbigt, de första dagarna/veckan. Men står man bara ut och är fokuserad på sitt mål så går det jättebra.

Det hela har resulterat i något/några kilos viktnedgång. Förhoppningsvis kommer kroppen må ännu bättre när jag får börja gå och träna som vanligt.

Nu börjar jag faktiskt bli trött. Hoppas jag kan somna!

God natt!

(Bjuder er på en lite exotisk bild på min chow-chow och pojkvännens palm.)

Det går förvånansvärt bra med foten. Jag går ganska bra, även om det går sakta och jag haltar. Men både inne och ute har jag idag gått utan kryckor. Just nu är jag väldigt trött i foten. Jag var nämligen hos sjukgymnasten.

Vi gick igenom lite rörlighetsövningar som jag ska göra 2-3 gånger om dagen. Och så fick jag äntligen sätta mig på träningscykeln! Även om det bara var för 3 minuter (jag ville cykla minst fem, men min sjukgymnast stoppade mig). På måndag ska jag dit igen och så ska hon vara med mig när jag går igenom mitt vanliga träningsprogram. Känns underbart att få komma igång igen! Det har jag verkligen längtat efter.

Innan jag åkte till sjukgymnasten tog jag och pojkvännen en promenad ute. Så underbart att få gå. Även om rundan tog ca 45 minuter och det vanligtvis tar 10 minuter att gå den när jag är frisk.. Men det var så skönt! Mera promenader!

Bjuder på en bild på min lilla Tea!

Som sagt. Har aldrig varit så glad över att få se min fot! Men den sitter kvar.

Stel är jag. Som fasiken. Jag sitter och rör på foten. Det gör inte speciellt ont. Läkaren sa att det kunde göra ont och att det var normalt. Han menade också att jag fick belasta fullt, men att det också kunde göra ont. Belastning gör inte ont ett dugg faktiskt. Så jag ställde kryckorna innanför dörren när jag kom hem. Där får dom stå till jag ska gå ut igen.

Nu är det bara träning, träning och åter träning för att komma tillbaka!

Bjuder på några fina bilder på min fot.

(måste bara meddela att jag var otroligt torr i huden som ni ser. Har smörjt massor!)

Yes. Gipset åker av om tre dagar! Det ska bli så skönt att bli av med skiten. Foten har blivit extremt torr också. Tror nästan att jag fått en hälspricka. Försöker smörja så gott jag kommer åt. Men det är svårt. Får helt enkelt skåda hur det ser ut på tisdag.

Just nu är jag ute på landstället med pojkvännen. Skönt att hänga här ute ibland. I morgon ska vi elda grenar och sånt från när mamma och pappa rensat upp på ängen. Hoppas att jag kan bidra med något och att jag inte bara sitter still på en stol.

Annars är livet rätt lugnt just nu. Det känns bra.

Min farmor gick bort i oktober. Jag tänker på henne rätt ofta. Hon var en rolig kvinna med mycket energi. Jag har lärt mig mycket av henne.

Idag tänkte jag på henne på ett helt annat sätt. Jag spelade nämligen Wii Sports. Jag och exet köpte wiit för rätt längesen och tog alltid med det upp till landet varje gång vi åkte dit. Och farmor var aldrig sen på att vara med och spela bowling eller golf. Och hon var bra, ibland. Ibland mindre bra, men hon var väldigt rolig och vi skrattade mycket när hon var med och spelade.

Men jag glömmer aldrig den gången hon boxades. Hon var då ungefär 86 år gammal, rätt hurtig för sin ålder. Men när hon boxades trodde jag att hon skulle få en hjärtattack. Hon viftade på där med kontrollen och flåsade något otroligt. Det var väldigt kul att se att hon verkligen gav allt! Jag minns inte om hon vann, men hon var i alla fall väldigt bra.

Vaknade tidigt idag när pojkvännen skulle gå till jobbet. Är trött men hittar ingen ro att sova.

Min tinnitus är extrem just nu. Det tjuter något så fruktansvärt. Jag försöker att inte tänka på det men ibland får jag nästan panik över hur det tjuter. Jag vet att ökad tinnitus kan vara ett tecken på att kroppen är stressad. Så jag får försöka stressa ner, trots att jag tycker att jag är hur lugn som helst.

Såg en film här om dagen. 127 timmar heter den och handlar om en kille som fastnar i en ravin när han är ute på vandring i Grand canyon. Han fastnar med armen mellan klipporna och en sten. Efter 127 timmar bestämmer han sig för att kapa av sin egen arm för att komma loss och överleva.

När jag såg filmen så kände jag igen mycket från mig själv. Precis i början när han fastnar och hur han försökte tänka logiskt hur han skulle komma loss. Hur han sen blir arg, för att sen komma på olika sätt att komma loss. Precis alla stegen gick jag igenom med min cancer och mitt benbrott. Just det där att vägra ge upp. Att vägra sätta sig och bara vänta på att någon/något ska hjälpa en. Man måste våga ta kampen!

Igår såg jag ett helt annat program på tv. Där en kvinna uttryckte det så bra. Hon sa ungefär att om man har något/någon/några att leva för, då kan man ta hur mycket skit som helst. Då klarar man av att fightas på riktigt. Det stämmer verkligen. Det är viktigt att man är nöjd, trivs med sitt liv och trivs med dom runt omkring sig. Man måste ha ett liv värt att fightas för. Någon gång i livet kommer man utsättas för svårigheter och prövningar. Det gäller att man har något att fightas för då.

Ny dag, nya möjligheter.

Vad ska du göra idag?

Förra nyår, när det blev 2011, då var jag säker på min sak. 2011 kunde inte bli sämre än vad 2010 hade varit. 2010 bestod i ett antal dödsfall på unga människor i mina föräldrars närhet. Min kusin dog i en tragisk olycka och jag själv fick mitt cancerbesked. Så nyåret 2010/2011 var jag lugn och harmonisk.

I år var det mer ångest. För de absolut flesta människorna innebär det nya året nya möjligheter, lycka och kärlek. Jag vill tro och hoppas att det innebär det för mig också. Jag är bara medveten om människor tyvärr kommer få lida varje gång ett nytt år rings in. Egoistiskt nog så hoppas jag att det inte är min tur i år (Det hoppas väl nog alla.) Men varje år får nya människor cancerdiagnoser, hjärtinfarkter, hjärnblödningar, eller får andra svåra besked. Och just där, vid 12-slaget. När alla är glada och livet är bra. Då är det ingen jävel som tänker på det, mer än jag....

Många har hopp till det nya året. Vilket år det än må vara. Jag inser bara att åren blir mycket vad man själv gör dom till. 2010 hade jag lätt kunnat gå under av all skit som hände. Men det gäller att fightas även när livet går emot. Och att försöka göra dom förändringar som man så gärna vill ha gjorda. Annars blir det nya året precis som det gamla.

Vi skapar våra bra år. Det är ingenting som bara händer. Så se till att skapa ett bra 2012 nu. Jag tänkte i alla fall göra mitt bästa för att 2012 ska bli minst lika bra som 2011!