Ett år - London!

Idag firar jag och pojkvännen ett år tillsammans. Tänk att det gått så fort.

Så vi tänkte åka iväg på en liten ett års tripp till London över helgen. Varken Alvaro eller jag har varit i London sen vi var i unga tonåren. Så det blir kul att se stan igen, typ 10-15 år senare.

Vi hörs igen när vi kommit hem. Förhoppningsvis med några fina bilder också.

So long!


Gris-trött!

Usch vad trött jag varit de senaste två dagarna. Ikväll ligger jag till och med redan i sängen vid den här tiden (21.00). Igår tränade jag efter jobbet vilket resulterade i att jag var så trött på kvällen att jag fick dricka en kopp te för att hålla mig vaken. Och när jag vaknade i morse kände jag mig inte utvilad. Men när man gått upp och fått en hundpromenad och lite frukost i kroppen känner man sig ändå redo att gå till jobbet.

Men i eftermiddag har jag varit seg. Kroppen har varit trött, dock inte huvudet lika mycket som igår. Men har ändå fått akta mig lite för att inte somna på soffan. Jag vill inte vänja min kropp vid att sova eftermiddagslur. Så jag håller igång för att inte somna och lägger mig hellre tidigt.

Jag hoppas dock att tröttheten är något tillfälligt och att jag ändå känner mig hyfsat pigg i morgon. I morgon är ju onsdag, dagen efter medicindagen vilket också gör att jag blir trött. Men jag ska vinna över min trötthet.

Men jag känner att det är dags att sova nu. Så vi säger god natt!


Roslagen!

Den här helgen har spenderats med pojkvännen på landet. Så otroligt härligt att få vara där ute och njuta av livet. Sol, värme, kärlek. Det är väl nästan det enda man behöver.

Det är så underbart när man kan vara lycklig. När man känner att allt är underbart. När man känner ro i själen och kan njuta av vad livet har att erbjuda. Efter allt jag gått igenom är det såna enkla saker som gör att jag känner att jag lever livet.

Nästa måndag är det dags för röntgen. Jag är faktiskt lite orolig. Det är jag ju alltid, men av någon anledning känns inte min kropp 100 % vilket gör mig fundersam. Så idiotiskt att tänka i de banorna överhuvud taget. Men jag vill vara frisk!

Nästa helg är jag och Alvaro i London. Vi firar nämligen att vi varit tillsammans i ett år då. Det känns helt galet. Har det redan gått ett år? Har vi "bara" varit tillsammans i ett år, det känns som om vi känt varandra i evigheter... Men så härligt ändå att få spendera ettårsdagen i London tillsammans med min kärlek. Det är sånt som gör mig fantastiskt glad!

Men först en jobb-vecka. Jag trivs riktigt bra på jobbet. Roliga kollegor och klienter. Jag har planer på att trappa upp min arbetstid lite. Vill ju försöka komma upp i 50 % och bli anställningsbar snart! Målet är till årsskiftet, men det gör ju inget om det går fortare än så. Jag vill, jag vill, jag vill. Nu är det bara kroppen som ska orka också, så är saken biff!

Bjuder på några härliga bilder på underbara Roslagen!

God natt!


Mentor Sverige

Jag tänkte skriva om ett helt annat ämne idag. Något som engagerar mig mycket men som väldigt få människor vet om finns. Nämligen organisationen Mentor Sverige.

Jag blev rekomenderad att söka till att bli mentor av en vän till mig. Mentor är en organisation som utbildar personer över 20 år under en dag för att de senare ska bli mentorer till en ungdom. Ungdomarna är mellan 13 och 18 år och har själva sökt att få en mentor. Inga förkunskaper som mentor krävs.

Mentorskapet handlar om att vara en extra vuxen person i ungdomens liv. Man träffas två gånger i månaden och kan göra allt från att gå och fika, träna till att klättra eller gå på konsert.

Man söker via mentors hemsida (www.mentor.se) och blir sen kontaktad för att gå på intervju. Efter intervjun får man gå på en utbildningsdag och där efter blir man tilldelad en ungdom.

Jag var på mentorsutbildningen idag. Det är ca 140 ungdomar som väntar på att få en mentor tilldelad sig. Men det är bara 30 tillgängliga mentorer. Så jag uppmanar alla mina vänner som känner att dom vill och som har tid att söka till att bli mentor. Vi behövs verkligen och ungdomarna vill och behöver i många fall en extra vuxen att träffa ibland och göra roliga saker tillsammans med.

Så sök, sök, sök! Vi behövs.

Undersökningsobjekt

Idag fick jag återigen vara undersökningsobjekt. Jag har nämligen en dubbel portacath inopererad på bröstkorgen under huden (se bild nedan). Det är väldigt ovanligt att man har en dubbel vilket gör att sjukvårdspersonalen alltid blir lite extra nervösa. Ofta är sjuksköterskorna på en vanlig vårdcentral inte vana att spola portacaths överhuvud taget, att då ha en dubbel är väldigt förvirrande för dom.

När jag låg på sjukhuset var  till och med sköterskorna på avdelningen ovana. Trots att andra med osteosarkom behandlats på samma avdelning. Ibland var det flera sjuksköterskor som ville undersöka min port bara för att dom inte hade sett någon med två ingångar förut.

Men idag när jag var på vårdcentralen för att spola igenom porten så var det en ny sköterska som ville vara med och känna på porten. Absolut, kläm på sa jag och hon kände och såg lite fundersam ut. Sköterskan som gjorde själva nålsticken var dock van och skötte sig fint (trots att hon stack fel en gång och fick sticka om, vilket aldrig är skönt).

Jag tycker dock att det är kul att vara lite speciell, om det även bara gäller min portacath.



Promenad

Jag bor ju så bra till sen jag flyttade ihop med pojkvännen. Vi bor alldeles intill nackareservatet, ett stort naturreservat mellan hammarbyhöjden och Nacka. Och i min värld är naturreservatet lite utforskat. Pojkvännen har visat mig några rundor i skogen, men idag fick jag för mig att utforska mera. Vilket resulterade i 1,5 timmes promenad. Väldigt härligt väder var det också. alldeles perfekt!

Så skönt att få röra på sig. Det hela resulterade dessutom i att jag ringde min mamma och frågade om hon ville promenera med mig och vovvarna i morgon kväll i nackareservatet, vilket hon ville. Nu har jag nämligen utforskat den högra delen av naturreservatet, den delen närmast kärrtorp. Nu är det bara resten kvar!

(Bilderna har inte så mycket med texten att göra, förutom att det är bilder på mina två vovvar).


LCHF - Bra eller dåligt?

Det går ju en trend i samhället idag att vi ska äta enligt LCHF metoden. Det ska tydligen vara bra för allt möjligt, cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, uppsvälld mage, diabetes och gud vet vad. Jag tycker dock att man ska vara väldigt kritisk och tänka efter ordentligt innan man bestämmer sig för att förändra sin livvstil så drastiskt som man gör med LCHF-metoden.

Jag gick in på en hemsida som beskrev LCHF-metoden väl. Eller i alla fall tillräckligt väl. Mycket av det som stod på hemsidan håller jag med om. Te.x att vi måste äta mindre vit pasta och vitt ris. Det många människor får för sig att LCHF går ut på är att man ska sluta äta kolhydrater och äta mängder med kött och fetter (oavsett vilken typ av kött det är och oavsett vilken typ av fett det är) istället. Dessutom går metoden ut på att man inte ska äta frukter, vilket jag tycker är idiotiskt.

Jag kan förstå att man väljer att äta enligt LCHF-metoden för att man vill gå ner i vikt. Men att i ett längre perspektiv öka sin köttkonsumtion och ständigt konsumera dåliga fetter är inte alls bra. Och min oro är att människor som inte är tillräckligt insatta i mat kommer att göra just detta.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg är inte dagens kött av speciellt bra kvalitet. Man ska försöka äta så lite som möjligt av rött kött och det man väljer att äta bör vara ekologiskt. Något jag fick ut av LCHF-sidan var samma som står i Anti Cancerboken, att vi människor idag får i oss alldeles förmycket omega-6 fettsyror och alldeles förlite omega-3 fettsyror. Något som bidrar till inflamationer i kroppen och som i längre perspektiv kan leda till en cancer. Dagens ickeekologiska kött innehåller just detta, mycket omega-6 och lite omega-3. Det ekologiska köttet är inte perfekt, men innehåller bättre balans mellan omega-6 och omega-3 fettsyrorna.

Det samma gäller fett. Allt fett är inte bra fett. Länge har man sagt från livsmedelsverket att man ska äta mindre av mättade fettsyror och mer av omättade- och fleromättade fettsyror. Och många väljer inte att äta mer av de bra fettsyrorna utan det är mycket mättade fettsyror som konsumeras, vilket på längre sikt inte heller är bra. 

Problemet med LCHF-metoden är att man förespråkar kött och fett. Vilket på längre sikt inte är bra. Jag håller absolut om att man kan öka mängden fetter och proteiner i sin kost, men inte genom att äta mer rött kött och äta dåliga fetter. Om man ska äta enligt LCHF-metoden så måste man vara insatt i vilka livsmedel som är mycket proteinrika och som också i stora delar kan ersätta mängden kött. Det samma gäller med fetter. Det gäller att veta vilken typ av livsmedel som innehåller de bra fetterna (tex bearnaisesås innehåller inte speciellt många bra fetter).

I min värld behöver man inte utesluta kolhydraterna helt. Kolhydrater är bra och något kroppen behöver. Men precis vad gäller kött och fett så gäller det att äta rätt typ av kolhydrater. Vit pasta och vitt ris är inte de bästa kolhydraterna man kan få i sig. Däremot sånt med lågt glykemiskt index (GI) är toppen för kroppen. Jag själv har börjat äta Quinoa, vilket påminner lite om ris. Eller kanske en blandning av ris och cous-cous. Dock är det en ört och den smakar inte så mycket. Väldigt neutral i smaken och finns i olika färger (lätt att hitta vit, svart och röd).

Det gäller alltså att åter igen vara medveten om vad man stoppar i sig. För det påverkar kroppen mer än vad du kan tro. Och långvarigt ohälsosamt bruk av varor som inte är bra för kroppen kommer så småningom visa sig på de flesta av oss (man ska ha jävligt tur om en längre "misshandel" av kroppen inte förstör kroppen på något sätt).

Så sätt fart och googla och skaffa dig mer kunskaper om kött, fett, kolhydrater, vitaminer, mineraler, konserveringsmedel och annat som finns i våra livsmedel idag. Du har inte råd att inte ha kunskapen om vad du stoppar i dig!

Choklad

Ojoj. Som vanligt har det gått låååångt tid sen senaste inlägget.. Vilket inte är bra, men jag försöker och just nu går tiden åt till annat än att blogga. Men jag mår bra, det är väl det viktigaste!

På senaste har det dessutom gått åt helvete med maten. Jag la ju om kosten i början av året, men av någon anledning så har jag inte alls kunnat följa det de senaste tre veckorna (ungefär). Och först kunde jag inte förstå varför. Det kändes bara pest och pina alltihopa. Men så igår slog det ned som en blixt från klar himmel.

För några veckor sen började jag nämligen äta mörk choklad. Jag har hört att det är bra, både ur cancersynpunkt men också för att hålla vikten. Så jag satte igång och började äta mellan 20 och 40 gram 70% choklad om dagen. Varje dag. Men som alla vet så är ju choklad beroendeframkallande. Och jag har varit "beroende" av både det ena och det andra i matväg de senaste åren. (Beroendet är inte alls så starkt som andras beroenden, men det påverkar mig och mitt allmäntillstånd så pass att jag väljer att kalla det för ett beroende). Choklad har definitivt varit en av sakerna jag varit beroende av. Och chokladen triggade mitt beroende för socker. Så jag mått dåligt pga mitt socker- och chokladberoende.

Jag känner mig så dum, så här i efterhand, att jag fick för mig att börja äta choklad. Hur nyttigt det än är så kan jag inte ha choklad i kylskåpet. Men jag har i alla fall lärt mig en läxa. Så nu gäller det att göra mig fri från "beroendet" och ta tag i kosten igen.


RSS 2.0