Tänk vad skönt det är att få slippa smärta!
Igår kväll hade jag en enorm smärta i ljumsken. Jag har fått långtidsverkande Alvedon och Ipren, men de dagar jag tar Methotrexat bör man inte ta ibuprofen, som är det verksamma ämnet i Ipren. Så Alvedon är det jag kan ta och igår fick jag även något morfinprepparat som jag kan ta till kvällen (eller när jag känner att jag behöver). Det är konstigt vad man lär sig att leva med smärta. Man kommer på olika knep för att minska smärtan, bla tycker jag att socker gör smärtan värre, så socker försöker jag undvika. Och just nu ligger jag i soffan. Ligger jag på min högra sida så är smärtan minimal, på rygg eller vänstra sidan då gör det ont. Jag kan leva med viss smärta, bara jag vet att det finns sätt, tex mediciner eller sovställningar, som tar bort smärtan helt. För det värsta som finns är att känna konstant smärta. Jag blir lite halvt galen när jag känner smärta. Så smärtlindringen jag känner nu är guld värd! Jag kanske stannar här hela dagen! ;-)
Kampen fortsätter
Jag har mått väldigt dåligt den senaste tiden, där av den dåliga blogguppdateringen. Anledningen till att jag mått dåligt har varit för att jag upptäckt en tumör i min ljumske. Tumören upptäckte jag ganska tidigt, någon gång innan jul. Men jag har inte velat tro att det har varit en tumör för än jag landade i Montevideo och fick väldiga smärtor i ljumsken. Det blev svårt att göra något utan att ta alvedon. Och inte ens alvedon hjälpte till slut utan jag fick ta alvedon i kombination med ipren för att smärtan skulle vara minimal. Resan blev ömsom glad, ömsom full med rädsla för vad som väntade hemma.
Jag förvaranade min onkolog att jag hade en tumör i ljumsken sista veckan i Uruguay och jag berättade också för min familj så att de skulle känna till läget inför röntgen och läkarbesök. Min onkolog tog det väldigt bra, hon hade redan innan jag hade gjort min röntgen och det säkert konstaterat att det var en tumör, pratat med kollegorna om ny behandling. Som dom uttryckte det på radiumhemmet när jag pratade med dom; "Du känner din kropp bäst". Och det gör jag. Det är en speciell känsla att känna en tumör. Har man haft två större tumörer i skelettet så vet man.
Idag var då läkarbesöket. Det konstaterades som jag trodde att det var en tumör och troligtvis satt en liten tumör precis bredvid som jag också känt när jag känt igenom min kropp. Den tumören är dock mycket mindre och sitter lite annorlunda till, så det har jag inte kunnat tolka som en tumör. Den gör inte heller ont, i alla fall inte vad jag känner, men det kan bero på att jag redan har en smärta i det området att det är svårt att säga vad som gör ont och vad som inte gör ont. I lungorna var det samma diffusa svar som vanligt "dom har växt lite och blivit lite fler".. Men lever, njurar och mjälte ser friska och bra ut.
Troligtvis går de två tumörerna i bäckenet att operera bort ganska lätt. De sitter inte i skelettet utan mer i lymfkörtlar. Min onkolog skulle träffa kirurgerna i morgon för att diskutera saken och sen höra av sig till mig. Tumörerna i lungorna ska behandlas med två nya preparat (de andra ska jag sluta ta) som heter Methotrexat (som jag fick intravenöst under sommar/höst 2010 och mådde dåligt av) och Sendoxan. Biverkningar finns alltid, som illamående och trötthet. Men jag hoppas att jag kan slippa det den här gången. Om inte annat har jag medicin mot i alla fall illamående.
Jag har mått väldigt dåligt den senaste veckan. Jag har velat ha svar och få veta vad läkarna säger och tycker. Det handlar inte bara om vad de säger ordagrant utan också känslan man får. Känslan jag fick av min läkare idag ingav hopp. Vilket var precis jag behövde. Hon pratade inte bara om den här behandlingen jag ska få, utan också om alternativa behandlingar ifall den här som jag får nu inte skulle fungera. Tex kan man stråla tumörerna om det inte är akutellt med att ta bort dom med kirurgi och jag kan få andra mediciner om de här inte skulle fungera.
Hopp var precis vad jag behövde. Nu känner jag min stark nog att fortsätta min kamp!
Hemma!
Vi kom hem i söndage, utan förseningar och med bagage. Jag fick till och med plats med allt i väskan! Trött som en tok och allt har gått i ett sen vi landade, men det är lite skönt att vara hemma. Hundarna var med på Arlanda och hälsade oss välkomna hem, väldigt glada blev dom. Min lilla Chowe ville inte släppa mig långt ifrån sig på hela söndagskvällen. Idag ska jag till sjukhuset och få pamidronat. Det ska bli skönt att få ta det lite lugnt några timmar. Dagen igår hann jag inte ta det lugnt många timmar och idag är jag väldigt trött. So Long!
Något jag har lärt mig...
Sista timmarna i Uruguay. Idag 17.30 Lokal tid, dvs 20.30 Svensk tid, lämnar vi sommaren i Uruguay och beger oss tillbaka till vintern i Sverige. Semestern har varit fantastisk. Massvis med sol, bad och värme. Vi har fått uppleva hela Uruguays kust och fått äta riktigt god mat. Det har varit helt fantastiskt. En del av mig längtar inte hem ett dugg. Den andra delen saknar hundarna, familjen och vännerna massvis! Men hem ska vi, oavsett. Hoppas bara att flygbolagen gör det dom ska för att vi ska kunna komma hem ordentligt, utan förseningar och med vårt bagage! Apropå bagage. Jag tog med mig ALLDELES för mycket kläder. Jag brukar vara hyfsat bra på att packa, men den här gången var jag helt ute och cyklade när jag planerade vilka kläder jag skulle ha med mig. Jag trodde att jag skulle få lite nytta av linnebyxor, och tog därför med mig alla par jag har (4 st). Jag har använt ett par någon enstaka gång.. Jag trodde också att jag skulle ha nytta av någon kofta, om det skulle bli kyligt. Jag kan meddela att det inte varit kyligt någon kväll, så mina två koftor och en långärmad tröja har fått ligga i väskan. Men å andra sidan har jag inte saknat något klädesplagg.. Det är ju i alla fall något positivt. Nu kommer bara det jobbiga, att försöka få ihop resväskan.. Det kan bli tufft..... 
Montevideo
Det börjar nästan kännas som hem att vara i Montevideo. Vi bor med Alvaros pappa, faster och fasters man i ett litet hus en bit från centrum. Det är lätt att ta sig med bussen ner till centrum och även till playan. Dock har det regnat idag och ska så göra även i morgon, så ingen strand för än tidigast tisdag. Men vi har lite shopping att göra. Vi har varit i en läderaffär och beställt skärp och jag en väska. Vi har även varit i en hantverkstad och hittat massa fina saker som vi vill köpa. Livet rullar på här och det är väldigt skönt. Men jag saknar Sverige, men inte snön. Kan ni fixa sommar till nästa vecka tack?! Det blir till att njuta sista veckan. 
Buenos Aires
Oj oj vad dåligt uppdaterad bloggen var då.. Jag har semester, jag skyller på det! Sen uppdateringen i La Paloma hann vi med två dagar i Punta del Diablo och tre nätter på en gård strax utanför Colonia. Mycket trevliga dagar, framförallt på gården där vi hade ett helt eget hus. På gården fanns även hästar och fyra hundar. Jag som saknar mina två krabater där hemma fick i alla fall krama och pussa på hund för några dagar. Det behövdes verkligen! Sen åkte vi tillbaka till Montevideo och tog färjan över Rio del la Plata och hamnade i storstaden Buenos Aires. En enorm stad! Här har vi varit i tre dagar och fått uppleva fina kvarter, slumkvarter och målade kvarter. Igår besökte vi en märklig kyrkogård (Ricoleta) som är känd för sina enorma gravar. Det kändes konstigt att gå på en kyrkogård där gångarna mellan gravarna kändes som vägar och gravarna var som hus.. Idag tar vi båten över floden tillbaka till Montevideo där vi är i en vecka innan vi flyger hem till Sverige igen. Sol och bad står högst på listan denna sista vecka. Och lite shopping.
