Stolt segrare
Jag ber ännu en gång om ursäkt att jag är dålig på att uppdatera min blogg. Främst beror det på att jag inte bestämt mig om jag vill vara väldigt personlig i bloggen (dvs blogga om vad jag gör, sånt som inte alltid handlar om min cancer) eller om jag bara ska blogga om saker som handlar om cancern. Jag håller på att fundera. Om ni har några åsikter, så hör gärna av er!
Jag har varit ute på landet med pojkvännen. Det har varit väldigt härligt. Jag har till och med tagit årets första dopp. Men där av anledningen till att jag inte funderar så mycket på olika blogginlägg. Hoppas ni har överseende med det!
Igår började jag fundera över innebörden av mitt namn, Edit. Jag hade för mig att det betydde något med "rikedom" och "seger" eller nåt sånt.. Jag hade hyfsat rätt. Edit betyder nämligen Stolt segrare. Det kan ju bara vara någon betydelse i det, tänkte jag.
I morgon ska jag kolla min hörsel. Senast jag var hos onkologen så berättade jag om min tinnitus och hon remitterade mig till hörsel och balanskliniken på Huddinge. Jag vet inte hur man märker om en patient har tinnitus, men jag vet att cellgifterna jag fick också påverkar hörseln. Så jag antar att dom gör en koll på om hörseln blivit sämre också.
Idag blev jag sugen på att springa. Jag varken kan eller får springa (pga mindre muskler och protesen) men jag blev så sugen. Kanske inte på att springa en hel runda, men bara ta något springsteg. Bara få ur "springet" ur benen. Bara kunna få bli trött i benen och kroppen på det sättet man bara kan genom att ta ut sig när man springer allt vad man orkar. Det blev jag sugen på. Men det får jag aldrig mer göra.
Oftast känns det inte så tungt. Jag har aldrig varit någon som sprungit mycket, jag har varken kroppen eller knoppen för att vara en bra löpare. Så jag kan faktiskt inte säga att jag saknar det ofta. Jag är dessutom väldigt glad över att jag kan gå hyfsat obehindrat och att jag har kvar bägge benen. DET är helt klart det viktigaste, resten är sånt som man bara kan önska att man kunde.
Jag har varit ute på landet med pojkvännen. Det har varit väldigt härligt. Jag har till och med tagit årets första dopp. Men där av anledningen till att jag inte funderar så mycket på olika blogginlägg. Hoppas ni har överseende med det!
Igår började jag fundera över innebörden av mitt namn, Edit. Jag hade för mig att det betydde något med "rikedom" och "seger" eller nåt sånt.. Jag hade hyfsat rätt. Edit betyder nämligen Stolt segrare. Det kan ju bara vara någon betydelse i det, tänkte jag.
I morgon ska jag kolla min hörsel. Senast jag var hos onkologen så berättade jag om min tinnitus och hon remitterade mig till hörsel och balanskliniken på Huddinge. Jag vet inte hur man märker om en patient har tinnitus, men jag vet att cellgifterna jag fick också påverkar hörseln. Så jag antar att dom gör en koll på om hörseln blivit sämre också.
Idag blev jag sugen på att springa. Jag varken kan eller får springa (pga mindre muskler och protesen) men jag blev så sugen. Kanske inte på att springa en hel runda, men bara ta något springsteg. Bara få ur "springet" ur benen. Bara kunna få bli trött i benen och kroppen på det sättet man bara kan genom att ta ut sig när man springer allt vad man orkar. Det blev jag sugen på. Men det får jag aldrig mer göra.
Oftast känns det inte så tungt. Jag har aldrig varit någon som sprungit mycket, jag har varken kroppen eller knoppen för att vara en bra löpare. Så jag kan faktiskt inte säga att jag saknar det ofta. Jag är dessutom väldigt glad över att jag kan gå hyfsat obehindrat och att jag har kvar bägge benen. DET är helt klart det viktigaste, resten är sånt som man bara kan önska att man kunde.
Kommentarer
Trackback
