Jag kan simma!
Igår fick jag för mig att jag skulle simma. Så jag simmade, och simmade, och simmade! Det gick faktiskt väldigt bra. Jag trodde att jag skulle ha sämre kondis än vad jag hade. Jag simmade om några gamla tanter så jag hade rätt bra tempo. Och så simmade jag i ungefär 30 minuter, med någon paus på någon halvminut eller så. Jag tyckte att jag var duktig! Lite flåsigt blev det och musklerna blev lite trötta och tekniken blev allt sämre och sämre ju längre jag simmade och ju tröttare jag blev. Men det gick bra och det var väldigt skönt. Så det ska jag defintivt göra fler gånger!
Jag har fått förslag om att jag borde börja föreläsa om min sjukdom. Det hade i och för sig varit väldigt roligt att göra det. Men jag tror det är ganska svårt att komma in på marknaden. Och som min mamma sa när jag berättade om det för henne; att någon gång vill man ju ändå komma vidare, man vill inte föreläsa om sin sjukdom resten av livet, man vill lägga det bakom sig så småningom. Det är nog väldigt sant. Men det var ändå ett kul förslag!
Idag är det röntgen som gäller. Jag har nästan glömt bort det. Eller, alltså, jag vet ju att jag ska dit.. Men det känns inte speciellt stort eller frambringar så mycket tankar som det brukar. Det är väl för att jag nästan förutsätter att det är som vanligt. Att ingenting har hänt sen senaste röntgen (mer än att två tumörer är bortplockade).
Det är lite svårt att förhålla sig till det här med cancern. Jag vet inte om jag vågar säga att jag har haft cancer. Just nu är jag väl i mellanläget mellan att ha och att ha haft cancer. Det känns också som att jag skulle ge det någon form av "otur" om jag gick och sa något som inte var sant, tex att jag inte har cancer. Att det då skulle komma tillbaka. Man blir nog lite vidskeplig vid såna tillfällen.
Igår hade jag en fantastisk dag i solen med mina vänner Cissi och Madde. Så underbart att få träffa dom och snacka lite skit!
Nu ska jag göra lite vettiga saker innan det blir till att åka till sjukhuset och röntgas i "badringen" samtidigt som en röst säger: "Andas in, håll andan......andas igen"..
Tjingeling!
Jag har fått förslag om att jag borde börja föreläsa om min sjukdom. Det hade i och för sig varit väldigt roligt att göra det. Men jag tror det är ganska svårt att komma in på marknaden. Och som min mamma sa när jag berättade om det för henne; att någon gång vill man ju ändå komma vidare, man vill inte föreläsa om sin sjukdom resten av livet, man vill lägga det bakom sig så småningom. Det är nog väldigt sant. Men det var ändå ett kul förslag!
Idag är det röntgen som gäller. Jag har nästan glömt bort det. Eller, alltså, jag vet ju att jag ska dit.. Men det känns inte speciellt stort eller frambringar så mycket tankar som det brukar. Det är väl för att jag nästan förutsätter att det är som vanligt. Att ingenting har hänt sen senaste röntgen (mer än att två tumörer är bortplockade).
Det är lite svårt att förhålla sig till det här med cancern. Jag vet inte om jag vågar säga att jag har haft cancer. Just nu är jag väl i mellanläget mellan att ha och att ha haft cancer. Det känns också som att jag skulle ge det någon form av "otur" om jag gick och sa något som inte var sant, tex att jag inte har cancer. Att det då skulle komma tillbaka. Man blir nog lite vidskeplig vid såna tillfällen.
Igår hade jag en fantastisk dag i solen med mina vänner Cissi och Madde. Så underbart att få träffa dom och snacka lite skit!
Nu ska jag göra lite vettiga saker innan det blir till att åka till sjukhuset och röntgas i "badringen" samtidigt som en röst säger: "Andas in, håll andan......andas igen"..
Tjingeling!
Kommentarer
Postat av: Camilla
Så skönt att läsa att det går framåt. Tänker på dig ofta!! Sämre på att höra av mig!! Kramellikram
Trackback
