Läkarbesök
Helgen har spenderats på landet. Mormor fyllde år i veckan och igår kväll blev det således middag på Fogdö. Väldigt trevligt. Vissa minnen från uppväxten kommer tillbaka när man är där. Det är härligt!
I morgon är det sjukhusbesök. Jag tror jag är den enda cancerpatienten som ser fram emot sina läkarbesök. Jag har i alla fall känt en känsla av att jag vill dit och få veta hur det ser ut, hela veckan. Den känslan börjar i och för sig avta nu och istället bytas ut mot en tvivlande känsla. En "Tänk om det inte ser bra ut"-känsla... Jag försöker vifta bort den så gott det går, men den är envis. I morgon får jag veta i alla fall och det känns skönt.
Den där boken som jag skrev om i mitt förra blogginlägg... Den är bättre än jag trodde. Hittills har jag nog bara läst ca en tredjedel av den. Men jag tycker den är bra. Framförallt sätter författaren ord på tankar och känslor som man upplever med sin diagnos. Jag har i alla fall upplevt många av dom tankar och känslor han beskriver. Och det är skönt att få ord på dom.
Jag trodde inte att jag skulle kunna ta till mig boken så mycket som jag ändå gjort. Jag trodde mest att jag skulle tycka att boken var dravel. Men jag tror faktiskt på mycket som han skriver. Och för er som är intresserade av att läsa en riktigt bra bok och som känner att ni åtminstone vill ha lite information om hur cancer uppstår och vad man kan göra för att försöka slippa cancer, läs boken!
En lite rolig grej, som jag kom på för några dagar sen.. När jag fått veta att jag hade cancer, och var på undersökningar varje dag (för att kolla att kroppen var rustad för att klara cellgifter), så var mamma och jag på Thoraxkliniken. Jag skulle kolla mitt hjärta att det mådde bra. När vi parkerar utanför thorax så ser jag en snygg bil, en audi, sportmodell.. Jag uttrycker till mamma att en sån bil ska jag ha när jag blir frisk.. Är det dags att köpa en sån nu då?
I morgon är det sjukhusbesök. Jag tror jag är den enda cancerpatienten som ser fram emot sina läkarbesök. Jag har i alla fall känt en känsla av att jag vill dit och få veta hur det ser ut, hela veckan. Den känslan börjar i och för sig avta nu och istället bytas ut mot en tvivlande känsla. En "Tänk om det inte ser bra ut"-känsla... Jag försöker vifta bort den så gott det går, men den är envis. I morgon får jag veta i alla fall och det känns skönt.
Den där boken som jag skrev om i mitt förra blogginlägg... Den är bättre än jag trodde. Hittills har jag nog bara läst ca en tredjedel av den. Men jag tycker den är bra. Framförallt sätter författaren ord på tankar och känslor som man upplever med sin diagnos. Jag har i alla fall upplevt många av dom tankar och känslor han beskriver. Och det är skönt att få ord på dom.
Jag trodde inte att jag skulle kunna ta till mig boken så mycket som jag ändå gjort. Jag trodde mest att jag skulle tycka att boken var dravel. Men jag tror faktiskt på mycket som han skriver. Och för er som är intresserade av att läsa en riktigt bra bok och som känner att ni åtminstone vill ha lite information om hur cancer uppstår och vad man kan göra för att försöka slippa cancer, läs boken!
En lite rolig grej, som jag kom på för några dagar sen.. När jag fått veta att jag hade cancer, och var på undersökningar varje dag (för att kolla att kroppen var rustad för att klara cellgifter), så var mamma och jag på Thoraxkliniken. Jag skulle kolla mitt hjärta att det mådde bra. När vi parkerar utanför thorax så ser jag en snygg bil, en audi, sportmodell.. Jag uttrycker till mamma att en sån bil ska jag ha när jag blir frisk.. Är det dags att köpa en sån nu då?
Kommentarer
Trackback
