Nästan som frisk!

Tänk vad lite hjärnspöken kan göra. Jag var ju orolig för att cancern skulle ha spridit sig. Jag kände ju till och med av något i lungorna och till och från även i höften. Och trots att min logiska sida försökte komma på alla möjliga förklaringar till att det inte var farligt så kände jag ändå något.

Men bara nu, när jag har betydligt mindre ångest och känner mig glad igen så känner jag inget alls. Och det är så gött!
2012-12-20 @ 20:34:26 Permalink

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0