Medicinska avdelningen
Idag gör jag ett besök på medicinska avdelningen P53 på Radiumhemmet. Jag ska få min första behandling av pamidronat, en skelettförstärkande medicin. Behandlingen tar två timmar (i alla fall idag, för att ta det försiktigt. Sen går behandlingen på 1,5 timme), biverkningarna är få. Enligt ssk som startade min behandling kan vissa känna av en smärta i skelettet. Även huvudvärk och frossa har jag hört av Lidbrink är biverkningar. Vi får se vad jag känner.
Ikväll är det ju också dags för den nya medicinen temodal. Jag ser lite fram emot den. Allt som dödar cancer är lycka för mig. Eller i alla fall det som dödar cancer utan att påverka mig nämnvärt. Och lite illamående har ju ingen dött av?? Skämt å sido, jag vill att cancern ska dö nu. Jag har tröttnat på den. Så jag hoppas på att temodaltabletterna gör ett bra jobb.
Det känns väldigt bekant att ligga i en sjukhussäng och få dropp i porten. Men det känns skönt att jag får gå hem om 1,5 timme. Även om det finns en mysfaktor i att ligga på sjukhus och bli omhändertagen, så är det väldigt skönt att känna sig fri. Det var mitt absolut största ångestmoment när jag var sjuk. Att ständigt behöva vistas på sjukhus. Visserligen är all vård frivillig, men man tackar inte direkt nej till cellgifter om man vill överleva. Och det är psykiskt påfrestande att sitta på sjukhuset och känna sig instängd. Att inte kunna gå ut, gå runt på stan, åka buss. Allt det där vardagliga, som andra människor tar för givet. Det var väldigt jobbigt.
Man får roa sig bäst man kan på sjukan. Tur att man har en telefon med internet och en bok med sig. Då kan man fördriva tiden på ett enkelt sätt.
Bilderna är på nålarna i porten och min julgran med medicin och koksaltlösning.
