Dåliga dagar

Det var jättehärligt att få träffa min faster, farbror och kusin en snabbis. Dom kom på eftermiddagen på lördagen och åkte vid lunch på söndagen. Men vad gör det när man i alla fall får umgås lite. Och jag vet i ärlighetens namn inte om jag hade orkat så mycket mer än så. För jag var fullkomligt slut igår kväll. Redan vid 9 tiden var jag så slut att jag bara satt och hängde med huvudet. Så del var till att göra sig i ordning inför natten och sen la jag mig i sängen och slocknade som en stock. Och jag tror faktiskt inte att jag sovit så bra som jag gjorde i natt på väldigt många månader. Det var riktigt skönt.
 
En av anledningarna till att jag var så trött var kanske för att jag inte riktigt kunde slappna av när vi hade besök här. Jag vet inte av vilken anledning, men jag blev inte trött alls i lördags kväll när vi hade ätit och umgåtts på kvällen. Jag tror att jag somnade efter klockan 01 någon gång. Vilket är väldigt ovanligt för mig. Vanligtvis brukar jag vara trött och hängig redan vid 20-21-tiden på kvällen.
 
Men det är svårt att reda ut vad som är vad när det gäller min kropp och tillståndet den är i nu. Det känns mest som att man bara får hänga med och hoppas på det bästa. För ingen dag är den andra lik. Ibland känns andningen katastrof (som idag), andra dagar är andningen mycket bättre, men jag är trött och hängig. Det känns inte som om att det finns någon logik i vad som händer omkring mig och sen hur min kropp reagerar. Vilket är väldigt underligt  och lite frustrerande, eftersom att man då inte kan förvänta sig ett visst scenario efter en viss typ av händelse.
 
Igår fick jag tokångest också. Jag har nämligen kommit underfund med att jag vill ha min familj nära mig. Det fungerar allra bäst när alla är här, mamma, pappa och Alvaro. Då känner jag mig som tryggast. Men Alvaro jobbar heltid inne i stan och kan bara åka ut de gånger han har lite längre ledigt. (VI håller på att fixa med sån närståendepenning så att han kan ta ut dagar lite då och då). Min mamma jobbar varannan vecka och åker då in till stan och bor där större delen av den veckan (ibland åker hon ut hit och sover en natt, men åker tillbaka på morgonen igen). Min pappa är pensionär (som tur är) och kan vara här ut med mig mesta delen av tiden. Men i veckan ska han också åka iväg och mamma är den som kommer vara här ute med mig då. Och igår kände jag bara att det blev så ledsamt när inte alla är här. Om man bara fick önska skulle ju hela ens familj kunna vara samlad, jämt. Det är ju då livet är som bäst.
 
På ett sätt känns det jättefånigt att vid snart 27 års ålder få ångest och bli ledsen över att man inte har familjen nära. Men jag måste också tänka på att det är en väldigt speciell situation jag är i. Mitt liv ser inte ut som alla andras. Jag är väldigt beroende av att någon hjälper mig och tar hand om mig hemma. Och vilken trygghet är då bättre än den trygghet man växt upp med och skapat själv? Tryggheten är A och O för att man ska må bra. Och om kroppen inte mår bra så måste man ju göra allt för att resten av en själv är trygg. Och det är för mig då när min familj finns omkring mig.
 
ASiH var just här och bytte plåster. Jag tog upp frågan om en syrgasgrej som är portabel, för det pratade läkaren om när han var här senast. Hon skulle kolla upp det, hon skulle också kolla upp när sjukgymnasten kunde komma hit. Det skulle vara bra med lite andningsövningar, framförallt. Sen ska jag få läkemedel till min inhalator som jag har, pari boy heter den, med kortison i, eftersom att jag har svårt att ta den där astmamedicinen som jag fått. Men läkaren sa att vi måste vänta lite med den medicinen till dess att jag trappat ner kortisonet jag har i tablettform, annars kan det ge svamp i lungorna. Och det känns som att det är något jag inte alls behöver just nu.
 
Det var väl min lilla uppdatering för idag. Nu ska jag försöka meditera/andas lugnare och så hoppas vi att jag och pappa kan komma ut på en liten hundpromenad så småningom.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Skönt att du fick sova ordentligt och så bra att du har dina nära och kära hos dig. Trevlig vecka på landet. Med vänlig hälsning,
Mahlin

2013-08-19 @ 21:56:40
Postat av: Elisabeth

Hoppas att krafterna kommer tillbaka till dig och att du får njuta av sensommarvädret.Styrkekramar!

2013-08-22 @ 17:02:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0