Det är bara en dröm
Ibland slår det mig att jag verkligen har cancer. Det kan låta konstigt för er som inte är sjuka. Men ibland inser jag att det inte bara är en dröm, det är på riktigt. Det är svårt att förklara för någon som inte är sjuk. Men jag tror att många som får cancer ibland kan uppleva samma sak. Det är hyfsat lätt att kunna acceptera saker här och nu. Att kunna fatta, till synes, enkla beslut. Jag har hört någon forskare som sagt att en normal människa kan tänka ca 3 månader fram i tiden. Alltså förstå att beslutet man fattar påverkar ens framtid. Men den mänskliga hjärnan kan bara förstå 3 månader framåt. Jag fattar rent logiskt att jag kommer ha min benprotes resten av livet. Men ibland slår det mig hur länge det faktiskt är. Att mitt liv inte bara blir som innan cancern, när jag blir frisk. Det kan i bland vara en jobbig tanke. Men då får man tänka på vad alternativet hade varit. Och då känns benprotesen väldigt okej!
Kommentarer
Trackback
