Sarkom

Då var man på sjukhuset igen då. Trodde att jag skulle få egen sal och allt, men det visar sig att jag måste byta rum om några timmar. Så man får väl njuta så länge det varar med eget rum.

 

Det tog långt tid innan jag fick en säng överhuvudtaget. Tydligen har man stängt av den andra behandlingsavdelningen, så alla patienter måste trängas på en avdelning över sommaren. Detta pga personalbrist. (TACK ALLIANSEN!)

 

De har i alla fall hunnit ta blodprov på mig, och blodvärdet var 110 idag. Dvs inget blod behövs. Och enligt läkaren som just var här inne så är det inte pga det låga blodvärdet som jag flåsar så. Så nu blir jag orolig. Vad fan är det då som gör att jag flåsar? Visserligen tycker jag att det har blivit lite bättre med flåset, men det är tydligt att jag flåsar. Jag vill inte tro att det är tumörerna i lungorna som växt under tiden jag fått cytostatika och att det är därför jag flåsar. Dessutom tycker jag att det har kommit så plötsligt. Det började ju en vecka efter förra behandlingen, och har sen dess varit konstant. Innan dess mådde jag ganska bra och kunde gå korta promenader.

Vi får se hur det fungerar med den här behandlingen. Glädjande var i alla fall att min port fungerade utan problem. Blodretur på första försöket ur båda ingångarna. Och jag behövde inte ens ta ett djupt andetag. Det bara funkade.