Tiden går så låååååångsamt!
Mina sista timmar på sjukan för den här gången. Och det går så fruktansvärt långsamt. Jag bara väntar, och väntar, och väntar på att det här jäkla droppet ska ta slut så att jag får åka hem till min fina sambo. Jag mår lite halvkasst den här omgången. Har haft mer illamående än förra gången och igår kräktes jag till och med. Trött har jag varit också, har sovit mycket, speciellt de senaste två dagarna. Men det är ett ganska skönt tidsfördriv om inte annat. Tiden flyger ju liksom iväg när man sover, och ibland behövs det verkligen. Jag har också haft en del ont i ryggen under sjukhusvistelsen som har gjort det jobbigt att bara sitta i sängen. Man får ju roa sig bäst man kan, så jag har försökt ta mig ut i dagrummet några gånger och suttit där. Både för ryggens skull men också för miljöombyte. Men inget är ändå som friheten, utanför sjukhusets fyra väggar. Jag har legat på fyrsal den här behandlingsomgången. Och har pratat lite med framförallt en kvinna på rummet, ganska mycket äldre än jag. Hon är här pga någon infektion läkarna inte riktigt kommit underfund med och hon har nu varit här i en vecka och stannar minst till på tisdag. Och då kan jag ändå känna mig lyckligt lottad att jag vet att jag får traska ut genom huvudingången ikväll och åka hem. Och det är ändå en skön känsla. Väl hemma väntar min underbara sambo och hans pappa som ska göra pizza åt oss ikväll. Jag har inte träffat Alvatos pappa sen vi åkte ifrån Uruguay i februari. Det ska bli skönt att få träffa honom! Jaha, kära bloggläsare. Det här var nog mitt sista inlägg från sjukan den här gången. Men misströsta inte, den 24 juni är det dags igen och innan dess kan jag nästan lova att det kommer inlägg om hur jag mår! Vi hörs!
Kommentarer
Trackback
