Skavsår och rädsla

Igår ramlade jag åter igen. Jag vet inte vad det är med mig och varför jag ramlar hela jävla tiden. Men så är det. Jag blev hämtad av pojkvännen för att spendera hans lediga helg hemma hos honom. Jag har ju inte bott någon annanstans än hemma de senaste veckorna, så det var skönt att komma ut. Men så släppte han av mig utanför porten och åkte iväg och parkerade. Jag tyckte att det skulle väl inte vara några som helst problem att hoppa de sista metrarna fram till dörren, det var ju inte ens halt. Så jag började hoppa.. I uppförsbacke, och höll genast på att tappa balansen och ramla baklänges. Eller snarare, sätta ner den gipsade foten. Men som tur var höll jag mig.
Jag kom fram till porten och tryckte koden och skulle hoppa upp det sista trappsteget innan jag hoppade in i porten, och fastnar med den gipsade foten i trappsteget och ramlar rakt in i porten, som då öppnas i och med att jag slagit portkoden.... Jag klarade mig utan fysiska skador men jag blev livrädd. Det sitter självklart i sen jag bröt foten, rädslan och känslan för hur det är att ramla. Adrenalinet pumpar och jag blir livrädd att jag ska skada foten, att jag ska bryta något mer.. Så nu har jag kommit på att jag ska inte hoppa på kryckor utomhus utan att någon är med mig. Som kan fånga upp mig.

Jag har problem med gipset också. Det skaver. Minns inte om jag skrivit det i något tidigare blogginlägg. Men det har skavt sen jag gipsade om i måndags. Men insåg väl inte för än i tisdags kväll att det var skav.. Och dom vill att man ska komma in och gipsa om ifall det skaver. Jag har inte haft någon möjlighet att ta mig in till sjukhuset och gipsa om i veckan. Jag är ju lite beroende av att någon kör mig. Jag kan absolut få sjukresa, men då har jag ingen som följer med mig från hemdörren till bilen och från bilen in till ortopedmottagningen. Och som jag skrev i stycket innan så är jag lite beroende av att någon kan följa med, i och med min osmidighet på kryckor. Men så kunde mamma köra mig igår. Så jag ringde och fick vänta på att bli uppringd i en timme. När dom väl ringde upp så sa dom att dom stängde kl 12 på fredagar. Så jag fick söka mig till akuten..

Och hur troligt är det att jag är prioritet 1 på akuten på Södersjukhuset i Stockholm? Inte så troligt, skulle jag säga. Speciellt inte en helg med supande och slagsmål... Frakturer och hjärtattacker går nog före ett skavsår.. Det känns dessutom jättefånigt att söka akuten för ett skavsår, det känns som om akuten kan användas till vettigare saker än så. Vi får se hur vi gör, jag måste ju byta gipset. Om vi inte åker in i helgen, så kanske jag kan få någon att köra på måndag eftermiddag så jag kan få gipsa om.

Kommentarer
Postat av: Sofia

Ojojoj! Hoppas att allt löser sig och att du hålls på benen - bokstavligt talat..

2011-12-10 @ 15:38:33
URL: http://stillness.papper.fi/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0