Sarkom

God morgon kära bloggläsare!

Ni börjar faktiskt bli ganska många (i alla fall för mig) som dyker upp på bloggen varje dag. Jag snittar nog på ca 40 personer som är inne varje dag och läser, vilket är väldigt roligt. Speciellt med tanke på att jag började med ungefär 4 som läste min blogg.

Än har jag inte börjat känna den där ruttna känslan i kroppen. Egentligen är det fantastiskt vad kroppen klarar av, för jag tror inte att cellgifter är något som direkt behandlar kroppen som någon prinsessa. Snarare tvärt om. Men än har den inte protesterat nämnvärt.

 

Natten har fungerat bra. Jag var ganska trött igår kväll, så jag började slumra till redan vid 21-tiden. Sen kom nattsjuksköterskan och skulle byta cytodroppet igen vid 22 och då fick man ju vakna till lite. Men mitt problem är sällan att somna, så efter det kunde jag gå på toa (så klart!) och sen somna om. Några till toabesök har det självklart blivit under natten, trots att jag själv inte druckit mycket under natten. Jag brukar försöka undvika att dricka större mängder under natten så att jag i alla fall kan få sova lite. Sen vid 04.30 var det dags för nytt dropp. I eftermiddag kl 17 har jag gjort mitt första dygn.

 

Lite roligt att jag fick träffa en sjuksköterska från förra gången i natt. Dom är två sjuksköterskor på natten och hon som egentligen skulle jobba lite längre ner i korridoren svarade på min ringning när det var dags att byta dropp. Och då hade vi lite chans att prata och hon sa att hon kände igen mig. Vilket inte är så konstigt, hon var den sjuksköterska som tog hand om mig förra gången när jag fick Methotrexate och inte fick lämna sjukhuset på en vecka. Det var väldigt struligt då, så inte konstigt att hon mindes mig. Och när jag berättade hur det var så kom hon till och med ihåg att jag då låg på samma sal som jag gör nu, bara sängen tvärs över. Det var lite roligt. Så vi pratade om vilka sjuksköterskor som jobbade kvar och så. Väldigt trevligt.

 

Sen kunde jag somna om en stund (för mig kändes det som en väldigt kort stund, men det var minst tre timmar) innan jag blev väckt och det var vägning och frukostdags. (Här vägs jag två gånger om dagen för att se om jag lagt på mig någon vätska. Än har det inte skett, men jag tror att jag inom en snar framtid kommer få en furix-spruta och kissa två liter på 30 minuter. Det är ett väldigt effektivt sätt att förlora två kilo på.)

 

Vi får se vad dagen idag har att erbjuda. Inga besök inplanerade idag. Alvaros pappa kom tillbaka till Sverige igår efter att ha varit i Uruguay över vintern. Så dom ska umgås idag och mamma och pappa är på landet och ska ta emot leverans. Så jag får roa mig bäst jag kan. Men det brukar inte vara några problem. Några toa besök här, lite droppbyte där så brukar dagen ha gått ganska fort.

So long!

Då var jag på sjukhuset och tillslut också uppkopplad till ett cytostatikadropp. Det tog en väldans tid idag att få igång min behandling. Först hade min plats blivit tvungen att ges bort till någon akutpatient (dom bad så hemskt mycket om ursäkt för att de blev tvungna att ta akutpatienter när dom vet att jag är en inbokad patient, men dom har tyvärr inte så mycket val). Sen när jag väl hade fått en säng och fått nålar i porten så började porten strula. Det gick att spola in vätska i porten, men det krävs blodretur (att dom kan dra tillbaka blod i porten) för att porten ska vara "godkänd" att användas till dropp. Först hade sjuksköterskan i ett medel som ska lösa upp proppar och skit ifall något sitter i slangen, men när inte heller det fungerade tillräckligt så satte hon igång droppet ändå. Och sen fick jag byta rum. Och när hon sen skulle ta blodprov så ville hon testa att göra det i porten igen istället för att behöva sticka mig.

Men inte ville porten fungera. Hon försökte, och tillkallade en kollega som också försökte. Och tillslut säger den ena ssk att jag skulle ta ett djupt andetag. Och vips så fungerade det. Men bara när jag tar ett djupt andetag. Men det funkar!

 

Den här gången hade jag inte turen att få eget rum. Men det gör inte så mycket. Det är jag och några äldre damer på rummet. Och det är ju trevligt med lite sällskap. Dessutom kommer jag nog mest vara uppkopplad till min dator för att titta på mina DVD-boxar, så det gör inget om det är andra i rummet samtidigt.

 

Jag har legat på den här avdelningen 2010 när jag behandlades förra gången. Jag känner igen några av sjuksköterskorna och några undersköterskor. Även om inte dom kommer ihåg mig.

 

Vi får se hur långt tid det tar innan kroppen börjar kännas skrutt igen. Det brukar ta någon dag med cyto innan det kickar in. Just nu känns det ändå väldigt bra.

 

Nu ska jag återgå till mina DVD-boxar en stund.

Fick besök av min läkare Lidbrink idag. Hon ville kolla hur det går, hon var påväg på semester såhär över kristiflygare, så hon ville bara se hur jag mådde.

Och jag mår bra. Det är klart att det är segt att ligga på sjukhus, och hon skulle kolla upp om det finns något smidigare sätt att göra det här på, så att det inte tar så många dagar. Kanske till nästa gång. Men annars idag har jag haft fullt upp med att försöka få tag på mediciner som jag ska ha med mig hem i morgon. Det är ju en hel vetenskap, och det försvårar saken att det är röd dag i morgon och apoteken har stängt här på KS. Dessutom ligger jag på en avdelning som vanligtvis inte brukar hantera sarkompatienter, så dom har inte jättebra koll på vilka mediciner och medicinscheman jag ska ha med mig hem i morgon. Det är tur att jag gjort det här förut, så att jag vet att jag ska ha ett nedtrappningsschema på medicinerna.

 

Annars har jag sovit på förmiddagen (jag har varit riktigt seg idag) och sen har det strulat lite med droppet och pumparna som ska pumpa in cyton i kroppen. Två sjuksköterskor och tre pumpar senare så fungerade det!

 

Något att se fram emot i morgon är i alla fall att jag 1, får gå hem, och 2 innan jag går hem är det handbollsfinaler som går på svtplay som jag kan roa mig med! Så rent krast måste jag bara fördriva tiden fram till kl 14.00 i morgon. Sen är det handboll, Och i kväll är det hockey. Och innan dess får jag besök av min älskling. Så livet är inte så mycket piss ändå. Man får njuta och längta till de roliga sakerna i livet!

 

Och appropå att längta. Jag har själv kommit på att jag ska kolla upp lite resmål till vintern. Jag och Alvaro hoppas på att komma iväg på någon resa i vinter, även om det bara är för någon vecka. Jag har kollat runt lite och Mexico verkar som ett toppenalternativ! Vi får se vad som händer och sker, men att njuta av härliga bilder på internet är aldrig fel.

Igår kväll blev jag trött redan vid kl 20.00. Jag hade tänkt att lägga mig och sova efter att jag hade sett avsnittet mot alla odds på svt play, men jag orkade inte titta. Så jag la mig och vilade en stud och vaknade 21.30 av att nattsjuksköterskan kom in och hälsade på mig. Vi pratade lite och sen gjorde jag mig i ordning för att lägga mig och sova. Och sen slocknade jag och vaknade inte för än kl 12 när droppet skulle bytas. Och sen sov jag igen och vaknade inte för än vid 3-tiden och mådde lite konstigt, bad om att få illamåendemedicin (som jag inte hade fått när sjuksköterskan gett mig nya cyton). Mådde bättre och somnade igen efter att jag varit på toa. Och sov fram till kl 6 när det var dags för nästa byte av droppåsar. Sen dess har jag varit vaken. Men jag känner mig ändå hyfsat seg och lite trött. Det blir nog lite vila under dagen.

 

Jag känner i kroppen att den börjar ta lite stryk av behandlingen. Det är inget farligt sådär, men jag känner av mer trötthet, seghet och lite oroligt i magen/med illamående. Men det är bara att trycka på knappen och be om att få mediciner om det skulle behövas. Vilket känns väldigt skönt.

 

Det känns lite surt att jag troligtvis inte kommer härifrån för än torsdag kväll. Men det får vara så den här gången. Förhoppningsvis kommer det igång snabbare nästa gång jag ska behandlas och jag kanske kan förbereda mig bättre på att kanske inte komma ifrån sjukan för än på fredagen. Hellre ställa sig in på att komma hem senare och sen bli positivt överraskad, än att det är tvärt om.

 

Så det är bara att köra på. Serier, playkanaler, kanske någon film. Allt för att underhålla mig sj

Jag hade räknat med att få åka hem senast torsdag fm. Men det verkar dra ut mycket på tiden här på sjukhuset. Av någon anledning har jag väntat i en timme nu på att få min nya cytostatikakur och än har inte sjuksköterskan kommit in och kopplat in den. Jag förstår inte vad som tar sån tid!

 

Och ju längre tid hon tar på sig, desto senare ikväll kommer nästa cytodropp kunna kopplas in, och sen tidigt i morgon bitti för att ta ända till i morgon förmiddag innan jag kan börja med min nästa cytokur som ska gå på 24 timmar. Och ju senare blir det ju att jag får komma hem.

Men jag hoppas att jag får komma hem senast torsdag kväll. Det skulle vara bedrövligt om jag måste vänta ända till fredag bara för att alla byten tar sån tid!

 

Usch, nu ska jag sluta vara bitter. Dom jobbar så hårt och snabbt dom kan för att få allt att fungera. Dom har ju andra patienter också.

Och nu är det middag. Gott!

Natten har varit god. På sjukhus får man förvänta sig att man vaknar då och då av olika anledningar. Men trots att jag blivit tvungen att kissa några gånger, att mina cytopumpar har pipit av olika anledningar och att cyton skulle bytas halv tre i natt, så har jag sovit väldigt bra. Jag slocknade snabbt igår kväll vid halv 12 (efter att jag fått vätskedrivande och kissat tre gånger på en timme, totalt 1,3 liter) och vaknade inte för än kl 1 när mitt ena vätskedropp hade tagit slut. Det var lite oväntat både från mig och sjuksköterskan, men pumpen pep. Hon bytte droppet och cyton vid halv 3 tiden och sen har jag kunnat sova ganska bra (pumpen pep någon gång där efter också och jag har kissat någon gång efter det).

 

Men jag är förvånad över hur bra jag mår och hur bra det går att äta, framför allt. Så som jag minns det så mådde jag ganska bra förra gången jag låg inne och fick den här behandlingen också, men då hade jag en stor tumör i benet som gjorde ont och som hindrade mig att röra mig fysiskt. Och jag har för mig att jag hade svårare att äta ju längre behandlingen gick. Men just nu känns det väldigt bra, så vi får se hur det utvecklas nu under sjukhusvistelsen.

 

Vi får se vad den här dagen har att ge, jag vet i alla fall att Alvaro kommer förbi efter jobbet och att mamma skulle dyka upp på sin väg ut till landstället. Besöken ser jag mest fram emot idag.

Jag hade helt glömt bort alla toabesök man gör när man ligger inlagd på sjukhus med dropp. Jag kissar i princip 1 gång i timmen och lyckas då ändå klämma ut ca en halv liter per gång. Det är ändå godkänt från personalen på sjukhuset, så det är ju tur. Och då vet vi också att mina njurar fungerar bra, vilket är väldigt skönt.

 

Så även om man tror att tiden på sjukhuset ska vara tråkig och långsam så går det ändå rätt fort. I morse kom jag hit med Alvaro och han stannade i ca två timmar. Då blev det mycket utfrågning gällande mediciner och sjukdomstillstånd. Sen startades ett vätskedropp för att ge kroppen chansen att få en bra balans med salter och annat i kroppen inför cytostatikan. Och vid 14 startades behandlingen. I skrivande stund har jag påbörjat min andra påse cyto och jag känner ändå att jag mår bra. Inget illamående, ingen extrem trötthet, ingen smärta, ingeting. Bara kissnödig!

 

Så tiden har jag spenderat med att kissa en gång i timmen, jag har tittat på klipp på de gratis playkanaler som finns (jag har tyvärr fått ett rum utan tv, men det har hittills känts väldigt bra ändå), mamma har varit på besök och vi satt ute på balkongen i solen och myste en liten stund. Sen har jag tittat lite på en serie jag fick låna av mamma. Tre kärlekar, en gammal svensk serie gjord av Lars Molin. Helt okej tidsfördriv.

Nu är det hockey och kvällsmacka med te som gäller.

 

Bilden är på min "Julgran" som droppställningen kallas. Färglad och fin är den med röda påsa