Ångest
Produktiv dag!
Alldeles lycklig i själen!
Tänk vad lite snö och en hund på bättringsvägen kan göra. Snön gör mig både piggare och gladare. Jag gillar kylan och ljuset som blir när snön kommer. Nu har jag också fått gå upp tidigt på morgonen med min lilla vovve som varit sjuk och då njuter jag bara av landskapet!
Min lilla vovve ja.. Usch vad jobbigt det var torsdag och fredag. Han hade så fruktansvärt ont, veterinärerna pratade om att läget var väldigt allvarligt och tydligen misstänkte man en tumör i levern. Och det enda som gav misstankar om det var blodprovet som visade höga levervärden.
Men smärtan och svullnaden i benen berodde på varbildning. Han opererades igår och de tog ut 3 dl var.. Dränering i benet och han fick åka hem. Det rinner fortfarande ut väldigt mycket var.. Men svullnaden har nästan helt försvunnit och han verkar må mycket, mycket bättre.
Vad det hela beror på vet inte veterinärerna. Troligtvis har han fått ett sticksår som blivit infekterat och lett till varbildning. Men dom hittar inte ingångshålet. Han var också röd på bägge benen och hade blåmärken på bröstkorgen. Vilket ingen vet vart de kommer ifrån..
Det känns i alla fall skönt att han är hemma och är på bättringsvägen. Mina hundar är mitt liv, när dom mår bra mår jag bra. Och just nu verkar vi alla vara ganska tillfreds med livet.
Fick förresten svar på mina blodprover i fredags. Det såg bra ut, både röda och vita blodkroppar var på topp. Gött!
Nöjd
Kom iväg och tränade idag. Jag har tränat två gånger den här veckan, vilket känns skönt. Det är lagom för mig, när jag dessutom tar hundpromenader.
På gymmet körde jag benpress, vilket jag inte gjort på flera månader. Jag fick för mig i somras att benpressen gjorde att jag fick ont vid tumören i höften. Men idag fick jag för mig att testa den igen, mest för att se hur starkt mitt opererade benet var. Och jag klarade 37 kilo utan större problem (med tanke på att jag började med 5 kilo, vilket jag trodde skulle vara svårt så kanske ni förstår min lycka). Happy day!
Kvällspromenad
Kroppen känns bättre och bättre för var dag som går. Igår lyckades jag ta mig och träna, vilket jag inte gjort på några veckor. Och även om jag var fullständigt otränad och kroppen blev ordentligt trött, så kändes det ändå bra. Visserligen känns det fortfarande att kroppen till viss del påverkas av cellgifterna, men det är mest när jag tar slut på kroppens resurser.
Igår fick jag även till en kvällspromenad, något som jag inte lyckats med på ganska länge. Visserligen tar jag mig ut varje kväll på promenad med hundarna, men det var några veckor sen jag gick en längre sträcka. Väldigt skönt det också. Att orka!
Den här veckan tänkte jag försöka utöka arbetstiderna. Jobba 2 timmar mer per dag. Vi får se om jag orkar det. Jag hoppas det!
Bild från kvällspromenaden igår med Globen som bakgrund.
Tillbaka i vardagen
Läkarbesök står på schemat.. Blev nervös bara jag gjorde mig i ordning och insåg att jag var på väg. Kommer vara ännu mer nervös när jag väl sitter i väntrummet...
I helgen har jag inte haft så mycket tankar på att jag ska på läkarbesök. Jag och sambon har nämligen fått en avkopplande helg i present av min faster och farbror. Vi har bott ensamma i ett stort hus på en gård mitt ute på landet och blivit omhändertagna på spa, med massage, fotbad och bubbelpool. Jätteskönt har det varit och otroligt avkopplande.
Nu är det dock tillbaka till vardagen igen.
Håll tummarna för att tumören har krympt!
(Bild på middagen i fredags. Bordet uppdukat, bara för oss!)
Blodprovsuppdatering
Den här veckan har det varit fullt upp med olika saker så bloggen har fått stå tillbaka. Bland annat har vi torsdag och fredag haft metoddagar på jobbet. Väldigt intressant, det ska även fortsätta idag på förmiddagen. Det bästa är att jag har orkat! Det har känts urhäftigt! Jag har orkat hänga med, jag har lyssnat och framför allt; jag har inte blivit extremt trött. Jag har faktiskt känt mig normal i sammanhanget, vilket har känts toppen.
I torsdags var det det obligatoriska blodprovet igen för att se om de vita blodkropparna var på bra värde igen. Jag var nästan säker på att jag skulle börja med thalidomid igen. Men nä då. Värdet hade till och med sjunkit till 2,2 från 2,6. Och det ligger normalt på 3,0 och över.. Min läkare hade gått för dagen, så förhoppningsvis får jag svar på måndag om vad man gör.
Eventuellt är det så att min kropp börjat reagera på mitt interferon. För de vita blodkropparna hade varit låga sen i Maj, och då åt jag varken thalidomid eller celebra. Det jag ändå tycker känns skönast är att jag inte känner av något. Inget alls. Jag har hittills inte blivit speciellt sjuk, jag är inte speciellt trött, jag har inte ont, varken av tumören eller något annat. Det känns bara bra helt enkelt. Och att värdena inte ligger på någon bra nivå gör mig inte så mycket, min kropp fungerar inte som alla andras.... Det har jag konstaterat förut.
På måndag är det dessutom röntgen. Så om saker är fel inne i kroppen så syns det väl där. Och man ska inte ropa hej förtidigt, men det känns bra!
Efter dessa metoddagar så känner jag mig ändå lagom mosig.. Så ikväll blir det endast till att slappa!
Trevlig helg!
Oh, Happy day!
Kroppen har förmåga att läka sig själv
Träningsprogram
Måndagsoro helt enkelt
Så tänker jag på anti cancerboken. Jag vill tro att jag kan påverka allt själv. Det har lett till att jag dricker grönt te som om det vore medicin, jag försöker äta så mycket bra mat som bara är möjligt. Men varje gång jag äter något som är mindre bra får jag småångest, jag får för mig att saker börjar växa och jag mår dåligt. Jag försöker intala mig att cancer inte växer så snabbt, som bara över en dag. En cancer uppkommer på mellan 5 och 20 år. Men jag hoppas och tror att jag ändå kan påverka min situation mer än vad dagens medicin tror.
Biopsi och röntgen
Även om det är ganska skönt att fortsätta som jag gjort de senaste dagarna, dvs ignorera problemet och fortsätta som vanligt, så vet jag att det inte är det smartaste sättet att hantera det hela på. Även om det känns jobbigt att få resultatet från biopsin så måste jag ändå få reda på vad det är och vad som eventuellt händer efter det.
I torsdags och fredags var jag ganska nerslagen. Jag kände mig ganska ledsen och uppgiven och det var mycket tankar på allt möjligt. Både negativa och till viss del positiva. Men sen i lördags har det ändå känts bra. Det har känts hanterbart att jag, om det nu är så, är sjuk igen och jag tror att jag kommer hantera sjukdomen på ett annat sätt än förra gången. Både igår och idag har jag dessutom varit på min arbetsträningsarbetsplats vilket har känts jätteskönt. Dom vet om beskedet och vi hade ett kort samtal om det igår morse, men annars handlar det om jobbet och det är nog just vad jag har behövt de senaste dagarna. Bara få göra annat än att sitta hemma och tänka. Min första tanke i torsdags var nästan att bara ligga hemma och inte göra något. Jag blev så ledsen och nerslagen av beskedet. Men i helgen fortsatte ju livet som vanligt och i och med att jag inte mår dåligt eller har ont på något sätt så känns det ändå som det vettigaste att träffa människor och göra sånt som jag ändå mår bra av. Jag mår verkligen inte bättre av att ge upp och bara lägga mig hemma och se på tv hela dagarna. Det hade dessutom fått mig att tänka på det hela tiden, vilket inte heller hade fått mig att må bättre. Så att göra saker om dagarna är det bästa jag kan göra och det jag trivs bäst med.
Igår hade vi dessutom storbesök i storstan. Min faster var här uppe för att träffa familjen. Så jag och faster var först på Hamam och sen var vi och åt tillsammans med pappa och storebror i Sickla. Det var riktigt skönt att vara på Hamam. Jag har aldrig varit på Hamam förut. Jag och faster var förra året på Yasuragi, men det här var något helt nytt. Vi fick kroppsskrubbning, skuminpackning, tvagning med dadelfibrer, lättare skummassage och hårtvätt. Väldigt skönt och väldigt avslappnande. Mannen som gjorde min behandling/badning var nog lite fundersam över alla ärren över min kropp, men var noga med att vara lite försiktig på låret där mitt stora ärr är efter operationen.
Efter Hamamet kände jag mig så len och så avslappnad. Nästan så att jag kunde somnat. Det var skönt att få prata med faster också. Hon är väldigt bra att prata med, om allt möjligt.
I söndags hade jag blivit sökt av Mentor Sverige. Det där mentorsprogrammet för ungdomar mellan 13 och 18. Dom hade nämligen intervjuat en ungdom som dom trodde passade bra med mig och ville matcha oss redan i måndags. Jag blev tvvärr tvungen att ringa tillbaka och säga som det var och vad jag hade fått för besked och tjejen som jag pratade med tyckte då att det var bäst för mig att tänka på mig själv och inte tänka på mentor. Jag uppmanar er alla som har ett intresse av att hjälpa andra och då framförallt ungdomar som vill ha en äldre person att umgås med, sök till Mentor Sverige. Det är ett utmärkt sätt att hjälpa andra bara genom att finnas till och det är många ungdomar som behöver stöd.
Blev just uppringd av sjuksköterskan på Radiumhemmet. Återbesök till min läkare den 6 juli.
"Cancer livnär sig på socker"
Jag blir rädd när jag läser cancerboken. Det står så mycket information i boken som så många människor inte vet om, och som dom troligtvis aldrig kommer få veta.
Vissa saker i boken blir till nyheter i tv och radio, så som att vissa tillsatser i kött- och charkprodukter bidrar till ökad cancer. Eller som i början av veckan att bisfenol A som finns i plastprodukter och konserveringsburkar är cancerframkallande och hormonstörande. Och även fast det blir en nyhet och människor reagerar så reagerar inte våra politiker nämnvärt. Dom ska starta en utredning....
Det säger väl allt om hur seriöst man tar på larm om cancerframkallande ämnen. Allt läggs på den enskilde. Vi måste själva söka information om livsmedel och cancerframkallande ämnen. Vilket känns som en enorm börda. I alla fall för mig.
Så när jag läser boken blir jag så ledsen. Det är så mycket i boken som alla borde veta. Som att vitt mjöl och socker är de absolut främsta orsakerna till cancer. Cancerfallen har ökat med enorma siffror, bara sen andra världskriget. Bara för att vi har ändrat vårt sätt att leva. Och det kommer fortsätta öka, om vi inte gör något åt saken.
Jag vill sprida kunskapen och framförallt få människor att läsa boken Anti Cancer - Ett nytt sätt att leva.
Lägger ut en bild på sidan i boken som gör mig mest förfärad.
Promenad
Jag bor ju så bra till sen jag flyttade ihop med pojkvännen. Vi bor alldeles intill nackareservatet, ett stort naturreservat mellan hammarbyhöjden och Nacka. Och i min värld är naturreservatet lite utforskat. Pojkvännen har visat mig några rundor i skogen, men idag fick jag för mig att utforska mera. Vilket resulterade i 1,5 timmes promenad. Väldigt härligt väder var det också. alldeles perfekt!
Så skönt att få röra på sig. Det hela resulterade dessutom i att jag ringde min mamma och frågade om hon ville promenera med mig och vovvarna i morgon kväll i nackareservatet, vilket hon ville. Nu har jag nämligen utforskat den högra delen av naturreservatet, den delen närmast kärrtorp. Nu är det bara resten kvar!
(Bilderna har inte så mycket med texten att göra, förutom att det är bilder på mina två vovvar).
LCHF - Bra eller dåligt?
Jag gick in på en hemsida som beskrev LCHF-metoden väl. Eller i alla fall tillräckligt väl. Mycket av det som stod på hemsidan håller jag med om. Te.x att vi måste äta mindre vit pasta och vitt ris. Det många människor får för sig att LCHF går ut på är att man ska sluta äta kolhydrater och äta mängder med kött och fetter (oavsett vilken typ av kött det är och oavsett vilken typ av fett det är) istället. Dessutom går metoden ut på att man inte ska äta frukter, vilket jag tycker är idiotiskt.
Jag kan förstå att man väljer att äta enligt LCHF-metoden för att man vill gå ner i vikt. Men att i ett längre perspektiv öka sin köttkonsumtion och ständigt konsumera dåliga fetter är inte alls bra. Och min oro är att människor som inte är tillräckligt insatta i mat kommer att göra just detta.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg är inte dagens kött av speciellt bra kvalitet. Man ska försöka äta så lite som möjligt av rött kött och det man väljer att äta bör vara ekologiskt. Något jag fick ut av LCHF-sidan var samma som står i Anti Cancerboken, att vi människor idag får i oss alldeles förmycket omega-6 fettsyror och alldeles förlite omega-3 fettsyror. Något som bidrar till inflamationer i kroppen och som i längre perspektiv kan leda till en cancer. Dagens ickeekologiska kött innehåller just detta, mycket omega-6 och lite omega-3. Det ekologiska köttet är inte perfekt, men innehåller bättre balans mellan omega-6 och omega-3 fettsyrorna.
Det samma gäller fett. Allt fett är inte bra fett. Länge har man sagt från livsmedelsverket att man ska äta mindre av mättade fettsyror och mer av omättade- och fleromättade fettsyror. Och många väljer inte att äta mer av de bra fettsyrorna utan det är mycket mättade fettsyror som konsumeras, vilket på längre sikt inte heller är bra.
Problemet med LCHF-metoden är att man förespråkar kött och fett. Vilket på längre sikt inte är bra. Jag håller absolut om att man kan öka mängden fetter och proteiner i sin kost, men inte genom att äta mer rött kött och äta dåliga fetter. Om man ska äta enligt LCHF-metoden så måste man vara insatt i vilka livsmedel som är mycket proteinrika och som också i stora delar kan ersätta mängden kött. Det samma gäller med fetter. Det gäller att veta vilken typ av livsmedel som innehåller de bra fetterna (tex bearnaisesås innehåller inte speciellt många bra fetter).
I min värld behöver man inte utesluta kolhydraterna helt. Kolhydrater är bra och något kroppen behöver. Men precis vad gäller kött och fett så gäller det att äta rätt typ av kolhydrater. Vit pasta och vitt ris är inte de bästa kolhydraterna man kan få i sig. Däremot sånt med lågt glykemiskt index (GI) är toppen för kroppen. Jag själv har börjat äta Quinoa, vilket påminner lite om ris. Eller kanske en blandning av ris och cous-cous. Dock är det en ört och den smakar inte så mycket. Väldigt neutral i smaken och finns i olika färger (lätt att hitta vit, svart och röd).
Det gäller alltså att åter igen vara medveten om vad man stoppar i sig. För det påverkar kroppen mer än vad du kan tro. Och långvarigt ohälsosamt bruk av varor som inte är bra för kroppen kommer så småningom visa sig på de flesta av oss (man ska ha jävligt tur om en längre "misshandel" av kroppen inte förstör kroppen på något sätt).
Så sätt fart och googla och skaffa dig mer kunskaper om kött, fett, kolhydrater, vitaminer, mineraler, konserveringsmedel och annat som finns i våra livsmedel idag. Du har inte råd att inte ha kunskapen om vad du stoppar i dig!
Choklad
Ojoj. Som vanligt har det gått låååångt tid sen senaste inlägget.. Vilket inte är bra, men jag försöker och just nu går tiden åt till annat än att blogga. Men jag mår bra, det är väl det viktigaste!
På senaste har det dessutom gått åt helvete med maten. Jag la ju om kosten i början av året, men av någon anledning så har jag inte alls kunnat följa det de senaste tre veckorna (ungefär). Och först kunde jag inte förstå varför. Det kändes bara pest och pina alltihopa. Men så igår slog det ned som en blixt från klar himmel.
För några veckor sen började jag nämligen äta mörk choklad. Jag har hört att det är bra, både ur cancersynpunkt men också för att hålla vikten. Så jag satte igång och började äta mellan 20 och 40 gram 70% choklad om dagen. Varje dag. Men som alla vet så är ju choklad beroendeframkallande. Och jag har varit "beroende" av både det ena och det andra i matväg de senaste åren. (Beroendet är inte alls så starkt som andras beroenden, men det påverkar mig och mitt allmäntillstånd så pass att jag väljer att kalla det för ett beroende). Choklad har definitivt varit en av sakerna jag varit beroende av. Och chokladen triggade mitt beroende för socker. Så jag mått dåligt pga mitt socker- och chokladberoende.
Jag känner mig så dum, så här i efterhand, att jag fick för mig att börja äta choklad. Hur nyttigt det än är så kan jag inte ha choklad i kylskåpet. Men jag har i alla fall lärt mig en läxa. Så nu gäller det att göra mig fri från "beroendet" och ta tag i kosten igen.
Ekologisk mat
I mitt förra blogginlägg fick jag en kommentar av en vän som hade snappat upp det här med grönt te, efter mitt blogginlägg om hur bra det gröna teet är. Jag gillar det! Att mina inlägg kan få er att i alla fall överväga att göra små förändringar i livsföringen för att må lite bättre. Tummen upp!
Det här blogginlägget tänkte jag ägna åt ekologisk mat. Innan jag träffade min sambo var jag skitdålig på att köpa ekologiska produkter (min sambo är väldigt medveten om miljön, så han har lärt mig mycket om ekologiska produkter). Framförallt berodde det på okunskap och priset. Ekologiska varor är tyvärr ofta lite dyrare än annan mat. Men jag kan lova att man gör sig själv en god gärning när man köper ekologiska varor. Framförallt sånt som är kravmärkt (vissa varor står märkta som ekologiska, men har inte alltid genomgått samma granskning som kravmärkta varor gjort).
Varför ska man då köpa ekologisk mat? Jo, när det gäller kött, ägg och mejeriprodukter är det väldigt enkelt. Djur som kommer från ekologiska uppfödare har för det första behandlats på ett värdigt sätt, dom har utfodrats med bra mat och levt på ett bra sätt. Även om man kanske inte kan tro det, men djurens foder, påverkar kött, mjölk och ägg, dvs det vi får i oss. Man vet också att kravmärkta djur inte besprutats med en massa kemikalier, som antibiotika. Dessutom vet man att ekologiska kött, ägg och mejeriprodukter har fraktats på ett sätt som är bättre för vår miljö. Och bättre miljö för människan betyder också mindre cancerfall.
När det gäller andra ekologiska varor, så som pasta, ris, grönsaker, frukter, mm, så gäller det mest kemikalier. Väljer man ekologiska och kravmärkta varor så väljer man mat som inte är besprutad med farliga kemikalier, vilket både är bra för oss som ska äta fruken/grönsakerna/riset, men även för miljön.
Sen är det ju också en bra grej att ju fler som efterfrågar ekologiska produkter, desto billigare kommer det bli och ju fler butiker kommer ha produkterna i sitt sortement.
Jag vet själv hur det är, det är svårt att ha råd att köpa allt ekologiskt. Men börja i liten skala. För det första kommer det många studier nu om att rött kött inte är jättebra för oss människor. Välj därför att köpa ekologiskt kött när du väl gör det. Ät inte så mycket rött kött i veckan. Jag tror att livsmedelsverket har en rekomendation på ca 500 gram rött kött i veckan. I anti-cancerboken säger han ca 300 gram i veckan. Den ekologiska mjölken är inte så mycket dyrare. Och ekologiska ägg är det bästa, både för hönorna (för att dom inte ska bli tvingade att sitta i en liten, liten bur), och för dig. En annan sån grej som är bra är att köpa kravmärkta bananer. Den största aktören på marknaden för bananer (jag skriver inte ut namn, men ni vet nog vem jag menar), använder vissa kemikalier på sina bananodlingar, som inte är bra. Även om bananer är en sån frukt där ganska lite kemikalier tränger in i själva frukten (pga det tjocka skalet), men för miljöns skull så gör man en stor gärning genom att köpa kravmärkt.
Jag fungerar också så att jag blir väldigt stolt när jag ser på kvittot hur många ekologiska produkter jag handlat. Då känner jag mig duktig och glad. Och maten blir ju så mycket godare när sakerna är ekologiska och man kan äta med gott samvete. I anti-cancerboken finns en studie beskrivet att människor upplever ekologisk mat som godare än icke ekologisk. Så gör dina smaklökar och dig själv en tjänst och köp något ekologiskt.
Hälsa
Jag har (om jag minns rätt) nämnt i tidigare inlägg att jag försökt ändra mitt kostupplägg. Det har successivt växt fram efter att ha läst anti-cancerboken. I början ändrade jag små grejer, som att äta mer fisk och grönsaker. Men sen i januari har jag försökt att ändra mer i min kost. Vilket har resulterat i att jag gått ner 16 kilo.
Det är inget magiskt på något sätt. Jag hade kilon att ta av. Men jag gör det inte för att gå ner i vikt i första hand utan för att bli mer hälsosam.
Nu var det ett tag sen jag läste anti-cancerboken, men igår kväll åkte den fram igen. I förordet står beskrivet varför jag tycker att det här med kosten är så viktigt: minst 1/3 (kanske till och med hälften) av alla cancerfall i världen skulle kunna undvikas bara genom rätt kost. Bara genom kosten kan man öka chanserna att inte drabbas, eller att få återfall (om man blivit drabbad), eller öka chanserna att överleva om man behandlas för sin sjukdom.
Därför har jag valt att göra något åt min kost. Jag vill kunna känna att jag gjort allt jag kan för att inte få cancer igen. Det finns inga garantier, men det är värt ett försök.
Självklart finns dagar när även jag festar till på en chipspåse, godis eller en pizza. Men det gäller att inte göra det för ofta.
Jag ser på människor i min omgivning och märker att många tror att dom äter hälsosamt, men att det är mycket i kosten de väljer att äta som inte är bra (av olika anledningar). Jag tänkte därför blogga om det här med kost lite mer. Jag vill verkligen inte påstå att jag är någon expert, jag upptäcker själv nya saker varje dag som jag kan förändra med min kost. Men jag hoppas att jag i alla fall kan inspirera någon till att se över sina egna kostvanor.
Jag skulle uppskatta om ni väljer att kommentera bloggen, om det finns något ni vill påpeka eller om ni bara vill uppmuntra.
Sörfyld!
Det började med att jag däckade efter träningen i tisdags. Det händer ganska sällan att jag blir så trött att jag bara somnar i soffan när jag kommer hem. Men det gjorde jag i tisdags och redan då borde jag listat ut att något var på gång. Så i onsdags morse när jag vaknade, gjorde halsen ganska ont, men jag tog hundarna på en promenad och gjorde mig i ordning för att träffa potentiella arbetsplats-arbetsgivare, eller vad man kan kalla dom. Så började jag känna mig febrig och trött. Jag tog två alvedon och gick iväg. Mötet gick bra och då kände jag mig helt okej, trots ont i halsen.
Men när jag kom hem mådde jag piss. Jag frös och ville bara sova. Älsklingen gjorde mat så jag fick vila en liten stund, men jag och pappa hade planerat att titta på SM-slutspelet i damhandbollen. Så vi skulle ses i Nacka bollhall på kvällen. Trots att jag drog på högsta värme och stolsvärme när jag åkte så frös jag. Väl inne i bollhallen frös jag som en tok. Satt med halsduk, fleecejacka och fingervantar på och frös. Mannen bredvid mig satt i t-shirt och klagade många gånger över värmen i hallen.
Och så skulle vi ta oss ut.. Jag trodde jag skulle DÖ så kallt det var.. Och även om termometern i bilen visade 8 grader plus ute, så kändes det som minus 50 typ. Jag frös så jag skakade. Men jag drog på värmen och stolsvärmen igen och körde hem pappa innan jag själv kom hem. Väl hemma tog jag tempen som visade 39.4 grader..
Sen dess har jag legat däckad.. Men nu börjar det bli bättre. Febern är i stort sett borta (hoppas jag) men halsen känns fortfarande av och orken är inte den samma. Mamma och pappa var snälla att ta med sig mina två små guldklimpar till landet över helgen, så jag kan kurera mig istället för att behöva gå hundpromenader.
Ångest?
Det värsta jag vet är att vakna mitt i natten av att jag har ont någonstans i magen/överkroppen. Jag klarar av mycket annan smärta, men att ha ont i något inre organ gör mig helt hispig.
I natt vaknade jag av att jag hade ont i mellangärdet. På ett ställe jag aldrig känt av. Och direkt kommer tankarna på cancer, dottertumörer och döden upp. Jag hatar det. Inatt försökte jag vara rationell och tänka på att det kan ju vara gallblåsan. Typ stenar i gallan. Gick i alla fall upp, drack lite vatten och försökte somna om. Tillslut somnade jag och när jag vaknade hade smärtan försvunnit. Jag hoppas att det inte kommer tillbaka!
Älsklingen kom hem igår kväll. Underbart att få se honom igen! Nu känns livet som vanligt igen. När han var borta kändes det nästan som om livet var lite på "hold". Men nu är allt som vanligt.
Spännande vecka den här veckan. Vi får se vart det leder.
