Sarkom

Igår fick jag ett litet påpekande att anti-cancerboken inte alls är någon vetenskaplig bok. Och det är den ju inte. Det är en bok som visar på vissa företeelser, studier på cell- och djurnivå, och av det drar författaren och i viss mån också läsaren vissa slutsatser. Det finns inga absolut fakta, och det finns inga vetenskapliga studier på människor som säger att vissa livsmedel fungerar, vissa fungerar inte. De studier som gjorts på människor är större studier där människor ändrat livsstil genom att ändra matvanor, blir mer fysiskt aktiva och de har fått hjälp att hantera sina känslor. Det har gått väldigt bra i dessa studer, men man vet inte av vilken anledning det gått bra. Det kanske skulle ha gått bra för dessa patienter ändå. Man vet inte. Och det finns inga absoluta sanningar. Antingen så väljer man att tro på budskapet i boken, eller så gör man det inte.

Efter att ha läst boken så kunde jag inte blunda för det som stod i den. När jag låg på sjukhuset och fick cellgifter så lovade jag mig själv att jag skulle göra ALLT, och då menar jag ALLT för att jag skulle slippa gå igenom det igen. Om ALLT då menas att ändra sitt liv till ett mer hälsosamt liv, då gör jag det. Det är väldigt enkelt. Att hamna i samma situation igen, att bli sjuk i cancer, att fara för sitt liv, att ligga på sjukhus, att bli nedbruten både mentalt och fysiskt och veta om att jag kanske hade kunnat göra något åt det här. Mitt liv kanske hade sett annorlunda ut, jag hade kanske kunnat vara lika glad som människorna som jag ser genom bilfönstret när jag åker mellan mitt hem och sjukhuset. Jag vill inte hamna i den situationen och känna att jag ångrar mig. Att jag inte gjort allt för att kunna slippa må dåligt, att slippa få oroa mig om jag kommer leva efter 30. För mig är det väldigt enkelt. Jag har valt att leva mer hälsosamt, du kan välja göra det samma om du tror på det. Tror du inte på det så tänker ingen tvinga dig. Men jag önskar att du fortsätter läsa min blogg för att bli med medveten om kost och hälsa, så kan du själv sen välja om du vill tro på det eller inte. Jag vill göra folk mer medvetna. Sen har alla individer ett val att ta till sig informationen eller sätta sig emot det.

Så jag tänker fortsätta blogga om boken. Jag gillar den och den ger mig hopp. Det är det enda som betyder något för mig.

Visste ni att asiatiska män som dör i andra sjukdomar än cancer, har lika många mikrotumörer (alltså ett förstadium till cancer) i sin prostata som män som lever i västvärlden. Studer har visat (i boken anti-cancer påvisas mängder av såna studier) att man i Asien har lägre antal fall i cancer, än vad vi i västvärlden har. Studier på adoptivbarn har också visat att det beror till största delen på om adoptivföräldrarna har cancer, ifall det adopterade barnet också drabbas av cancer under livet. Inte huruvida den blologiska föräldern fått cancer. Vi kan alltså sluta skylla på våra gener. Det är inte våra gener som ger oss cancer. Det är vår livsföring.

I mitt förra blogginlägg fick jag en kommentar av en vän som hade snappat upp det här med grönt te, efter mitt blogginlägg om hur bra det gröna teet är. Jag gillar det! Att mina inlägg kan få er att i alla fall överväga att göra små förändringar i livsföringen för att må lite bättre. Tummen upp!

Det här blogginlägget tänkte jag ägna åt ekologisk mat. Innan jag träffade min sambo var jag skitdålig på att köpa ekologiska produkter (min sambo är väldigt medveten om miljön, så han har lärt mig mycket om ekologiska produkter). Framförallt berodde det på okunskap och priset. Ekologiska varor är tyvärr ofta lite dyrare än annan mat. Men jag kan lova att man gör sig själv en god gärning när man köper ekologiska varor. Framförallt sånt som är kravmärkt (vissa varor står märkta som ekologiska, men har inte alltid genomgått samma granskning som kravmärkta varor gjort).

Varför ska man då köpa ekologisk mat? Jo, när det gäller kött, ägg och mejeriprodukter är det väldigt enkelt. Djur som kommer från ekologiska uppfödare har för det första behandlats på ett värdigt sätt, dom har utfodrats med bra mat och levt på ett bra sätt. Även om man kanske inte kan tro det, men djurens foder, påverkar kött, mjölk och ägg, dvs det vi får i oss. Man vet också att kravmärkta djur inte besprutats med en massa kemikalier, som antibiotika. Dessutom vet man att ekologiska kött, ägg och mejeriprodukter har fraktats på ett sätt som är bättre för vår miljö. Och bättre miljö för människan betyder också mindre cancerfall.

När det gäller andra ekologiska varor, så som pasta, ris, grönsaker, frukter, mm, så gäller det mest kemikalier. Väljer man ekologiska och kravmärkta varor så väljer man mat som inte är besprutad med farliga kemikalier, vilket både är bra för oss som ska äta fruken/grönsakerna/riset, men även för miljön.

Sen är det ju också en bra grej att ju fler som efterfrågar ekologiska produkter, desto billigare kommer det bli och ju fler butiker kommer ha produkterna i sitt sortement.

Jag vet själv hur det är, det är svårt att ha råd att köpa allt ekologiskt. Men börja i liten skala. För det första kommer det många studier nu om att rött kött inte är jättebra för oss människor. Välj därför att köpa ekologiskt kött när du väl gör det. Ät inte så mycket rött kött i veckan. Jag tror att livsmedelsverket har en rekomendation på ca 500 gram rött kött i veckan. I anti-cancerboken säger han ca 300 gram i veckan. Den ekologiska mjölken är inte så mycket dyrare. Och ekologiska ägg är det bästa, både för hönorna (för att dom inte ska bli tvingade att sitta i en liten, liten bur), och för dig. En annan sån grej som är bra är att köpa kravmärkta bananer. Den största aktören på marknaden för bananer (jag skriver inte ut namn, men ni vet nog vem jag menar), använder vissa kemikalier på sina bananodlingar, som inte är bra. Även om bananer är en sån frukt där ganska lite kemikalier tränger in i själva frukten (pga det tjocka skalet), men för miljöns skull så gör man en stor gärning genom att köpa kravmärkt.

Jag fungerar också så att jag blir väldigt stolt när jag ser på kvittot hur många ekologiska produkter jag handlat. Då känner jag mig duktig och glad. Och maten blir ju så mycket godare när sakerna är ekologiska och man kan äta med gott samvete. I anti-cancerboken finns en studie beskrivet att människor upplever ekologisk mat som godare än icke ekologisk. Så gör dina smaklökar och dig själv en tjänst och köp något ekologiskt.

Då var första veckan på jobbet avklarad. Har varit där fyra dagar, tre timmar varje gång. Totalt 12 timmar. Vilket är ungefär 2-3 timmar mer än på min senaste placering. Det har fungerat jättebra. Även om det har varit svårt för mig som ny på en arbetsplats att veta vad som ska göras. Men det har fungerat bra. Det är verkligen roliga människor som jobbar där, så jag tror att det kommer bli bra.

Tröttheten har dock infunnit sig, varje dag. Det är så frustrerande. I mitt huvud skulle jag kunna jobba 100 %. Men min kropp är inte på samma nivå. Det är fruktansvärt frustrerande. Varje eftermiddag när jag kommit hem den här veckan har jag somnat i soffan. I onsdags sov jag HELA eftermiddagen. Jag sov nog tre timmar på soffan, och kunde lätt sova hela natten. Jag var till och med trött när jag vaknade på torsdagen. Jag vet att den tröttheten jag kände av i onsdags beror på min medicin som jag tar varje tisdagskväll. Men ändå. Det är så frustrerande att bli så utslagen. Att jag måste sova. Att jag blir så trött.

Jag vill verkligen jobba 100 %. Det är mitt mål att komma upp i 40 timmars arbetsvecka. Men jag är verkligen osäker på om jag någonsin kommer dit. Kommer jag någonstans över 20 timmars arbetsvecka ska jag vara glad. Det värsta är att jag då kommer vara beroende av att någon försörjer mig. Det är absolut det värsta. Pengarna. Hur klarar man sig rent ekonomiskt på en halv lön? Jag blir så arg på vår sittande regerings politik. Jag har inte valt att bli sjuk. Jag har inte valt att bli trött av att jobba, jag kan inte göra något åt det. Ändå måste jag straffas.

Det gäller att kriga. Jag vill tillbaka på arbetsmarknaden. Jag vill tillbaka till livet. Så är det. Punkt slut.

Jag tycker ofta att jag börjar inläggen med att jag ber om ursäkt för att jag inte bloggat på länge. Tänkte börja det här inlägget på samma sätt. Men jag har inte haft något att skriva om. Jag har haft blogg-torka.. Då blir det så.

Idag var första dagen på nya arbetsträningsplatsen. Mitt på söder, vilket känns lite lyxigt. Fina lokaler och trevliga kollegor. Jag hoppas och tror att det kan bli riktigt bra det här. Jag är peppad och dom är väldigt stöttande så det känns bra. Och så har jag ju FK och AF i ryggen som stöttar mig på alla tänkbara sätt. Vilket känns väldigt skönt!

Men som vanligt när man börjar på ett nytt ställe, ska man berätta om sjukdomen eller ska man inte. Jag har så svårt att INTE berätta, eftersom att det är en del av mitt liv, en del jag fortfarande lever med och som är närvarande så ofta i mitt liv. Och kollegor är såna som man träffar ofta, som man delar mycket av tankar och känslor med, så det känns lite som ett måste att berätta för att dom ska förstå mig, lära känna mig och kanske också stötta mig om saker händer. Så jag valde att berätta. Sådär första dagen blir det väl lite konstigt när man dyker upp och säger "Hej jag har haft cancer", människor vågar inte fråga. Dom tänker och funderar, men frågar inte. Men jag hoppas och tror att alla kommer våga fråga så småningom. För jag vill att dom ska förstå.

Det är spännande med en ny arbetsplats. Det är roligt att försöka komma in i en ny arbetsgrupp. Det känns som riktigt bra människor och jag hoppas att jag kan göra ett bra arbete där. När man kommer hem blir jag dock trött. Idag blev jag nästan uppgiven över att jag blev trött. Men jag måste ha tron på att det blir bättre. Att ju mer jag försöker, desto bättre blir det med tröttheten. När jag tänker tillbaka på hur trött jag blev den första månaden på min första arbetsträningsplats så inser jag att jag kommit långt. Då var jag trött när jag väl var där, jag sov nästan på jobbet, så trött var jag. Och jag sov mycket och länge när jag väl kom hem. Nu är det mycket annorlunda, och jag måste som sagt ha tro på att det blir bättre, att jag kommer orka mer och att jag en dag kommer kunna ha ett arbete.

Ny dag i morgon. Jag vill kunna arbetsträna fyra dagar i veckan á 3 timmar per gång. Jag hoppas verkligen att jag orkar det och att det blir bra. Nu håller vi tummarna för att det här blir bra, så jag kommer vidare!