Ny på jobbet
Jag tycker ofta att jag börjar inläggen med att jag ber om ursäkt för att jag inte bloggat på länge. Tänkte börja det här inlägget på samma sätt. Men jag har inte haft något att skriva om. Jag har haft blogg-torka.. Då blir det så.
Idag var första dagen på nya arbetsträningsplatsen. Mitt på söder, vilket känns lite lyxigt. Fina lokaler och trevliga kollegor. Jag hoppas och tror att det kan bli riktigt bra det här. Jag är peppad och dom är väldigt stöttande så det känns bra. Och så har jag ju FK och AF i ryggen som stöttar mig på alla tänkbara sätt. Vilket känns väldigt skönt!
Men som vanligt när man börjar på ett nytt ställe, ska man berätta om sjukdomen eller ska man inte. Jag har så svårt att INTE berätta, eftersom att det är en del av mitt liv, en del jag fortfarande lever med och som är närvarande så ofta i mitt liv. Och kollegor är såna som man träffar ofta, som man delar mycket av tankar och känslor med, så det känns lite som ett måste att berätta för att dom ska förstå mig, lära känna mig och kanske också stötta mig om saker händer. Så jag valde att berätta. Sådär första dagen blir det väl lite konstigt när man dyker upp och säger "Hej jag har haft cancer", människor vågar inte fråga. Dom tänker och funderar, men frågar inte. Men jag hoppas och tror att alla kommer våga fråga så småningom. För jag vill att dom ska förstå.
Det är spännande med en ny arbetsplats. Det är roligt att försöka komma in i en ny arbetsgrupp. Det känns som riktigt bra människor och jag hoppas att jag kan göra ett bra arbete där. När man kommer hem blir jag dock trött. Idag blev jag nästan uppgiven över att jag blev trött. Men jag måste ha tron på att det blir bättre. Att ju mer jag försöker, desto bättre blir det med tröttheten. När jag tänker tillbaka på hur trött jag blev den första månaden på min första arbetsträningsplats så inser jag att jag kommit långt. Då var jag trött när jag väl var där, jag sov nästan på jobbet, så trött var jag. Och jag sov mycket och länge när jag väl kom hem. Nu är det mycket annorlunda, och jag måste som sagt ha tro på att det blir bättre, att jag kommer orka mer och att jag en dag kommer kunna ha ett arbete.
Ny dag i morgon. Jag vill kunna arbetsträna fyra dagar i veckan á 3 timmar per gång. Jag hoppas verkligen att jag orkar det och att det blir bra. Nu håller vi tummarna för att det här blir bra, så jag kommer vidare!
Idag var första dagen på nya arbetsträningsplatsen. Mitt på söder, vilket känns lite lyxigt. Fina lokaler och trevliga kollegor. Jag hoppas och tror att det kan bli riktigt bra det här. Jag är peppad och dom är väldigt stöttande så det känns bra. Och så har jag ju FK och AF i ryggen som stöttar mig på alla tänkbara sätt. Vilket känns väldigt skönt!
Men som vanligt när man börjar på ett nytt ställe, ska man berätta om sjukdomen eller ska man inte. Jag har så svårt att INTE berätta, eftersom att det är en del av mitt liv, en del jag fortfarande lever med och som är närvarande så ofta i mitt liv. Och kollegor är såna som man träffar ofta, som man delar mycket av tankar och känslor med, så det känns lite som ett måste att berätta för att dom ska förstå mig, lära känna mig och kanske också stötta mig om saker händer. Så jag valde att berätta. Sådär första dagen blir det väl lite konstigt när man dyker upp och säger "Hej jag har haft cancer", människor vågar inte fråga. Dom tänker och funderar, men frågar inte. Men jag hoppas och tror att alla kommer våga fråga så småningom. För jag vill att dom ska förstå.
Det är spännande med en ny arbetsplats. Det är roligt att försöka komma in i en ny arbetsgrupp. Det känns som riktigt bra människor och jag hoppas att jag kan göra ett bra arbete där. När man kommer hem blir jag dock trött. Idag blev jag nästan uppgiven över att jag blev trött. Men jag måste ha tron på att det blir bättre. Att ju mer jag försöker, desto bättre blir det med tröttheten. När jag tänker tillbaka på hur trött jag blev den första månaden på min första arbetsträningsplats så inser jag att jag kommit långt. Då var jag trött när jag väl var där, jag sov nästan på jobbet, så trött var jag. Och jag sov mycket och länge när jag väl kom hem. Nu är det mycket annorlunda, och jag måste som sagt ha tro på att det blir bättre, att jag kommer orka mer och att jag en dag kommer kunna ha ett arbete.
Ny dag i morgon. Jag vill kunna arbetsträna fyra dagar i veckan á 3 timmar per gång. Jag hoppas verkligen att jag orkar det och att det blir bra. Nu håller vi tummarna för att det här blir bra, så jag kommer vidare!
Kommentarer
Postat av: Mattias Wäneskog
Vad kul att höra att det verkar gå bra, Edit! :D
Trackback
