Whoop, Whopp!

Jag är väldigt fascinerad över min kropp och hur den fungerar. Den har fått utstå väldigt mycket, men ändå tycker jag att den klarar allt med bravur (förutom det där lilla, att den skapade cancern.. Men jag är villig att bortse från det och istället tänka att kroppen inte skapade det med mening, det visste bara inte bättre).

Det har gått två dygn sen jag tog bort gipset och jag tycker att det blir bättre och bättre för varje steg jag tar, för varje timme som går och för varje "träninspass" jag gör. Träningen består mest av rörlighetsträning och inte så mycket styrka, men ändå. Det känns att rörligheten blir bättre och bättre och det känns väldigt skönt. Det är rätt häftigt hur bra kroppen har läkt det hela. Jag tycker det är lika häftigt varje gång. Så nu kan jag gå utan att det känns alls, det känns mer stabilt.

Jag är lika ivrig som vanligt att fortsätta mitt liv, att få träna, jobba och allt det där. Det där normala som alla andra gör jämt. Shoppa, gå på bio, ha kul, umgås med vänner. Det vill jag göra NU! Jag vet att jag får ge det lite tid. Men jag vill, vill, vill. NU!

Ska tillbaka till arbetsträningen på måndag och prata om hur vi ska lägga upp det. Jag hoppas och tror inte att jag förlorat så mycket. Men vi får se. Lite har jag väl tappat antar jag. Det är ju trots allt normalt när man går hemma. Men jag hoppas att jag kan träna upp det ganska fort och är tillbaka på den normala nivån snart igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0