Hur mår du?

Igår var jag på sjukhuset och gjorde en datortomografi inför strålningen. Jag ska strålas 5 gånger med lite högre stråldos den här gången. Skönt med så få tillfällen. Det är ganska jobbigt att behöva ta sig dit varje dag. Jag börjar på fredag.

Så, hur mår jag då? Den frågan får jag ofta. Och jag svarar alltid att jag mår bra. För det mesta mår jag bra. Men bara för att jag svarar att jag mår bra, och bara för att jag ser ut att vara frisk så betyder inte det att jag inte har besvär av min sjukdom. Det är svårt att vara i en situation som jag. Jag vill inget hellre än att orka jobba, att ha ett socialt liv och att träna. Men jag orkar inte. Att jag inte orkar syns inte på mig, det har jag förstått. Jag ser pigg ut och de gånger som jag ska träffa folk anstränger jag mig lite extra för att se pigg ut. På med smink och vettiga kläder. Jag vill inte se sjuk ut.

Men sen kommer baksidan. Igår hade jag så ont i ljumsken att jag tog morfin att sova på. Och idag när jag vaknade kändes det som om jag blivit överkörd av ett godståg. Jag är så trött i hela kroppen och just nu ligger jag och funderar på hur jag ska orka ta ut mina hundar på promenad. Det är ofta så här. Igår eftermiddag, efter att jag hade varit på sjukhuset, somnade jag i soffan och sov i tre timmar. Jag fick tvinga mig upp för att gå ut med hundarna och sen var jag trött hela kvällen.

Jag har själv försökt komma på varför jag är så trött. Men det var inte för än jag träffade min kurator i förra veckan som jag kom på svaret. Hon sa "men det är ju inte så konstigt att du är trött, du äter ju cellgifter". Ja just det! Det hade jag glömt bort. Jag vet inte riktigt varför jag hade glömt bort det. Men jag har inte ens tänkt på att cellgifterna gör mig trött. Hon hade dessutom en bra liknelse som jag snodde från henne. Att få intravenösa cellgifter så får man en jättedipp precis efter behandlingen och sen blir man långsamt piggare. När man tar cellgifter i tablettform varje dag har man ett konstant trötthetsläge på samma nivå hela tiden. Och det är precis så det känns.

Jag kämpar mot min trötthet varje dag. Vissa dagar går bättre än andra. Idag är en sån dag när jag får kämpa lite mer...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0