Sarkom

2010 var inte mitt år, eller min familjs. Det var ett jävla skitår och den här dagen, för ett år sen var nästan den västa.

Jag var i skolan, mamma ringde under ett seminarie och hade lämnat ett meddelande. Min mamma lämnar sällan meddelanden på min mobil om det inte är något speciellt. Hon sa, med lite konstig röst, att jag skulle ringa upp. Jag förstod med en gång att det var något som hänt. Jag tänkte att det är något med mormor, morfar eller farmor. När jag ringde upp så satt jag i datasalen i skolan. Hon tyckte att jag skulle gå ut och prata. Så frågade hon "sitter du ner?". Då förstod jag att det var något väldigt allvarligt som hänt. Så berättade hon det där sjuka, som man aldrig tror att man ska få höra. Min yngsta kusin, Jens, hade dött. Så berättade hon det där fruktansvärda, att han hade blivit påkörd av en buss. Att han hade när han hade cyklat till bussen, på något sätt hamnat under bussen och dött omedelbart. En fruktansvärt vår blev det, och nu har det gått ett helt år! Det känns jättekonstigt.

Så min dag går idag till att tänka på Jens. Hur cool han var, min lillkusin.

Appropå något helt annat. Fick brev i söndags från radiumhemmet. En tid för nytt läkarbesök efter lungröntgen jag ska göra den 12 maj. Jag tänkte inte så mycket mer på det, skrev in det i kalendern och sen la jag det åt sidan. Dock bearbetade jag det i sömnen istället. Och drömde att jag ytterligare en gång hade cancer på något nytt ställe. Den här gången var det i bröstet. Vi får helt enkelt hålla tummarna att det inte händer!

Dags för arbetsträning!