Orkidé

Förra året, på min födelsedag, så fick jag en orkidé av min faster och farbror. Den var otroligt fin, två små fina lila blommor och några knoppar hade den. I min familj är vi inte speciellt bra på att ta hand om blommor, i alla fall inte i lägenheten i stan. Men jag bestämde mig för att verkligen ta hand om den här blomman, ordentligt. Så varje tisdag, doppade jag ner den i vatten och lät den stå i 10 minuter. Men den verkade inte riktigt nöjd.. Blommorna dog ganska snabbt och knopparna slog väl ut men blommade inte så länge. Jag blev lite ledsen på den och slutade ta hand om den och mamma vattnade den lika ofta som hon vattnade alla andra blommor.. Typ sällan... (det finns annars en anledning varför vi inte har några blommor i stan utan bara växter och kaktusar...)

Hösten gick och vintern kom och blomman såg typ död ut.. Inget hände.. Någon gång kom en liten knopp och blommade ut men annars såg den väldigt död ut. Mamma tyckte den började bli så ful att det var dags att slänga den. Jag tyckte kanske att det var lite för tidigt, så hon ställde undan den i ett fönster bakom en gardin. Och där fick den stå. Inget hände och sommaren kom. Vi åkte till landet och ingen vattnade växterna på flera veckor. Pappa var hemma en vecka och vattnade..

Så när jag kom hem, efter att vi varit på landet i 4 veckor, så tänkte jag att jag borde ju vattna alla växterna. Många såg typ halvdöda ut, bruna och fula.. Men så när jag skulle vattna min orkidé hade den slagit ut. Och då menar jag inte bara en blomma utan den har 8 blommor och 6 knoppar! Den är otroligt fin att titta på. Mamma blev så glad att hon ställde den mitt i fönstret. Vi har därför lärt oss att inte vattna våra växter, på många veckor.. Då verkar dom trivas rätt bra...



Idag mår jag lite halvskruttigt. Vet inte om det beror på interferonet jag tog i går eller om det är för att jag tror att jag börjar bli sjuk. Det skulle också kunna bero på tanden.. jag vet inte exakt.. Men något är det. Jag känner mig seg och trött. I morse hade jag ingen större lust att kliva ur sängen. Jag ville mest bara sova vidare (det samma gällde min jack russell tik som låg under mitt täcke och vägrade gå ut på morgonpromenad...).


Kommentarer
Postat av: ulla

Fin blomma , och så länge det finns liv finns det hopp..även för en orkide..kramar till dig

2011-08-24 @ 12:49:14
Postat av: linda

tea i ett nöt skal ,ni kan konsten med o sova

2011-08-24 @ 16:04:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0