Röntgen, barn med cancer
I fredags var det röntgendags. Jag har dom senaste gångerna bara röntgat lungorna, utan kontrastmedel. Snabbt och enkelt har det gått. Men när jag kom till sjukhuset på min avtalade tid så fick jag veta att jag skulle röntga hela skiten. Dvs hals, lungor, hjärta och buk. En sån röntgen har jag inte gjort sen läkarna trodde att jag tagit så stor skada av cellgifterna att mina njurar alt lever var helt slut (eller att jag hade någon tumör på lever/njurar) Det var ett år sen. Så jag fick börja med att sitta i 1,5 timme och dricka vatten. Tur att pojkvännen, som dessutom jobbar med röntgenapparater, var med.
Jag blev faktiskt så chockad av att jag skulle röntga hela alltet, att jag började gråta. Jag kände mig sjuk igen, som att något var fel och att jag mådde dåligt. Jag hatar när den känslan dyker upp. Jag blir så akut ledsen. Som tur var kunde Alvaro få mig att må bättre och sen var det bara jobbigt att trycka i sig 1,5 liter vatten på 1,5 timme. Men röntgen gick bra och nu väntar jag bara på mitt besök hos onkologen så jag kan få svar på hur det såg ut. Besöket är bokat till den 9 september. Vi håller tummarna för att allt går bra även denna gång!
Igår såg jag en dokumentär om barn som har cancer på svt 2. Det var en bra dokumentär som visade både på positiva, men även negativa besked. En av patienterna dom intervjuade och följde var en ung kille, ungefär 15 år, som hade osteosarkom. Av det man fick se så gick det bra för honom, vilket kändes väldigt skönt. Man fick också följa en tjej som vad jag uppfattade hade Erwing sarkom. För henne gick det inte lika bra och man fick se hur personalen på avdelningen hanterade det faktum att hon skulle dö till följd av sin sjukdom.
Om ni inte såg dokumentären igår så tycker jag att ni ska se den. Den finns på svtplay och heter "barn med cancer".
Jag blev faktiskt så chockad av att jag skulle röntga hela alltet, att jag började gråta. Jag kände mig sjuk igen, som att något var fel och att jag mådde dåligt. Jag hatar när den känslan dyker upp. Jag blir så akut ledsen. Som tur var kunde Alvaro få mig att må bättre och sen var det bara jobbigt att trycka i sig 1,5 liter vatten på 1,5 timme. Men röntgen gick bra och nu väntar jag bara på mitt besök hos onkologen så jag kan få svar på hur det såg ut. Besöket är bokat till den 9 september. Vi håller tummarna för att allt går bra även denna gång!
Igår såg jag en dokumentär om barn som har cancer på svt 2. Det var en bra dokumentär som visade både på positiva, men även negativa besked. En av patienterna dom intervjuade och följde var en ung kille, ungefär 15 år, som hade osteosarkom. Av det man fick se så gick det bra för honom, vilket kändes väldigt skönt. Man fick också följa en tjej som vad jag uppfattade hade Erwing sarkom. För henne gick det inte lika bra och man fick se hur personalen på avdelningen hanterade det faktum att hon skulle dö till följd av sin sjukdom.
Om ni inte såg dokumentären igår så tycker jag att ni ska se den. Den finns på svtplay och heter "barn med cancer".
Kommentarer
Trackback
