Tack tack!

Åh, jag har fått mycket trevlig respons på att jag startat min blogg och skriver om min sjukdom! Det känns väldigt bra och väldigt kul. Sarkom är en så pass ovanlig typ av cancer så jag hoppas att jag kan sprida lite information om cancern så fler vet att den finns. Det känns också bra att folk kan följa mig, hur jag mår och vad som händer ganska enkelt.

Idag ska jag till Karolinska och röntga mina "nedre extremiteter". Benen alltså. Eller det är ju bara mitt vänstra dom är intresserade av. Jag har frågat min onkolog och risken att få sarkom i mitt högra lår är typ minimal. Så vi koncenterar oss på det vänstra. Jag genomgick strålningsbehandling innan jul. Var på Karro och strålade mig varje dag hela december. Anledningen var för att kirurgen var inte nöjd med marginalen han tagit ut min tumör med. Så han ville stråla för att försäkra sig om att alla celler var döda. Nu ska vi kontrollera om det är någon förändring eller om det ser bra ut.

Jag är positiv. Benet mår riktigt bra nu för tiden och jag är riktigt nöjd. Lite opraktiskt är det när det är halt ute och jag inte känner mig helt 100 på benen. Men jag går med mitt "forest gump"-skydd. Det hindrar iaf mig från att få riktigt ont om jag skulle ramla. Men än har jag lyckats hålla mig på benen! (Om jag ska vara ärlig går jag sällan med skyddet. Men säg inget till min mamma!!)

Men det var egentligen inte det jag skulle skriva. Jag skulle skriva att jag inte är speciellt orolig över att få svaret på min röntgen. Jag var fruktansvärt orolig för några veckor sen när jag hade tagit en ny röntgen på lungorna och skulle få svar på hur det såg ut där. DET var riktigt jobbigt, fast på något sätt kändes det bra. Men när det gäller cancer så vågar man aldrig tro eller hoppas. Eller det gör man ju, men man måste på något sätt ställa sig in på möjligheten att det kan bli på något annat sätt också. Iaf, det gick bra. Röntgen såg bra ut. Ingen förändring på lungorna och läkarna är lite konfunderade över att det ser så bra ut. Så nu finns en diskussion om man ska ta ut en av tumörerna i lungorna för att få konstaterat hur den ser ut på cellnivå. Om det finns några levande cancerceller eller inte.

Kanske ska förklara att tumörerna jag har är från primärtumören. Primärtumören är en skelettumör. Det låter väldigt konstigt för det är inte skelettcancer, det är sarkom. Sarkom är alltså skelett, brosk och muskelcancer. Så tumörerna jag har är förkalkade och sitter i lungorna. Det är som små vita prickar, jag har sett dom. Dom kommer aldrig försvinna. Skalet av tumörerna kommer alltid sitta i lungorna, även om själva cellerna är döda. Därför är det så svårt för mina läkare att veta om det är döda celler eller om det är levande cancerceller. Man måste alltså gå in på cellnivå för att kunna konstatera om det är något levande kvar. Detta är alltså något mina onkologer diskuterar att göra. Men dom vill inte göra någon större komplicerad operation. Men vi får se, diskussionen kommer väl upp igen på nästa återbesök till Lidbrink (min onkolog).


Kommentarer
Postat av: Helena

Det är sorligt och tråkigt att cancer och tumörer drabbar de mest underbara människorna runt omkring en. Starkt av dig att börja blogga om din sjukdom!

Tänker på dig!

/Helena

2011-02-17 @ 09:55:37
URL: http://helajni.blogg.se/
Postat av: Ulla Benerbäck

Många kramar till dig Edit , du är stark , du är en kämpe /Ulla

2011-02-17 @ 15:53:01
Postat av: Livia

Måste säga att jag verkligen gillar din blogg. Tyvärr verkar jag inte kunna prenumerera på din blogg via BlogLovin' och jag undrar varför det går snett. Är det någon annan som också har problem med att prenumerera på den här bloggen?

2012-03-18 @ 19:21:43
URL: http://hemförsäkringidag.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0