Sarkom

Jag opererades för min cancer 30 September 2010. Jag var ganska orolig för själva operationen. Dels för att jag tidigare blivit sövd under ett annat ingrepp och hade problem med andningen när jag vaknade och dels för att jag var FRUKTANSVÄRT orolig att jag skulle vakna upp och inse att jag var amputerad. Tankarna om amputering hade pågått rätt länge, redan innan jag fått diagnosen cancer.

Jag, mamma och pappa fick träffa dr Brosjö dagen innan operationen. Då berättade jag om mina farhågor och fick veta att jag 1, inte behövde bli sövd under operationen om jag inte ville och 2, att han som läkare inte FÅR amputera mitt ben innan han diskuterat saken med mig. Så OM jag nu hade blivit tvungen att amputera benet hade dom fått sy ihop mig och göra det en annan dag istället. Men han var rätt säker på, utifrån röntgenbilderna, att amputering inte var nödvändig.

Jag fick välja att vara sövd under ingreppet eller att få en ryggmärgsbedövning (epidural) i kombination med lugnande. Jag valde ryggmärgsbedövningen. Den kunde man nämligen ha som smärtstillande i några dagar efter operationen vilket lät bra. Då började jag oroa mig för hur jag skulle kunna gå på toa istället. Men det fick bli en senare fråga.

Jag minns inte mycket från själva operationen. Jag minns att det var en massa kvinnor som föreberedde mig för operation och att narkosläkaren gav mig epiduralen. Sen minns jag en kvinna som frågade "du vill väl ha lite lugnande redan nu?". Jag svarade "Ja".. Sen minns jag inte så mycket mer. Jag tror vaknade en gång under operationen av att (vad jag gissar) dom höll på att såga av mitt lårben. Jag liksom gungade fram och tillbaka på operationsbordet. Jag tror att en sköterska såg att jag vaknat till och frågade om jag ville ha lite mer lugnande och sen somnade jag igen.

Under operationen tog dom bort tumören (som växt ur mitt lårben) och lite mer än halva mitt lårben. Dom tog även bort muskeln på insidan och på utsidan av låret. Jag tror dom latinska namnen är vastus medialis och vastus lateralis (är dock inte helt säker). Jag har iaf kvar på framtisdan av benet, den stora lårmuskeln. Ditplacerad fick jag en lårbensprotes i metall. Någon gång kanske jag får för mig att fixa in röntgenbilderna på protesen så att ni får se hur det ser ut. Jag ska också (har jag tänkt) lägga ut en bild på hur mitt vackra ben såg ut i somras innan operationen för att ni ska förstå hur tumören såg ut. Men det kommer senare!

Iaf, efter operationen var jag inte så rörlig. Jag låg på rygg i sjukhussängen i två dygn innan jag lyckades ta mig upp att stå. Och då menar jag att jag hängde över en gåstol i 30 sekunder medan två sjuksköterskor, en undersköterska och en sjukgymnast fixade min säng. Sen la jag mig ner igen. Jag kunde inte ligga på sidan, varken åt ena eller andra hållet. Efter två eller tre dagar fick sjukgymnasterna mig upp att gå. Jag gick runt i vår fyrsal och ut i korridoren. Sen tyckte dr Brosjö att jag var tillräckligt frisk att få komma hem och skrevs ut fem dagar efter att jag blev opererad.

Mycket tid efter operationen har gått åt till att fungera normalt. Första veckorna satt jag hemma, i soffan. Pappa fick hjälpa mig med frukost och mamma lagade mat åt mig när hon kom hem. Att kela med hundarna var det inget tal om. Jag satt där jag satt. Jag vågade träna lite gåträning hemma när mamma kom hem. Då gick jag två eller tre varv runt köksön, med en stor ortos (knäskydd) och kryckor. Sen orkade jag inte mer. 

Jag började hos en sjukgymnast 3 veckor efter att jag gjort operationen. Första gången jag var där bad hon mig att lyfta benet i olika vinklar. Det var HELT omöjligt. Jag tog i för allt vad jag var värd och benet lyfte sig ungefär 3 cm. Några gånger fick jag göra samma rörelse med det högra (friska) benet, bara för att få hjärnan att förstå vilken koppling som skulle se.Mycket av träningen som jag gjorde då var "kopplingsträning". Hjärnan var ju tidigare kopplad till att använda två muskler som jag inte längre har. Nu är mycket av träningen inriktad på att bli starkare i låret.

Hur begränsad är hon då, undrar ni. Jag har två "förbud". Det ena är att jag aldrig kommer kunna springa. Jag har frågat och jag får ta något springsteg om jag är lite sen till bussen men inga springrundor mera för mig. Det andra är att jag inte får hoppa. Man förstår "förbuden" bättre när man ser röntgenbilden på protesen, varför man inte bör göra saker som belastar skelettet och protesen. Annars är det mest muskelstyrkan som sätter stopp för en del roliga saker. Exakt vad är nog svårt att säga. Jag får helt enkelt testa och se. Dock är det sagt att regelbunden träning är nödvändigt för att kunna ha en så normal funktion av benet som möjligt.