Tillbaka i stan

Idag har jag ett konstigt ont i höger del av ryggen. Ni vet, när det känns som om man har lite svårt att ta riktigt djupa andetag, för det spänner över ryggen. Typ så. Jag antar att jag sträckt mig eller gjort något annat konstigt. Dock kommer ALLTID tankar på cancer upp när jag har ont, oavsett vart jag har ont. Nu när jag dessutom känner av rygg/lungor blir man ju inte mindre orolig. Men jag försöker alltid intala mig själv om att vänta några dagar, det går över, det är inte så farligt, man har inte alltid cancer, sannolikheten att det är cancer är ganska liten, osv..
Har ytterligare fått kommentarer från folk jag inte känner som på olika sätt hittat min blogg. Det känns väldigt roligt att folk hittar hit och skriver uppmuntrande ord. Det tackar jag för! Jag tackar för alla härliga kommentarer jag får!

Jag håller fortfarande på att läsa Anti-Cancer-boken.. Det är läskligt att läsa hur mycket kemikalier och onyttigheter det finns i vår miljö. Hur mycket skit vi utsätts för under en livstid, inte konstigt att vi utvecklar cancer. Det känns också hemskt att ingen tar ansvar för det, inte politiker, inte dom som producerar kemikalierna, ingen..

Igår när jag var och handlade hade jag bestämt mig för att jag ska börja köpa lite bättre varor. Sånt som är ekologiskt och som är gjort med bra råvaror. Det är ju fan OMÖJLIGT! Det känns dessutom väldigt konstigt att man måste stå och läsa på förpackningarna om vart äggen är producerade och med vad för foder, för att man ska veta om dom är bra eller mindre bra. Borde det inte vara så att allt som finns i en matvarubutik är bra?

Jag tänker i alla fall försöka ta ansvar att hjälpa både min egna miljö (alltså min kropp) och vår miljö vi lever i (alltså naturen). Det går ju lite hand i hand att försöka förbättra levnadsstandaren för oss allihopa. Och jag vägrar att få tillbaka cancern, eller att få någon annan typ av cancer för den delen (även om jag vet om att jag har en förhöjd risk att få cancer igen innan jag fyllt 70). Men jag tänker inte gå med på det. Jag är frisk, så är det bara och så ska det förbli.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0