Sarkom

Jag nu känns det som om allt händer på en gång.. Och jag har inte tid med allt. På ett sätt kan det vara skönt. Jag är verkligen inte van vid att känna mig stressad. Men den här veckan lyckades jag hitta 100 roliga saker att göra. Så att tassa på i mitt vanliga lunk var inte att tänka på. Det är nog därför jag är stressad..

Igår kom ett brev, från karolinska. Det är alltid samma sak, man får en tid bokad att dyka upp hos en läkare. Det är ofta det, eller ett papper om att man ska ta blodprov. Igår var det iof både och. Men jag fick en tid till återbesök hos en ny läkare. Självklart var det en tid mina föräldrar inte kan dyka upp på, för att dom är i Barcelona (jag fick inte följa med!). Återbesöket gäller ju att få svar på lungbiopsin. Det känns vettigt att ha med någon iaf, någon som kan ställa frågor. Jag blir ofta helt paralyserad när jag är hos läkarna. Jag frågar inte så mycket, jag vet inte varför men jag kommer aldrig på något att fråga. Frågorna kommer jag på i efterhand. Men mamma och pappa brukar alltid komma på saker att fråga. Jag har också lärt mig att det är ganska bra att ha med minst en till person i rummet med läkare. Man tolkar alltid informationen på olika sätt och det kan vara bra att vara flera som lyssnar på samma information.

Iaf, jag tänkte inte mycket på det när jag fick kallelsen, mer än att det var en läkare jag inte träffat (dom är fyra sarkomläkare på mottagningen, jag har bara träffat en.. Alla känner till mitt fall). Men tydligen så hände det processer i kroppen. För inatt drömde jag att dom hade hittat metastaser i gallan. Jag har drömt såhär en gång tidigare. När vi var i Jordanien, precis innan jag skulle röntga lungorna. Fast då drömde jag att den hade metastaserat till hjärnan. Men jag tänker mig att då gick det bra, så jag hoppas att det här betyder att det är ett positivt besked nu också!