Jag känner inte riktigt igen mig själv..
Senaste dagarna har det varit mycket känslor och tankar som förvirrat mig. Mycket tankar på cancern och på vad svaret på biopsin säger. Ska dit om två veckor. Det känns jobbigt att det är så långt tid dit, jag vill veta nu. Eller vill jag det?
Jag fikade med min faster igår. Hon är bra. Hon är läkare (visserligen pensionerad nyligen, men ändå), så vi kan prata endel sjukdomar och hon försöker alltid besvara mina frågor så gott det går även om hon inte är någon expert på cancer. Hon frågade igår, hur svaret på biopsin kommer förändra mitt nuvarande liv. Jag tänker såhär; om biopsin säger att det inte är några cancerceller, eller att cancercellerna är döda, förändras ingenting. Jag kommer fortsätta arbetsträna och köra på som vanligt. Om biopsin säger att det är cancerceller men att dom inte är döda, men läkarna vill fortsätta med samma behandling förändras ingetning heller. Behandlingen jag går på med interferon fungerar ju bra och jag mår bra. Då fortsätter livet som vanligt. Men om dom säger att jag ska börja med cellgifter igen, så blir det ju en förändring. Jag vet iof inte om det är aktuellt med cellgifter just nu. Vi får svar om två veckor helt enkelt..
Igår var första dagen på min arbetsträning. Var där och tränade i tre timmar nästan. Det gick bra, tiden gick fort. Satt mest och läste papper och pratade med kvinnan jag har som kontaktperson. Men det var roligt, det känns bra, det är det här jag vill. Jag vill komma ut, jag vill jobba. Jag vill göra något, utvecklas, skaffa mig kunskap. Allt sånt roligt, det vill jag!
Idag tränade jag med min sjukgymnast igen. Har inte träffat henne på... ja... några månader. Hon har ju varit sjukskriven. Det var liiite roligt att hon (som hade sträckt sig i knät) gick runt med kryckor, när jag tränade. Jag fick nya övningar och hon var väldigt positiv med att jag blivit starkare och hon tyckte att det var avsevärd skillnad. Vilket var jätteroligt att höra. Hon tror att jag kan bli ännu starkare i min lårmuskel vilket känns riktigt skönt. Jag ska ju bli bodybuilder i min vänstra lårmuskel har jag bestämt... Såatte, det är ju bara att se till att börja träna!
Jag fikade med min faster igår. Hon är bra. Hon är läkare (visserligen pensionerad nyligen, men ändå), så vi kan prata endel sjukdomar och hon försöker alltid besvara mina frågor så gott det går även om hon inte är någon expert på cancer. Hon frågade igår, hur svaret på biopsin kommer förändra mitt nuvarande liv. Jag tänker såhär; om biopsin säger att det inte är några cancerceller, eller att cancercellerna är döda, förändras ingenting. Jag kommer fortsätta arbetsträna och köra på som vanligt. Om biopsin säger att det är cancerceller men att dom inte är döda, men läkarna vill fortsätta med samma behandling förändras ingetning heller. Behandlingen jag går på med interferon fungerar ju bra och jag mår bra. Då fortsätter livet som vanligt. Men om dom säger att jag ska börja med cellgifter igen, så blir det ju en förändring. Jag vet iof inte om det är aktuellt med cellgifter just nu. Vi får svar om två veckor helt enkelt..
Igår var första dagen på min arbetsträning. Var där och tränade i tre timmar nästan. Det gick bra, tiden gick fort. Satt mest och läste papper och pratade med kvinnan jag har som kontaktperson. Men det var roligt, det känns bra, det är det här jag vill. Jag vill komma ut, jag vill jobba. Jag vill göra något, utvecklas, skaffa mig kunskap. Allt sånt roligt, det vill jag!
Idag tränade jag med min sjukgymnast igen. Har inte träffat henne på... ja... några månader. Hon har ju varit sjukskriven. Det var liiite roligt att hon (som hade sträckt sig i knät) gick runt med kryckor, när jag tränade. Jag fick nya övningar och hon var väldigt positiv med att jag blivit starkare och hon tyckte att det var avsevärd skillnad. Vilket var jätteroligt att höra. Hon tror att jag kan bli ännu starkare i min lårmuskel vilket känns riktigt skönt. Jag ska ju bli bodybuilder i min vänstra lårmuskel har jag bestämt... Såatte, det är ju bara att se till att börja träna!
Kommentarer
Trackback
