Sarkom

Åh, jag mår så bra. Tänk, det är väl konstigt att man kan må bra när man har en livshotande sjukdom. Men just nu trivs jag med mycket i mitt liv, vilket gör att det som inte går min väg är lättare att hantera. Igår insåg jag vad fina människor jag har omkring mig. Min sambo, min familj och släkt, mina vänner. Alla är guld värda! Och så har jag mina två älskade vovvar som finns vid min sida jämt. Livet är så härligt!

 

I torsdags var det familjemiddag hos mamma och pappa. Det är alltid lika härligt att umgås med familjen. För något år sen var det "bara" mamma, pappa, jag och Hugo (och hundarna självklart). Men vår lilla familj har utökat med Alvaro och Hugos flickvän M. Vilket gör familjemiddagarna mycket roligare och mig lyckligare.

 

I torsdags var också min sista strålning. Det har gått så fort och väldigt smärtfritt. I början skrev jag att jag kände av att det gjorde lite ont i skelettet. Men det försvann efter några gånger och sen har jag inte känt av strålningen alls. Jag har inte ens fått något märke i huden (likt det jag har på benet. Där är jag "brunare" och huden är läderaktig). Nu hoppas vi på att medicinen gör sitt och att det visar bra resultat på nästa röntgen. Jag tror dock att det är ett tag kvar till nästa röntgen. Min kontaktsjuksköterska ringde mig i torsdags och frågade hur jag mådde. Hon sa då att hon skulle boka in mig för ett läkarbesök i slutet av september. Jag har dock för mig att min läkare sa på förra läkarbesöket att hon ville träffa mig då för att se hur jag mår och hur det fungerar medicinerna. Och att hon sen skulle beställa en röntgen och att vi efter en månad skulle ha ny uppföljning och se hur tumören såg ut då. Så röntgensvar får vi nog vänta på några månader.

 

Men det känns ändå skönt. Det ger mig chans att andas ut och njuta av det jag har här och nu. Det känns lite som jag levde tidigare, innan jag fick veta om tumören i höften. Jag levde i 3 månaders perioder. Efter varje röntgen kunde jag andas ut och leva till det var dags för nästa röntgen. Och lite så lever jag nu också. Jag försöker att inte fundera så mycket på hur röntgen kommer se ut eller vad som kommer sägas på läkarbesöket efter röntgen. För just nu spelar det inte någon roll. Just nu spelar det bara roll hur jag mår och jag mår väldigt bra. Jag lever efter det. Vad som händer efter nästa röntgen får vi ta då och jag är säker på att jag dagarna innan kommer hinna oroa mig tillräckligt mycket för att jag ska slippa oroa mig nu.

 

Idag hade jag tänkt att jag bara skulle ta det lugnt. I 2,5 vecka har jag varje vardag åkt till sjukhuset och strålat mig. Och de dagar jag inte varit på sjukan har jag gjort andra saker. Så idag tänkte jag ta det lugnt och inte göra något speciellt alls. Det enda som får mig att ta mig ut idag är hundarna, annars ska jag bara slappa. För det kan jag behöva!