Andas ut

Då var läkarbesöket avklarat. Mådde pyton hela morgonen, men kunde ändå sova ordenligt inatt. Mycket tankar i morse, tur att läkarbesöket var på morgonen.
 
Jag märkte direkt när hon kom och ropade upp mig att det var cancer. Jag vet inte hur jag vet det, men jag märker på henne att något inte är som det ska. Så frågade hon hur jag mådde, jag sa att jag hade ångest. Och då började hon berätta. Det man hade gjort punktion på i bäckenet/höften var sarkom, alltså den typen av cancer jag haft tidigare. En liten förändring, men den sitter där. Hon hade direkt fixat en tid hos ortopeden redan på måndag. Förändringen ska opereras bort. Så på måndag ska jag träffa den tredje sarkomortopeden. Troligtvis opereras förändringen bort inom två veckor.
 
Den andra förändringen hon pratade om förra gången, den som satt i lungan hade man studerat på röntgenbilderna och konstaterat att det inte är sarkom. Det är alltså inte en tumör. Förändringen beror på något annat och är inte farlig. Man kan få förändringar på lungorna bara av en enkel förkylning, det är inget som är farligt. Så det kändes bra.
 
Så nu känner jag mig lugn. Hon skulle föra vidare diskussion med barnonkologen (i och med att de flesta som får osteosarkom är barn och behandlas på barnonkologen) om någon annan behandling ska sättas in. Hon var tydlig med att påpeka att intravenösa cellgifter är inte att tala om när förändringen är så liten och jag redan går på interferon. Interferonet ska jag stå kvar på. Hon konstaterade att det fortfarande är hjälpsamt mot tumörerna i lungorna och hon vill inte ta bort den behandlingen. Eventuellt sätts någon annan behandling in i kombination med interferonet. Typ cellgifter i mindre dos, dvs i tablettform, eller något annat som är mildare men som ändå påverkar cancern. Hon var väldigt noga med att påpeka att man inte vill påverka min livskvalitet. Hon vill fortfarande att jag ska ha en bra vardag och kunna leva ett bra liv. Vilket känns skönt att hon tänker så. Det betyder att just nu är det inte "livräddning" man ska ägna sig åt med mig. Vilket säger att jag kommer leva ett bra tag till, som det ser ut. Det känns toppen!
 
Det känns jättebra. Det var nog det bästa beskedet jag kunde få (utöver att det inte var cancer alls). Skönt att få bekräftat att det inte är aktuellt med intravenösa cellgifter igen. Det var något jag oroade mig för väldigt mycket. Det är en väldigt tuff behandling och det känns skönt att få slippa det. Men det här är ett uppvaknande för mig. Läkarna har hela tiden sagt att cancern är kronisk och det här är ett bevis på att den fortfarande lever i min kropp. Jag bad om att få kontakt med en dietist. För jag tror på AntiCancerboken och dess budskap. Jag ska försöka få min kropp i ett bra skick så att den kan jobba mot cancern själv. Förhoppningen är att slippa få såna här besked i framtiden.
 
Men i alla fall. På måndag ska jag träffa ortopden på Karolinska. Förhoppningsvis blir det operation snart. Jag tänkte till och med vara så fräck att be honom om att ta ut skruvarna ur min nu mera läkta fot också när han ändå håller på och söva mig. Jag bloggar mer under helgen/veckan. Nu blir det en sväng till landet!
 

Kommentarer
Postat av: Camilla

Skönt att det var så "lindrigt" o att du "bara" kommer ta tabletter eller dylikt!! MEN vi tänker en massa på dig ändå. Kram från Stall Kaos

2012-07-06 @ 11:53:06
Postat av: Inger

Edit - min vän. Bra besked. Du är en sån fantastisk kämpe! Följer dig hela tiden på bloggen. Du är väldigt ofta i mina tankar. Stor kram
PS. Furina mår bra nu!

2012-07-06 @ 13:42:09
Postat av: Karin

Hej Edit,
Jag skriver inte ofta men jag läser. Tack vare att du skrivit om "anti cancer mat" har jag tagit mig en funderare över mina egna matvanor. Tack för det! :)
Lycka till (jag tror på dig och din kämparglöd) och ha så trevligt på landet!

Kram

2012-07-06 @ 15:01:10
Postat av: Emma E

Hej Edit! Följer dig på bloggen. Stay strong!

2012-07-08 @ 23:01:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0