Dundercoctail

Har precis kommit hem efter att ha varit på sjukhuset. Jag var SÅ nervös inför läkarbesöket. Jag var orolig för att dom skulle säga att jag skulle behandlas med intravenösa cellgifter (vilket jag inte alls ville). Sen var jag nog också orolig för att det skulle komma något ytterligare negativt besked. Hittills har beskeden blivit lite konstiga.. Så jag var orolig för det.
 
Men det gick bra. Jag själv hade tänkt ut att jag skulle bli behandlad med strålning för tumören i höften. Och det var precis vad min läkare också hade tänkt sig. 13 gånger ska jag strålas och jag ska till strålningen på radiumhemmet redan i morgon för att fixa inför att jag ska börja strålas, förhoppningsvis börjar strålningen någon gång nästa vecka.
 
Sen hade dom haft konferens om mig och kommit fram till två läkemedel som jag ska ta som kombination med Interferonet som jag går på redan nu. Interferonet vill dom att jag ska fortsätta ta, och de här preparaten pratade min läkare om redan förra läkarbesöket att dom eventuellt ville sätta in som kombinationsbehandling. Preparaten är Thalidomid, som är ett neurosedyn-prepparat, och Celebra, som är ett antiinflamatoriskt preparat. Inget av preparaten verkar sådär jättekul. Thalidomid är ett preparat som kom redan på 50/60-talet och lanserades som ett sömnmedel för kvinnor. Efter en tid visade det sig att det gav allvarliga fosterskador. Därför är det viktigt att inte bli gravid så länge man tar preparatet. Och preparatet lanserades som sömnmedel, så jag lär bli ganska trött av det.
 
Hur det blir vidare är lite oklart. Jag ska ta min dundercoctail tills vidare och om tre månader görs en ny röntgen för att se hur tumören ser ut då. Eventuellt blir det operation då, men det var inte helt säkert.
 
Jag känner mig ändå trygg och glad. Det verkar inte allt för komplicerat och påverkar inte mitt dagliga liv speciellt mycket. Eventuellt blir det lite mer planering inför att flyga, eftersom att preparaten ökade risken för blodproppar.. Men det är en senare fråga som vi får ta när det blir akuellt. Annars så känns det som att jag kan fortsätta mitt liv som jag tänkt just nu, vilket känns bra!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0