Inför återbesök 2

Sista dagen har passerat. Känslan idag har varit som om dagen varit min sista. Jag vet att det inte alls är så, men det är den sista inför att jag kan få ett väldigt tråkigt besked. Och dagen har på något sätt speglat det väldigt bra. Igår kväll insåg jag att idag skulle vara just den sista dagen. Det gav mig lite ångest men jag kunde ändå sova gott. På morgonpromenaden med hundarna hade jag lite småpanik. Jag försökte greppa allt som kunde ge mig tur och började leta runt bland gräset efter en fyrklöver. Jag fick nästan panik när jag insåg att jag inte skulle hitta någon och försökte resonera med mig själv om att "vad spelar det för roll? Skulle en fyrklöver kunna rädda dig från cancern? Sannolikt inte". Men man hoppas ju. Man griper efter alla halmstrån som finns...
 
Åkte ändå till min arbetsträning. Jag tror att det har varit min räddning de senaste veckorna. Jag vet inte vad jag hade gjort om jag inte hade fått gå dit 4 gånger i veckan och göra helt andra saker än att grubbla. Där måste andra problem lösas, och även andras problem, inte mina. Det är väldigt skönt att finnas till för någon annan, då slutar man grubbla över sig själv, vilket är väldigt skön avkoppling. Alvaro och jag bestämde oss för att åka och se en bio ikväll. Det kändes som något nödvändigt och jag ville se något lättsmält. Så det fick bli Spiderman. En väldigt skön film och jag tyckte att den var väldigt bra. Jag har inte sett de andra med Kirsten Dunst, så jag kan inte jämföra, men gillar man Spiderman så tror jag nog att man kommr gilla den här filmen också. Alvaro som sett de andra Spidermanfilmerna sa att den här kändes mer mänsklig. Vilket var något positiv.
 
När bion var slut hittade jag en enkrona på stolen bredvid min. Jag inbillar mig att den ger mig någon sorts tur, så jag håller hårt i den!
 
Annars känner jag mig lite som ett nervvrak. Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan. Det känns bra i kroppen och jag hoppas att det återspelas i återbesöket i morgon (dvs att hon säger att det inte var något). Jag har njutit av den här dagen. På något sätt njuter man av de små sakerna. Sakerna i vardagen, som vanligtvis är där och som man inte lägger märke till, men som man ändå behöver för att må bra. Dom sakerna har jag njutit speciellt av idag.

Så oavsett vad som händer i morgon så kommer det gå bra. Jag är bestämd över att jag kan påverka min egen situation mer än vad jag tror och jag kommer kämpa där efter.
 
Jag hör av mig snart igen om hur det gick i morgon. Håll alla tummar ni kan i morgon bitti kl 10.00.

Kommentarer
Postat av: Camilla

Lycka till imorgon! Vet hur överjävlig denna sjukdom är. Försök att ta ett steg i taget. Även om beskedet är dåligt har läkarna säkert en plan o så länge de har det finns det hopp.
Undrar om du fick några neurologiska biverkningar av methotrexatet. Min dotter har fått det o nu vet vi inte hur man ska fortsätta ännu. Håller tummarna för dig!!!

2012-07-05 @ 22:44:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0