Sarkom

Jag känner mig nerslagen. Som om att jag går en boxningsmatch och bara tar slag efter slag utan att få till något slag tillbaka. Det börjar bli påfrestande och jag börjar känna att jag vill ge upp. Men jag vet att jag inte kan ge upp, inte längre än för några timmar eller någon dag. Men ibland kan det vara skönt att ge upp bara för att kunna komma igen starkare efteråt.

 

Idag hade jag läkarbesök. Jag tror inte jag hade nämnt det i bloggen, eftersom att jag inte trodde att något nytt skulle uppkomma under besöket. MEN så fel jag hade.... I fredags tog jag blodprov inför läkarbesöket och fick samtal på fredagskvällen från Radiumhemmet. Tydligen så var värdet på mina vita blodkroppar lågt, så läkaren som ringde undrade hur jag mådde. Jag mådde ju toppen, så jag sa det. Han bad mig höra av mig under helgen om jag kände mig febrig eller sjuk.

 

Men idag under läkarbesöket så visade det sig att det är ganska allvarligt att ha lågt antal vita blodkroppar. Immunförsvaret är nedsatt och det kan göra att bakterierna i kroppen (som man har i munnen, på huden, i ändtarmet osv) kan få fäste i kroppen. Min läkare ville att jag skulle göra ett benmärgsprov, för att få veta varför benmärgen inte orkar producera vita blodkroppar. Eventuellt är det så lätt som att ge mig en spruta som kickar igång benmärgen. Det skulle också kunna vara mer komplicerat. Men till dess att vi får svar på benmärgsprovet skulle jag sluta ta thaldomid. Sen skulle hon också beställa en tid för röntgen, så vi får se hur tumören ser ut.

 

Just nu har jag lust att bara skita i allt och bara göra exakt det jag har lust till. Att inte ha några måsten utan bara göra saker som är kul. Resa, komma bort från allt. Men jag kan inte bara ge upp. Och jag vet att jag inte blir gladare av det. Så det gäller att bryta ihop och komma igen.