Måndag
Undra om det finns någon anledning till varför måndagar verkar bli hektiska i mitt liv. Både den här måndagen och förra måndagen har dagen gått i ett kör.. Man vaknar och sen har man inte en lugn stund för än efter 18-19-tiden då man kan sätta sig i soffan. Och då är man nästan så trött att man ramlar ihop..
Idag fick jag ringa veterinären när jag vaknade. Min stackars Bim-Bim har fortfarande ett öppet sår på sin tass. Trots att det är 3 veckor sen klon opererades bort, och 1,5 vecka sen vi fick antibiotika. Fick i alla fall tid till eftermiddagen. Så jag åkte till jobbet, gjorde mina 3 timmar. Kom hem, åt lunch och pussade hejdå på sambon som åkte iväg till Göteborg i eftermiddags.
Sen var det iväg till veterinären. Väl där fick jag beskedet att det troligtvis är en resistent bakterie, som inte svarar på antibiotikan han fått nu i 10 dagar. Att det är en infektion i skelettet och att man troligtvis måste amputera hans tå! Veterinären gick dock med på att höja dosen för antibiotikan och testa i 10 dagar till. Fick tydliga instruktioner om att hålla såret torrt och rent (vilket vi gjort hela tiden). Fick också instruktioner om att hålla lägenheten ren.
Efter besöket hos veterinären åkte jag hem med Bummis för att åka iväg och ta ut mer antibiotika och smärtlindring. Passade på att köpa mer sårrengörings, ny gaslinda, bomull etc, för att kunna plåstra om honom ordentligt. Köpte också en hundsko på djuraffären så att såret inte blir blött eller blir skitigt när vi är ute.
Sen hem och städa hela lägenheten. Passade på att laga middag också, och gjorde matlåda till i morgon (duktiga jag! Vi är några tappra på jobbet som har matlåda. Det känns bra att kunna vara så duktig!) Sen kunde jag äntligen sätta mig i soffan en stund. Innan det var dags för hundpromenad igen.
Ingen eftermiddagslur idag. Men det känns ändå helt okej. Har inte känt mig toktrött i alla fall. Alltid något!
Nu på kvällen såg jag min och älsklingens favoritserie Lillyhammer. Så kul serie! I dagens avsnitt var det en man som trodde att han hade cancer. Men så visade det sig att han hade dragit lite förstora växlar av att läkaren ville ta prover på ett födelsemärke. Han hade inte cancer, men hade redan berättat för människor i sin omgivning att han var sjuk. Så för att få det att se ut som om att han varit sjuk men ändå inte så sa hans läkare att cancern börjar gå tillbaka. Tänk! Lycka den vars cancer bara slutar växa och istället börjar dö, av egentligen ingen orsak alls.
Jag tror jag ska drömma om det i natt!
