Hosta blod

Ännu en händelsefylld helg har gått. Det är alltid lika roligt med händelsefyllda helger... Fast inte såna som innefattar att sitta på sös akuten kl 01 en lördagsnatt.
 
Det började i torsdags med att min hosta blev mer intensiv. Hosta har jag haft till och från sen vi kom hem från Uruguay, men i torsdags hostade jag mycket mer än vad jag gjort tidigare. Jag upplevde också att min lungkapacitet påverkades. Jag flåsade flera gånger när jag kom in efter promenad med hundarna, något som jag inte känt av tidigare. Envis som jag är fortsatte jag ändå.
 
I lördags kväll när jag och Alvaro gick och la oss blev hostan väldigt intensiv. Jag hostade nog mer än vad jag andades, kändes det som. Det var nästan så att jag hostade så mycket att jag kräktes. Och det kändes som om jag hostade klumpar. Så jag gick in i badrummet och spottade ut klumparna och till min förvåning så var klumparna blodiga. Då blev jag väldigt orolig, hosta blod kan aldrig vara bra. Alvaro googlade och konstaterade att man bör ringa sjukvårdsrådgivningen. Vi ringde och sjuksköterskan svarade bara att jag borde söka vård, trots att det var natt och skulle ta långt tid på sjukhuset. Så vi åkte in till sös akuten klockan 01 på natten mot söndag. Redan när jag blev inskriven konstaterade killen i kassan att det skulle ta långt tid. Vi skulle bli tvugna att sitta och vänta fram till morgonen innan vi skulle få träffa läkare. Alvaro frågade om det var bättre att vi kom dit på dagen istället. Men killen i kassan tyckte att vi i alla fall kunde träffa en sjuksköterska och få en bedömning innan vi åkte hem.
 
Så vi placerade oss i väntrummet. Där satt redan mycket folk och många hade väntat närmare 5 timmar på att få en första bedömning. Vi orkade sitta där i 2 timmar, innan vi insåg att vi inte skulle få komma in till någon sjuksköterska innna det var morgon. Och jag hade dessutom slutat hosta. Så vi bestämde oss att åka hem.
 
Sen dess har jag inte hostat sådär kraftigt som i lördags. Jag hostar fortfarande men jag gör allt för att låta bli att hosta. Och inget blod har kommit upp sen dess (vad jag sett i alla fall). Jag inser också att det inte är bra att hosta blod, så jag har kontaktat min läkare på sarkommottagningen för att se vad hon säger att jag bör göra åt saken. Kanske är det läge att göra en ny röntgen på lungorna för att se om det är där det skett någon förändring som påverkar..? Vi får helt enkelt vänta på svar.

Kommentarer
Postat av: Hanna Lindfors

Hej! Mitt namn är Hanna och jag läser på mitt andra år till undersköterska och sitter just i detta nu och jobbar på ett arbete angående sarkom. Jag hittade din blogg via en googling och tycker att den är väldigt rörande, men samtidigt intressant.
Jag undrar du skulle vilja skriva en kort beskrivning hur du själv har upplevt din sjukdom, hur omvårdnaden har varit och om det är något du önskat att personal eller annan omgivning hade gjort istället/kommer göra? Jag förstår absolut om du tycker att detta är alldeles för jobbigt och då behöver du inte svara, men skulle vara riktigt tacksam över en personlig åsikt och insikt.
Tack på förhand!
Hanna Lindfors,VO2, Fridhemsgymnasiet - Umeå.

2013-04-11 @ 13:10:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0