Sarkom

Eller, pigg är kanske fel ord. Men jag känner mig i alla fall piggare än vad jag gjort de senaste veckorna. Tröttheten gör sig självklart påmind, men man måste vara positiv. De senaste två dagarna har jag lyckats låta bli att sova middag (fast jag somnade nog några minuter i soffan under rapport i tisdags). Och både igår och idag har jag orkat ta längre promenader än vad jag gjort på en månad. Jag hoppas att det inte är något tillfälligt utan att jag verkligen har fått lite ork tillbaka. Jag hoppas också att promenaderna ska göra mig lite starkare.

 

Jag var på sjukhuset i tisdags och fick Pamidronat igen. Jag bestämde mig för att jag skulle orka åka kommunalt både dit och hem. Men när jag väl var där kände jag mig så pass trött att jag fick ta till en sjukresa för att komma hem. Det känns lite som ett nederlag, men jag tänker att det ändå är väldigt positivt att jag orkar åka kommuntalt i alla fall åt ett håll. I taxin på väg hem kände jag mig så typiskt svensk. Man önskar på något sätt att man skulle orka hålla igång en konversation med taxichauffören under resan hem. Men jag var så trött så jag satt bara tyst.

 

På sjukhuset var det i alla fall lite roligt. Som jag har skrivit tidigare så har jag en ovanlig porta-cath. Det är en, fast att den är dubbel. Man kan alltså ha två nålar i samtidigt. Jag fick en dubbel för att jag skulle kunna få två olika cellgifter på sjukhuset samtidigt, utan att de skulle blandas innan de kom in i blodet. Och under dessa snart 3 år som jag haft den har jag insett att det är ovanligt. Vissa sjuksköterskor blir väldigt oroliga när de inser att de är två ställen man kan sticka på och undrar hur de ska hitta rätt. Men jag försöker bara förklara att det är som vanligt, fast att du måste sticka på två olika ställen. Men i alla fall, i tisdags när jag var på sjukan och min ssk, som jag alltid har, höll på och sätta igång droppet, kom en av hennes kollegor in och ville känna på min port. Hon sa själv att hon har jobbat så pass länge med portar men att hon aldrig hade sett en dubbel och hon undrade hur den såg ut och hur den kändes. Så vi pratade lite om den och hon tackade så mycket för att hon hade fått lära sig något nytt. Alltid lika kul att få vara lite speciell.