Sarkom

Min nya ASiH läkare kom till oss igår morse. Han ville träffa mig och göra en bedömning av mitt tillstånd. Vi pratade lite mediciner och så. Han tyckte absolut att det var okej att jag tog vätskedrivande vid behov. Och det är ju bra.

 

Sen kom vi till lungorna. Han lyssnade på lungorna och konstaterade att det var en hel del vatten i den vänstra lungan och att han tyckte att det var läge att ta ut det. Speciellt med tanke på att jag pratade om att jag hade svårt att sova på något annat sätt än min vänstra sida (vilket för honom var väldigt logiskt, eftersom att jag då hade hela min högra lunga fri att andas med). Så han tyckte att vi skulle försöka fixa det där med dränering så fort som möjligt, typ redan på fredag. Det tyckte jag lät bra, för jag vet att det kommer att underlätta min andning.

 

Så jag trodde att jag hade hela dagen igår fri. Jag hade precis börjat få hjälp av mamma med att duscha när läkaren ringer och säger att han pratat med röntgenavdelningen på Norrtälje Sjukhus och att dom vill ha röntgenbilder på en gång. Eh, jaha? Vad gör man inte? Jag fick duscha färdigt (och bara att duscha för mig är en heldags-grej vid det här laget, det vet ni) och sen så snabbt jag kunde, utan att stressa (för jag stressar lätt upp mig och får då svårt att andas, panik och ångest) klä på mig, ta mig ut till bilen, åka till Norrtälje, ta röntgenbilder, få svar om att det var mycket vatten, ta blodprover, överväga att göra tappningen av lungan redan samma kväll/natt.. Allt var lite halvkaos igår eftermiddag/kväll, så tillslut bestämde vi oss för att tappningen skulle ske idag istället och att vi kunde åka hem efter att ASiH-sköterskan varit och tagit mina blodprover.

 

Sagt och gjort. Det är tur att jag har två bra, snälla och väldigt lugna föräldrar som inte stressar i onödan. För hade jag inte haft med mig dom igår vet jag inte hur det hela hade gått. Men oavsett hur lugnt och hyfsat stressfritt det var att ta sig in till Norrtälje igår så tog det all min energi. Idag är jag så trött att jag knappt vet vad jag heter och ändå ska jag ta mig till Norrtälje idag igen för att få ut vätskan ur lungan.

 

Men vi har gått upp i tid, jag får inte äta frukost så det är ett moment mindre. Jag ska 1, komma ur sängen, 2, gå på toa och 3 ta mina mediciner. Sen kan jag åka. Tror ni att jag lyckas med det på 50 minuter utan att stressa?

Jag får börja nu.