Kampen fortsätter
Jag har mått väldigt dåligt den senaste tiden, där av den dåliga blogguppdateringen. Anledningen till att jag mått dåligt har varit för att jag upptäckt en tumör i min ljumske. Tumören upptäckte jag ganska tidigt, någon gång innan jul. Men jag har inte velat tro att det har varit en tumör för än jag landade i Montevideo och fick väldiga smärtor i ljumsken. Det blev svårt att göra något utan att ta alvedon. Och inte ens alvedon hjälpte till slut utan jag fick ta alvedon i kombination med ipren för att smärtan skulle vara minimal. Resan blev ömsom glad, ömsom full med rädsla för vad som väntade hemma.
Jag förvaranade min onkolog att jag hade en tumör i ljumsken sista veckan i Uruguay och jag berättade också för min familj så att de skulle känna till läget inför röntgen och läkarbesök. Min onkolog tog det väldigt bra, hon hade redan innan jag hade gjort min röntgen och det säkert konstaterat att det var en tumör, pratat med kollegorna om ny behandling. Som dom uttryckte det på radiumhemmet när jag pratade med dom; "Du känner din kropp bäst". Och det gör jag. Det är en speciell känsla att känna en tumör. Har man haft två större tumörer i skelettet så vet man.
Idag var då läkarbesöket. Det konstaterades som jag trodde att det var en tumör och troligtvis satt en liten tumör precis bredvid som jag också känt när jag känt igenom min kropp. Den tumören är dock mycket mindre och sitter lite annorlunda till, så det har jag inte kunnat tolka som en tumör. Den gör inte heller ont, i alla fall inte vad jag känner, men det kan bero på att jag redan har en smärta i det området att det är svårt att säga vad som gör ont och vad som inte gör ont. I lungorna var det samma diffusa svar som vanligt "dom har växt lite och blivit lite fler".. Men lever, njurar och mjälte ser friska och bra ut.
Troligtvis går de två tumörerna i bäckenet att operera bort ganska lätt. De sitter inte i skelettet utan mer i lymfkörtlar. Min onkolog skulle träffa kirurgerna i morgon för att diskutera saken och sen höra av sig till mig. Tumörerna i lungorna ska behandlas med två nya preparat (de andra ska jag sluta ta) som heter Methotrexat (som jag fick intravenöst under sommar/höst 2010 och mådde dåligt av) och Sendoxan. Biverkningar finns alltid, som illamående och trötthet. Men jag hoppas att jag kan slippa det den här gången. Om inte annat har jag medicin mot i alla fall illamående.
Jag har mått väldigt dåligt den senaste veckan. Jag har velat ha svar och få veta vad läkarna säger och tycker. Det handlar inte bara om vad de säger ordagrant utan också känslan man får. Känslan jag fick av min läkare idag ingav hopp. Vilket var precis jag behövde. Hon pratade inte bara om den här behandlingen jag ska få, utan också om alternativa behandlingar ifall den här som jag får nu inte skulle fungera. Tex kan man stråla tumörerna om det inte är akutellt med att ta bort dom med kirurgi och jag kan få andra mediciner om de här inte skulle fungera.
Hopp var precis vad jag behövde. Nu känner jag min stark nog att fortsätta min kamp!
Kommentarer
Postat av: Madde
Jag skulle också vilja inge dig både hopp och helst vetskap om framtiden! Dock är jag begränsad, men jag ska be för dig ikväll och jag vet att du tar dig igenom det här, du är en fighter och det ska visst bara inte vara att "leva på".
Jag tänker på dig Edit, enormt mycket kärlek och värme till dig från försummande vän!
Postat av: Anne Westerlund
Hej Edit, jag skickar en varm styrkekram! En jättestor.
Postat av: Kusin Nils
❤❤❤ Stora stora kramar från mig!
Postat av: Sofia
Det här fixar du! :) Styrkekramar!
Trackback
