Slutkörd
Idag har jag haft en riktig "hålligång"-dag. Jag och mamma åkte in till Norrtälje tidigt på morgonen för att vara med på ett möte angående min morfars boende. Min morfar är dement och har sen några månader tillbaka vårdats på ett demensboende. Dock har det varit lite varierande uppgifter från boendet huruvida det fungerar, så idag var vi där på möte och fick information om att allt går bra. Det var skönt. Sen var det dags att åka till sjukhuset för att ta blodprov, vilket var den egentliga anledningen till att jag åkte med till Norrtälje. Och blodprovstagningen gick bra och väldigt snabbt. Och bara inom någon timme ringer en sjuksköterska från Radiumhemmet och meddelar att jag har extremt högt antal vita blodkroppar. När man får cellgifter så slår man i princip ut benmärgens produktion av de vita blodkropparna. Och för att undvika att patienterna ska dö av olika infektioner så får man med sig hem sprutor som ska kicka igång immunförsvaret, dvs de vita blodkropparna. Jag har ett läkemedel där man ska ta 5 sprutor under 5 dagar efter avslutad behandling. Jag har hunnit ta två sprutor och mitt värde på de vita blodkropparna låg på 41. Ett värde som normalt ligger på 3,5-8. Tydligen är det inte farligt, men man kan få ont i skelettet om värdet blir för högt. Sjuksköterskan rådgjorde med min läkare Lidbrink och det beslutades att jag inte skulle ta mer sprutor för nu. Visserligen kan värdet på de vita sjunka väldigt fort, men jag får ta nytt blodprov på fredag och se om jag då ligger så lågt att jag ska fortsätta med sprutorna igen. Sen fortsatte vi vår färd i Norrtälje. Min älskling och Sambo fyllde år i söndags när jag i princip hela dagen låg på sjukan. Och ingen present hade jag fixat åt honom. Så det fick jag gjort idag, även om jag inte hittade allt jag letade efter. Jag får leta mera en annan dag. Jag har i alla fall en present. När vi sen kom hem efter att ha varit igång sen kl 08, var både mamma och jag trötta. Så efter varsin macka så vilade vi en stund. För mig blev det vila i två timmar. Förutom tröttheten så kändes det väldigt skönt att komma ut och göra något. De senaste veckorna har jag inte orkat/velat göra något. Men jag känner att jag rent psykiskt behöver stimulansen av att komma ut, även om kroppen blir trött. Och kroppen känns bättre nu, tycker jag. Det enda jag kämpat med idag är en ganska jobbig hosta. Flåset är inte sig likt, men jag orkar ändå gå kortare sträckor och gå in i affärer och så utan att flåset tar död på mig. Något som känns skönt! Förhoppningsvis håller det i sig och gör att jag kan bjuda min kärlek på bio någon dag!
Kommentarer
Trackback
